Ge i jul


Jag vill ge så mycket, till så många.
Jag känner mig ofta otillräcklig pga mina ekonomiska hinder när det kommer till att kunna ge och hjälpa, men jag kan skapa av det jag har.
 Göra det jag kan, det jag lever för.
Jag har börjat göra ljuslyktor som jag donerar. Hittills har jag hunnit göra 5 stycken och fler är på gång.
De ska ges till någon som kan behöva ha lite ljus omkring sig.
Till härbärget Klippan ska det förhoppningsvis bli några ljuslyktor. Mormor har mycket kontakt med kyrkan och hon hjälper mig nu att kunna sprida lite jule-ljus på mitt vis, så kyrkan ska ta emot också, för att kunna glädja någon äldre, eller för att någon ska kunna ge bort en julklapp etc...
Det är inte mkt, men jag GÖR iallafall någonting.
Hellre något (kanske) obetydligt än inget alls.

Och nu såhär i jul... När vi funderar över vad vi ska ge till våra äldre i julklapp, så glöm inte bort att det finaste man kan ge dem är ens tid.
Tid för en kaffekopp mitt i veckan, ett telefonsamtal ibland eller bara ett extra besök ibland, för att det ger dem så mycket - det ger dem mer än vad det tar av dig eller mig att vara där och bjuda på vår tid.
Har du en mormor, morfar, farmor, farfar eller någon annan för den delen, ge dem din tid i jul och framöver?
*Kärlek till er!

November


Idag slår hopplösheten mig som ett X2000 rakt i bröstkorgen. 
Idag är det ovanligt svårt att andas. 
Idag gör det ont i hjärtat och tröttheten kommer sköljande. 
Jag försöker med affirmationer idag. 
- Det går inget vidare. 
 
Jag har kommit långt i min depression och syn på livet över sommaren, löst mycket inre knutar och jag har verkligen jobbat med mig själv. 
Jag har varit väldigt harmonisk.
 
Det börjar bli svårare att vara harmonisk, glad och tillfreds.
Mörkret och årstiden hjälper till att sänka mig som vanligt. Jag har svårt för mörkret. 
Min inre rastlöshet krockar med den fysiska orkeslösheten - och ångesten är ett faktum. 
Jag blir fast i ett "ingenting" där jag vill göra en massa saker för att ge livet mening, men jag har ingen ork. Så, jag blir fast i en lägenhet jag trivs mindre och mindre i, och den energi jag har går åt ofta åt till att störa mig på allting som behöver göras här hemma. 
 
Idag är det fruktansvärt tungt. 
Jag börjar bli så ofantligt trött, jag har väldigt mycket i huvudet, jämt. Min hjärna slappnar aldrig av och funderar alltid, alltid, alltid. 
Det finns inget jag inte oroar mig över, eller inte försöker lösa i förväg. 
Jag är på helspänn jämt, för att min hjärna är såhär överaktiv, och det tar otroligt mycket energi av mig.
Jag har kontrollbehov.
Ett väldigt stort sådant.
Jag kan inte sluta tänka på detaljer.
Jag kan inte sluta se det som glömts framme och sen ligger, jag kan inte heller sluta oroa mig för alla missöden som eventuellt kan tänkas komma. 
Jag kan inte sluta övertänka, se alla detaljer, fastna i mönster och behov av att ha rent och organiserat. Jag är rörig i huvudet men försöker kompensera det genom att organisera, planera, förekomma. Även för och åt andra gör jag detta om jag vet att de är glömska och disträa. Det sker omedvetet, tvångsmässigt. 
 
Och nu börjar allting ta ut sin rätt. 
Jag är mentalt trött och min stressnivå och kontrollbehov börjar köra mig i botten, igen. 
Men, jag mår ändå bättre än tidigare vintrar. 
Det är bra. 
 
Jag önskar att jag var någon annan. 
Jag önskar att jag inte var sjuk. 

Tusen känslor


Jag har haft världens bästa vecka och helg med mina nära och kära.
Magnus, min lykta i mörkret, kom ner från Ö-vik i fredagskväll.
Honom har jag inte träffat på jättelänge så det var ett kärt återseende.
Stackars Emil var i Östersund på begravning i fredags och även han kom hem på kvällen.
Det blev en mysig och lugn kväll med mina grabbar i soffan.

Lördag var det Norrlands Nostalgimarknad med mamma, och det var fint väder även om det var kallt.
Jag längtar efter denna marknad varje år.
Norrlands nostalgimarknad är en gång på år och säljer tidsäkta inredning, kläder och prylar i 50,60 och 70tal.
Ett måste för samlaren, någon som mig. ;)

På marknaden fyndade jag kläder och en ursöt väska i form av en dockvagn.
Väl hemma igen möblerade jag och Magnus om i vardagsrummet medans Emil var borta, för att överraska.
Haha, det var ett riktigt spontanryck och otroligt uppskattat.
Emil blev riktigt glad när han kom hem och hjälpte till med det som var kvar.

Lördagkväll blev det fest på Basverkstaden med våra vänner från Kramfors, Magnus med flera - sjukt rolig kväll och mysig efterfest här hemma med Adam och Katrin fr Kramfors som tillskott, våra nya vänner fr Urkult.

Idag har nästan alla slöat, och det har varit otroligt mysigt att ha soffan full av vänner som njutit av bakishäng i vårt nya ommöblerade vardagsrum. Själv har jag hunnit städa och fixat och samtidigt försökt skämma bort våra gäster.

Efter att vi lämnade Magnus på busshållsplatsen nu ikväll kom separationsångesten.
Konstigt nog verkade Universum höra mig.
Magnus smsade och berättade att hans tåg som skulle gå 21.35, blivit försenat med ny avgång 02.00!
Han är på väg hit igen och stannar en natt till! Jag är så glad!

Nu är det Leonardo DiCaprio's dokumentär på tv, måste se!

Bortskämda jävel


Människor som är bortskämda kan vara lätta att irritera sig på, tyvärr. Sjävklart beror det på hur människan är bortskämd - och allt är relativt.
Men jag har insett, efter 2 år, att jag är en bortskämd jävel.
Jag är bortskämd som flickvän.
Jag har en karl som ofta kommer med blommor eller små tecken på uppskattning.
Han går iväg och lagar mat när han inser att jag är hungrig, innan jag ens hunnit tänka tanken på att göra något åt saken.
Han tvättar gärna eftersom han vet att jag avskyr det - och han erbjuder sig alltid att hjälpa mig med mina sysslor när han kommit hem från arbetet.
Eftersom jag inte bryr mig om att vårda min hud med skonsamma produkter och behandlingar eftersom jag tycker att det kostar för mycket, köper han ansiktsmasker och krämer.
Likadant med kosttillskott och ordentliga skor för mina ömma fötter, det har han överraskat mig med.
Han frågar alltid hur min dag har varit och ägnar alltid tid åt att lyssna när jag behöver ett bollplank.
Det är väldigt sällan - om inte aldrig som något verkar jobbigt för min Emil, om han vet att det är något för min skull.
Hur många tjejer i vårt avlånga land kan ärligt säga att de har en pojkvän/sambo/man som gör allt för dem?

Jag har blivit en bortskämd flickvän, på alla sätt och vis - och jag ska ägna mitt liv åt att skämma bort Emil med.
2 år firade vi den 10e oktober, och mer ska det bli <3


onsdag


Var hos Kristina idag, gått upp 1,5 kg. Visserligen har jag mens och känner mig uppblåst men det tog hårt. 
Jag mår fruktansvärt jävla dåligt och mkt av det beror på allt jag blir lovad och som aldrig blir av, besvikelsen tar ihjäl mig och ångesten lämnar nästan aldrig mitt bröst. Men livet ÄR tungt och jag är för trasig.
Idag pratade vi om överfallet och Kristina sade att jag troligtvis är i chock fortfarande, jag pratar om det som om det vore en film, känslorna börjar avta men ångesten och tröttheten i själen är kvar. Som alltid.

2/4


Jag vet inte, det mesta är en dimma och andra gånger alldeles för klart. 
Jag har svårt med orken att fortsätta kliva upp, jag försöker finna en större anledning än den egentligen enda, (nära och kära) och jag orkar inte med allt strul som blir efter att man blivit rånad och överfallen.
Små grejer kanske, för någon som inte är liten. 
Att finna ork till att ta itu med allt som gått förlorat är svårt, och när det är som värst blir jag livrädd för att aldrig ta itu med alla praktiska bitar - och finna acceptans för det ständiga mörker som förföljer min trasiga skugga.
 
Jag saknar min iphone så jag går sönder - alla bilder på katterna, mormor och kära vänner, bekvämligheten som jag blivit bortskämd med utan att tänka på. Ibland funderar jag på att skriva uttömmande inlägg här om allt jag känner och tänker, men varje gång jag hamnar framför datorn känner jag plötsligt tom. 
Jag förstår verkligen inte. 
 
Jag förstår inte, vill inte förstå heller. 
Den här världen är en plats som inte någonsin varit ämnad för mig och det gör ont att vara del utav någonting som man inte riktigt vill själv. Men, jag kan inte ge upp. Jag kan inte hoppa från sundsvallsbron och jag kan inte ge upp. 
Jag måste orka. Jag måste orka. Ännu ett slag, en ny fight, ett nytt krig. 
Another battle. Again. 
 
Jag undrar hur det kommer sig att det ständigt späs på med nya saker, jämt jämt jämt.
Som att det inte var jobbigt nog att vara jag. Med tankarna, mörkret jag bär på, sjukdomarna, känslan av att vara trasig och aldrig riktigt rätt. Vetskapen att man är felande på så många punkter att vistelser på psykiatri-avdelningar och en livslång samtalsterapi bara är att vänta, varje gång jag faller.
För faller, det gör jag. 
 
Jag önskar att jag inte vore så trasig, jag önskar så innerligt att jag hade sluppit bära tyngden av skuld och skam för att alltid behöva så mycket support, stöd och hjälp utav alla som råkar vara en del i mitt liv. 
Jag önskar att jag inte visste att jag inte klarar av att vara själv. Att veta att jag aldrig blir en fungerande del i samhället. 
Men samtidigt kommer nästa störande, tunga tanke - varför vara frisk i en sjuk värld?

Ångesten


Jag har så mycket jag vill skriva. Huvudet är fullt och tomt på exakt samma gång och panikångesten har aldrig tidigare kommit med så täta mellanrum tidigare.
 
Jag blev rånad och överfallen i fredagsnatt på väg hem från Daltons, för att jag var så jävla dum som gick ifrån Emil, pappa och Anki. Det fick jag sota för så det stod härliga till.
 
Jag orkar inte berätta mer. Det finns artikel på st sen en reporter jagat mig efter att hon sett mitt inlägg om överfallet. 
Utan min familj och vänner hade jag aldrig överlevt detta. 
 
Försäkringsbolag, strul utan mobil - nu har jag dock en från kära Nettan - problem utan legitimation och osv. 
Det är tungt. Så jäkla tungt. 
Men jag måste leva vidare. Jag måste våga leva.

16.03.22


Jag har väldiga problem med min självbild, och extra mycket idag. Magen känns gigantisk och jag kunde inte förmå mig mig att göra gröt. 
Frukost och lunch är mina "huvudmål" att försöka få till och sen Emil och jag låg sjuka i nästan två veckor tappade jag stinget, det är svårt att kämpa när man inte funnit en riktigt bra anledning. Motivation är allt. A och O. 
Jag har lätt för att falla, speciellt när det gäller maten. 
 
Igår ringde pappa och undrade om jag ville följa med honom och Anki på Dollarstore och där blev lyckan gjord när jag fann nya prickiga saker till köket! 
 
Och såhär ser det ut vid spisen nu: 
 
Överlag mår jag som en råtta idag. För mkt stress inuti och noll motivation till att göra ngt. Jag är fånge i min egen ångest - och dessa dagar kedjeröker jag, trots att jag försöker lägga ner cigaretterna (och vissa BRA dagar bara röker 4 cigg). 
Jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. 
Jag börjar bli för gammal för att ha en vettig chans till utbildning eller jobb och den tanken kväver mig. 
Jag har varit sjuk så länge att jag inte kan tänka mig att jag skulle kunna ha ett arbete, må skapligt och klara av en svensson-vardag med alla krav, måsten och rutiner. 
Jag har lagt ner alla antidepressiva mediciner - för att jag mer eller mindre mår sämre av dem. Men utan mår jag också fruktansvärt dåligt. 
Så länge jag inte är hemma verkar jag må bättre. 
Mitt hem, det som varit Min borg, känns numera som ett fängelse. Jag mår inte längre bra här hemma.
Jag vet att det är en del av livet, med sambo, att acceptera och bara finna sig i förändringar, besvikelser och slarv men jag har svårt för det. 
Jag var inte redo för att bli sambo så snabbt efter mitt förra fruktansvärt destruktiva förhållande - det som satte igång anorexin.
visst, jag vet att jag är sjukt svår att leva med... 
Men jag är inte ens säker på att jag vill leva såhär. 
Jag är trött på lägenheten, trött på att alltid bära denna jävla ångest och jag är ännu mer trött på att vara Mig!

"Ändringar"


"jag ska ändra mig"
Hade jag fått en femma för varje gång jag hört det hade jag haft en ordentlig början på mitt pensionssparande. 
 
Jag är trött på dessa människor som bara snackar, ingen grund eller tanke på att faktiskt genomföra det de säger. 
Fruktansvärt trött på allt jävla skitsnack.
Ännu mer trött är jag på att ständigt, ständigt, ständigt bli besviken. 
Men, jag gör som alltid och anpassar mig, anpassar och får acceptera. 
Jag är trött på det.
 
 
 

17/3


Vet ni, i år är det bara 3 månader som jag blivit lovad saker som sen inte händer. 
Jag börjar tröttna på bortförklaringar. 
Jag är trött på att inte bli behandlad med respekt. 

...


 

Mars


Otroligt trött på mitt hamsterhjul. 
Dagarna rullar på med den inre stressen, men jag kommer ingen vart. I never do. 
Lägenheten luktar missnöje och hopplöshet och så länge jag är kvar här går lukten inte bort. 
Jag fick tips om en sida så jag kunde få ut min konst, society6.com men jag är för tekniskt handikappad och ännu en gång får jag bita i gräset. Som alltid. Nära - men alltid för långt borta. 
Det finns inget som är lättsamt eller enkelt annat än det dåliga. Allt dåligt är enkelt.
Ångest, skuld och skam. - Alltför lätt. 
Livet är inget liv annat än de stressade timmarna innan döden. Dödsångesten som plötsligt får mig att vilja leva. 
Visserligen endast i klorna på rädslan för att inte längre bestämma utgången.
Livslusten försvinner i samma stund dödsångesten lättat och jag är tillbaka i hamsterhjulet. 
Jag springer fort, fånge i hamsterhjulet i min mentala bur. 
Jag är den meningslösa gnagaren i samhällets djuraffär, liten, ömtålig och helt utan mening. 

29/2


Idag kom Anna hit och lämnade Gizmo som ska bo här tills onsdag, så idag spenderade jag 1,5 timme ute i solen i mitt älskade Petersvik. Medan jag fotograferade den underbara solen sprang Gizmo lös bredvid och härjade i snön. 
Hela tiden hade jag Jannike i tfn, i hörlurarna, och vårkänslan fann mig där jag strosade omkring. 
Det var ett bra tag sen jag var hundvakt och jag får se alla kommande promenader som ytterligare träning för att få min kropp i trim. Att jag dessutom gör Anna en tjänst - och Gizmo likaså är bara ytterligare ett plus. 
Sheriffen är lite skeptisk men börjar mjukna inför Gizmo's närvaro - men Kisse vill inte umgås med ngn hund idag, haha. Hon såg ytterst less ut när hon såg vem som kommit på besök. (Troligtvis är Gizmo för nervig för att hon ska orka med honom.)
Otroligt att det ändå går bra med två katter och en hund i lägenheten.
 
Jag måste få visa lite bilder från dagens vistelse i mitt andra hem, oasen och lugnets plats. 

Lördag


Min gårdag fortsatte att vara fantastisk ända tills läggdags vid 05.30! Magnus kom vid 15 och när Emil äntligen var framme i Sundsvall (18.50) åkte Magnus och hämtade honom medan jag förberedde middagen. Fläskfile med ärtor, morötter och rödlök i den nya grytan, med ugnspotatis till.
Kul att få lägga ner lite tid och kärlek på finmiddag.
Vi började dricka och sen kom Robin & Jossan och förgyllde kvällen ytterligare. 
Jag fick skapa lite inatt också! 
Ölflaska täckt i snöre och stearin, till Magnus nya lägenhet. Han satt bredvid under hela processen och var eld och lågor. Han ska täcka flaskan med mer stearin hemma eftersom jag inte hade mer stearinljus. 
Lite bilder från gårkvällen: 
 
Idag har det bara varit Emil som haft ork till något produktivt. Han gick och storhandlade medan jag å Magnus tog det lugnt i soffan. (Emil och Robin somnade långt innan oss så det kanske förklarar en del.)
Meeeen, min underbara karl kom hem med presenter och jag kan inte förstå hur han fick hem allt. Vi bor en km från Willys. Att bara bära lite mat och 8L kattsand brukar bli riktigt tungt. 
Titta vilka fantastiskt fina presenter jag fick idag! 
PLUS 5 "kistor" i kartong - pyssel och projekt till mig! <3
emil är fantastisk och titta vad skylten gjorde sig bra i köket: 
Jag har en sån bra helg! <3

Friday love


Klockan är 14.20 och jag har relativt nyss kommit hem från en loppisvända i stan med Mamma. Hon slutar tidigt på fredagar så vid 11 ringde hon och väckte mig. 
(Trots att jag var slut, trött och nöjd igår så kunde jag inte sova. Vid 03.30 var jag fortf vaken.) 
Efter att jag fått i mig gröt till frukost och hunnit dricka kaffe med mamma for vi till den nya loppisen i stan. 
OCH DÄR GJORDE JAG ÅRETS BÄSTA KLIPP!
250:- för dessa oanvända skor, i min storlek. 
Eftersom jag älskar rött med vita prickar skrek jag rakt ut när jag såg dem - och när de inte används ska de få stå i köket så de matchar allt annat rött och vitprickigt. 
Jag fann dessutom en röd gryta med lock (40 kr!!) och 2 rostfria skålar (10kr för båda) som katterna ska få äta ur! 
 
Jag är lätt i bröstet och solskenet utomhus värmer mig. 
Jag mår bra idag och kan inte bärga mig tills Emil är hemma, hans tåg går 16.17! Friday love, this day is amazing.
Min bästis, Magnus, är på väg ner från Ö-vik och det gör mig också spänd av förväntan. 
Jag är nästan sugen på att fira mitt mående med alkohol och trevligt sällskap ikväll! 
Det är inte vanligt eftersom anorexin fått mig att lägga alkoholen på hyllan. 
Nu ska jag njuta av mitt kaffe och mina fina loppisfynd. 
Thanks for reading <3


bloglovin