Onsdag 29 april

Underbara väder! Ännu en dag säger jag 'Hej' ifrån gångviken.
Idag har jag åtnjutit Hannas sällskap ute i birsta för lite shopping,
och lite var väl det rätta ordet.. Konstigt nog hittade jag ingenting
på HM idag, trots att jag har mitt presentkort.
(Lite lättare att handla när inte den egna plånboken blir lidande!)

Jag har iallafall fått tag i min vita ögonskugga nu. *Äntligen!
Sen blev det bara ett halsband på REA'n på Sixx och jag blev nöjd.
Skönt att faktiskt kunna gå omkring i butiker utan att rensa kontot!
Jag har tyvärr en viss tendens att kunna hamna i sådana tillstånd..

Underbara väder! Solen bränner härligt på armarna och skänker
samtidigt mig en lätt känsla i bröstet. Imorgon är det sista april å
sen är det sommar. Ja, jag tycker att det går så fort när solen skiner.
Ikväll är jag bjuden på middag hos Mattsson, som en riktigt trevlig
överraskning, och fortsättning, på en annars mysig onsdag.
I Just love my friends!

Tisdag 28 april

Gäsp! Min kropp är trött och alldeles öm efter all hosta.
Den håller i sig. Host-attack AB.
Så idag ger sig ryggen till känna.. Hosta lungorna ur mig kanske?

Inatt la jag mig efter 3 någon gång och vaknade ändå första gången o6.
What is the problem?! Somnade om, men vaknade och klev upp vid o8..
Sen har jag legat och vilat ögonen framför TVshop på tv'n. Jag verkligen
hatar de där *ursäkta språket* jävla reklamerna. De upprepar sig precis
hela tiden å är så övertydliga med allt som om det vore utvecklingsstörda
tittare. Jag blir så fruktansvärt irriterad på övertydliga, onaturliga reklamer.
OCH TILL RÅGA PÅ ALLT SÅ ÄR DE PÅ VARENDA KANAL?! Jag vill inte se.

-
Snart ska jag till gångviken igen. Tatuera Hanna så det är inte bara nöje,
eller jo okej - men ni förstår vad jag menar? Självklart är det rena nöjet att
göra det jag älskar och dessutom kunna umgås med vänner på samma
gång. Idag blir det textning (ouh, första gången Pirrigt) så vi ser hur det går.
- Jag är inte orolig, men det lär väl ta tid antar jag, haha! *Ähh, heja mig.

Måndag 27 april, Update

[2o.oo]
Tatuerandet gick väldigt bra måste jag säga. Idag också.
Lite små-pill med knepiga konturer men annars gick det
som på räls. - En lite mer långsam sådan kanske.. Haha ;)
Nettan blev nöjd och det blev jag med. *Awesome feeling!

Över till ngt annat roligt;
Idag kände jag mig aktiv och full i ork så självklart kom jag på
att jag äntligen skulle klippa mig, den korta sidan på håret och
jag skulle dessutom göra det själv. "Fan vad bra, spara pengar."
Började kapa och insåg efter ett tag att jag näst intill kapat bort
allt hår. Jag ser nu rakad ut, vilket absolut inte var meningen då
jag bara skulle toppa skiten egentligen. Vad bra det går för mig.

For till birsta för att köpa svart hårfärg så att fläcken åtminstone
kunde bli svart istället för blond (Utväxt).. Kände mig nöjd efters
det absolut inte skulle se lika hemskt ut när det blev mörkt, och
drog i färgen när jag kom hem. - Och nu ser det ännu värre ut.

Omg, vad säger man..? Jag lyckas med allt. Liksom duktiga mig.


Måndag 27 april

[o8.52]
Ännu en natt har sömnbristen gjort sig hörd.
Jävla bronkit.
Jag inser nu att det var väldigt länge sen jag bloggade men orken
- och framför allt tiden - har inte riktigt funnits till den här veckan.

Mycket har jag gjort, och ändå har jag haft tid att verkligen inte göra
någonting, såndär quality time som de så fint kallar det. Mental vila.
Jag har hunnit träffa Bunte, umgåtts med Marc, med Mattsson, och
hunnit tassa runt i Birsta med Nettan dessutom! Det händer grejer
hela tiden, å nu verkar mitt liv gå mot den riktning jag vill att det ska.
Vänner hör av sig och de kommer förbi, å dessa annars ensamma
vardagskvällar ger mig plötsligt glädje och en trygghet-känsla.
Som ett behövligt balsam för en trasig själ. Kanske finns det något
att greppa efter därute, nu när vårsolen gör sitt bästa för att trösta?
Jag vet att det brukar kännas lite lättare på våren när värmen sakta
smyger sig på och att jag väldigt ofta blivit totalt nedslagen om detta
inte hållit i sig.. Men may it be, det kommer alltid vara lättare på våren
även om motgångarna senare kommer tillbaka och slår en i ansiktet,
för att man faktiskt hoppades en gång till. May it be.

Tatuerandet går riktigt bra, jag känner att jag faktiskt gör framsteg!
Det här är det jag vill göra och finns det inte plats för mig i den här
stan.. så tar jag det och mina drömmar och åker ngn annanstans.
Jag känner att det här ska bli min vår. Jag är värd att höras, jag är
värd att kunna ta plats. Och jag är värd att finnas till.

Igår var jag och familjen på middag hos mormor. Riktigt trevligt och
det kändes bra att kunna göra henne lycklig med en sådan liten grej.
Några få timmar av din tid till henne och du har givit henne en vecka.
Jag önskar att fler kunde inse vad en mormor eller farmor kan betyda.
Efter mormor-besöket följde jag med hem till gångviken för att stanna
över natten för just idag, ska jag tatuera Nettan. Bara två timmar kvar!
Det kommer nog vara lite pirrigt i magen eftersom det är just henne,
en sån nära vän. Jag skulle förmodligen dö en smula om hon inte blir
nöjd. Meen, det återstår att se. Jag litar på mig, faktiskt. *Skills for kills.

Och i övrigt så.. festades i lördags hos mig. Fet-fest skulle jag vilja kalla
det. Det var länge sedan vi var så många hos mig, och trevligt som attan
var det. Allsång var på tapeten & vänner jag inte sett på länge kom förbi!
Psst. Bilder kommer senare och de är verkligen värda att ta sig en titt på.

Tisdag 21 april

Hej, det var ett tag sen nu igen. Jag är dålig på att höra av mig, jag vet.
Jag tänkte bara säga att här är allting som vanligt, Tequila gnäller hela
tiden och släpper hår som aldrig förr, jag tatuerar och börjar nu bli riktigt
haj på det. *Roligt! Senast inatt tatuerade jag lillebror's underarm!

Jag klarar mig ensam i lägenheten och jag trivs. Det är bara jag och mina
två bäbisar att ta hand om. Jag målar tavlor, pratar i telefon, surfar, å ligger
framför tv'n med jämna mellanrum. Jag klarar mig faktiskt och jag är okej.
Titt som tätt är jag hos mamma & pappa i Gångviken, efters det är där jag
har min nuvarande "studio" eller så kommer mamma förbi på lunch några
ggr i veckan. Lillebror är den enda som jag inte har ngn riktig jämn kontakt
med, men vi vet ju hur tonårsgrabbar är ;) Inte orkar man hänga med syster.

Annars tror jag inte att jag har så mycket nytt att berätta..
Dagarna flyger förbi trots att jag inte gör ett endaste dugg, men rätt skönt
är det - då kommer sommaren och Metaltown fortare. Usch, pirr i magen.

Strax kommer Buntas förbi, och honom var det fan evigheter sen jag såg! <3
Han har flyttat hem igen så jag hoppas på en bättre kontakt med raringen nu.

Ha det bra tills vi höres nästa gång. Jag lovar att skriva snart!
/ Din Dea


Söndag 19 april

Egentligen har jag inte nå vidare engagemang till att skriva nå
vidare meningsfullt eller åtminstone intressant inlägg, men ja..

Ännu en helg har det blivit fest i dagarna två här i mitt krypin i Korsta.
Älskade Nettan har som vanligt varit sambo under helgens gång <3
Fredagen blev riktigt lyckad med mkt folk, allsång och tutt-memory.
Vidare ner på Olearys med allíhop och sedan blev det efterfest på 3
hos mig. Hugge somnade ifrån mig och tösen på en gång, så jadu..
Om det nu verkligen var "efterfest" går ju att diskutera. o_O

Igår lördag, blev vi mindre folk men fortf lika trevligt för det! Senare Irish.
Nettan följde med mig hem för att sova, och idag har det inte varit många
knop. Både jag och tösen har sovit i omgångar.
Legat avdankade framför tv'n med snorpapper och nässpray, "druckit"
hallonkräm direkt ur tetran och det är väl i princip allt vi orkat med.. haha!

Precis när Nettan är på väg hem, ringer Nell och berättar att hon är på väg.
Hon har varit uppe å hälsat på över helgen å bott hos Zascha i Gångviken, 
men igårkväll när vi skulle ses, sprang vi om varandra i fyllan ute på stan..
Guidning via telefon för att stockholmarna skulle hitta hit, och sedan blev
det prat om allt mellan himmel och jord innan de slutligen skulle fara igen.
- Bättre att ses en liten stund än inte alls. Jag saknar henne redan.


Och sedan har dagen gått i sakta mak.. Jag har faktiskt tagit mig i kragen och
plockat undan allt liggande skräp, dammsugit hela lägenheten, torkat bänkar,
börjat med disken OCH gjort rent kattlådan. Fan, duktiga mig.
Längtar nu till kl 21 då Filip och Fredrik börjar! Manson ska ju vara med, AWH!

Små-aktigt.

När jag sitter och funderar över hur vissa människor beter sig,
så blir jag nästan arg. Jag blir irriterad. Ledsen, och frustrerad.

Jag kan förstå folk som blir sura eller arga över saker, som för dem
är så mkt större än hur kanske jag upplever det.. Men när detta varar
i flera dagar och enda anledningen till varför jag märker det, är den
totala tystnaden på tfn/msn - då blir jag faktiskt irriterad. Och det har
jag rätt att vara i mina ögon. - Och det är väl bara för att jag egentligen
blir så ledsen, men det har alltid varit enklare att reagera med ilska.

När man är arg på någon, är det så lätt att brusa upp sig inombords,
bara för att man bär omkring på dessa osagda ord, frustrationen inuti.
Det man inte tänker på, är att det oftast blir värre, för att du inte får ur
det ur systemet och plötsligt är denne stackars person i fråga hemsk.
Du har suttit och brusat upp dig, kommit på allt dumt denne har gjort,
och sedan är det en höna av en fjäder. DÅ är det tyvärr inte bara en sak
man tycker är dåligt, då är plötsligt så mkt fel och självklart är man då
riktigt sur. Jag vet, jag har hamnat där jag med tyvärr. Men inte nu mer.
Nu säger jag Stopp. - Dåligt!

Detta uppmanar jag alla
, är någonting fel, säg det. Gå inte omkring
och var små-aktiga, det leder tyvärr ingen vart, annat än att jag tappar
respekten å intresset. Och jag är rädd att det är precis det jag gör nu.

*Annars önskas givetvis en fortsatt god torsdags-kväll. *pusS!

Onsdag 15 april

Ska vi kalla det här God morgon? Det är frågan..
Inatt medans jag bloggade, ringde Simon och vi pratade väl minst
en halvtimme i telefon. Jag tog en sista rök innan jag slutligen lade
mig och tillslut somnade. Någon vidare sömn blev det tyvärr inte.
Jag har drömt mardrömmar inatt igen. Morfar, älskade morfar levde
i drömmen men honom tappade jag från hög höjd å dödade nästan.
Jag kommer ihåg den fruktansvärda paniken, det febrila skriken på
en hjälp som aldrig riktigt kom. - Paniken, den strypande paniken.
Sedan förblödde jag, som i den värsta av alla splatter-filmer, framför
läkare och sjuksköterskor som inte gjorde någonting..
Jag vaknade av känslan med alldeles för mkt blod i halsen, å fick
mig en chock när jag tittade på klockan efter att jag lugnat ner mig.
o4.23...

Pappa väckte mig för en timme sedan, Tina hade kommit på besök.
Jag klev upp trots tröttheten, men jag antar att jag inte var nå vidare
kontaktbar denna morgon.. Den mördande panik-känslan från min
dröm ligger fortf i, och det kommer dröja länge innan den här natten
släpper taget om sina klor om mig. Jag dödade nästan min morfar.

Och ikväll är det tvätt-tid vilket jag verkligen behöver. No clean clothes man.

Tisdag 14 april

Hej världen, klockan är o2.24 och jag är fortf vaken.
Hela dagen har gått som i en dimma, men konstigt nog har det varit
mycket i görningen ändå?
Imorse vaknade jag alldeles förstörd precis som de senaste dagarna.
Näsan är igentäppt och halsen tjock.. Ögonen är tunga och alldeles
varma så som ni förstår har jag gått och blivit riktigt dålig. Inte helt okej.

Simon sov hos mig inatt så vi käkade donkenfrukost i hamnen och for
sen omkring i stan samtidigt som vi poppade musik utav guds nåde å
usch vilka sommarkänslor denna förmiddag inbringade! :)
Mamma kom förbi på kaffe runt 13-snåret innan hon skulle vidare till
sjukgymnasten. - Alltid lika mysigt med hennes sprudlande närvaro i
lägenheten. Älskade mamma.

Och resten av dagen har jag tillbringat i gångviken eftersom jag hade
stämt träff med Lotti här, som faktiskt skulle fortsätta tatueras! *Lycka.
Stjärnor längs smalbenet, men även dem måste fixas till när det gäller
konturerna. (Inte direkt min starka sida faktiskt.)
Nyfikna Nettan kom förbi med hennes Danne för att titta på, riktigt mys
måste jag säga. Jag trivs verkligen med folk runtom mig!
Och det roligaste för jag vet inte hur länge framöver; tatuerade mamma
ikväll - så jävla awesome. Lite skruvad känsla, but still.. :)

Måndag 1.3

Näe, jag vet inte alltså..
Idag är engagemanget på noll. Jag fick tvinga mig själv att diska idag,
och det behövdes kan jag säga. Disk sen.. torsdagen? - En hel del.

Tequila springer runt i lägenheten och skriker som aldrig förr.
Jag har inte riktigt lyckats lista ut vad den där katten vill egentligen, men
jag nickar och svarar oftast med ett mummel.
Konstigt nog verkar det inte nöja varelsen för då skriker katten ännu mer.
Weird djur det där.. :)

Fan, fest i dagarna tre har det varit och sjukt roligt har jag haft iallafall.
Mått oförskämt bra alla dagar trots det stora intaget alkohol, så creds
till mig och min kropp. ( Orka baksmällan vissa får?! )
Som käre Marc sa; "Du ÄR fest." Ofcourse I am, hun.

Jag tatuerade Lotti igår och usch vad jag är nöjd, just för att vara så färsk
med nålen, om ni förstår vad jag menar? Vissa konturer måste fixas till
men det väntar vi med tills den har läkt först. Heey, jag är förfan nybörjare
så är det någon som klagar.. tänk efter före. - Pröva själv för all del.

Kylskåpet är tomt och så är nästan skafferiet. Jag orkar inte ta mig iväg
för att handla, jag har ingen ork. "Äh, jag lever på makaroner ett tag till."
En cigg kvar..
Okej, det här var INTE helt okej. Fan. Paniken kanske?
Det betyder att jag trots allt MÅSTE ta mig ut, med min förkylning, för att
inhandla lugnet, det som nikotinet skänker mig.. Alltså snälla, orkar inte.

Update

Fan.
Jag satt nyss och funderade och kände för att skriva något djupare,
liksom skriva av mig, sådär på riktigt men nu när jag sitter här.. står
det still.

Vad jobbigt det är med avbrott, det här att faktiskt göra slut med någon..
Simon såg så fruktansvärt ledsen ut igår, men det blir bäst såhär.
Jag klarar inte av denna berg-och-dal-bana som jag å Simon hamnade i,
och inte riktigt tog oss ur.. Jag behöver en stabil miljö och omgiving.
Jag behöver det verkligen, speciellt med tanke på att jag är så upp och ner.
Ett yrväder med alldeles för lätt att hamna i inte så väl genomtänkta situationer.
Det värsta är att jag tycker om det. Jag älskar känslan av att bli meddragen av
stundens hetta och inte tänka mig för, och det är väl det som är det värsta..?

Jag är hopplös men snälla, låt mig vara det.
Låt mig hållas, om så bara för ett litet tag till.


Fest's.

Alkoholhalten i kroppen är total efter dessa två dagar. Festpåsk?
I torsdags var jag och Simon i birsta, käkade thai och såg på Mirrors,
tills vi bestämde oss för fest. Nettan dök självklart upp och senare
kom även Edin, Jacob och nå andra random snubbar x)
Jävulsk fylle-torsdag med tillhörande oreda, allsång och allmänt kaos.
Jacob sprang omkring i mina änglavingar, Nettan lekte häxdoktor m
rökelser (försökte rena en svettig karl) och lät på diverse konstiga vis.
Som vanligt när jag och tösen har fest hos mig, kom vi på att vi måste
gå över och störa grannen. Han var inte hemma men på vägen tillbaka
hittade vi en dörr med festmusik bakom.
Tösen knackar på och en turk öppnar. De hade säkerligen släktfest
med tanke på att det var 1o-12 turkar som satt i mörkret..? Det fula här
är att vi tassar in, struntar i folket som är hos mig, och blir bjudna på
alkohol x) HAHA!
Annars så..
Jag välte spisen, låg och sprattlade på köksgolvet och ja.. Lite sånt.

Och igår blev det fest på 2. Jag och tösen söp ner oss och fick sällskap
av grannen innan vi gick ner till krogen. Hade riktigt trevligt och hamnade
på efterfest med random karlar. Snikade taxi till skönsberg å gick sedan
därifrån hem.
Idag är min vänsterfot död. Sprucken vattenblåsa av de nya pumpsen. Aj.
Jag älskar dessa fester..


Och för att uppdatera folk.. så är det slut mellan mig och Simon nu.


Onsdag 8 april

Är det inte konstigt hur vissa människor sätter sig på näthinnan,
fastnar där inuti, som för evigt fastgjutna i betong?
Människor som alltid kommer få kroppen att bli alldeles varm och
får ditt hjärta att svälla. Att blotta tanken på att det kanske kommer en
dag då du vaknar upp och inser att dessa är borta, rycker hjärtat ur
kroppen på dig som en intensiv stormvind?

Ibland undrar jag om det skulle kännas bättre att vakna på morgonen om
man visste att det fanns människor i ens omgivning som skulle följa en
till världens ände, gå genom eld och vatten bara för att få vara i din närvaro,
för att få se dig le.
Så känner jag för mina vänner. Det finns vissa som stampat in i mitt liv
och verkligen fått mig att inse att ordet älska är så mycket mer än kärlek.

Jag önskar så innerligt att varje liten människa får möjligheten att uppleva
det stora, näst intill oförklarliga som riktig omtanke ger. Omge er med just
dessa människor och du kan plötsligt inse att världen kanske, kanske inte
är så mörk och ovälkomnande ändå. Att det finns ngt som glimmar i smuts.

Och som avslutning och en möjlig tvist i det här inlägget vill jag be om ursäkt
för allt jag inte klarat, för saker jag gjort som tydligen brännmärkt mig för livet,
för alla jag sårat, och för mina enorma svagheter som färgar mina dagar.

Simple Plan - Perfect
Hey dad, look at me
Think back, and talk to me
Did I grow up according to plan?
And do you think I'm wasting my time
doing things I wanna do?
But it hurts when you disapproved all along
And now I try hard to make it
I just wanna make you proud
I'm never gonna be good enough for you
Can't
pretend that I'm alright
and you can't change me

'Cause we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry I can't be perfect
Now it's just too late
and we can't go back
I'm sorry I can't be perfect..

En måndag

Jag somnade vid.. o7-o8 imorse. Ursäkta språket men jävla tankar.

Och apropå tankar..
Jag funderar alldeles för mycket, jag föder mardrömmar,
väcker liv i rädslor och matar dem intensivt. Sluta tänk Dea?

Det blev stan med Nettan idag, och dit gick jag från korsta. Tomt busskort.
Efter stanbesöket drog jag och tösen till mig och åt thai innan vi slutligen
for till Birsta. - SHOPPING! Det verkar vara det enda som får mig på andra
tankar, eller okej.. mindre funderingar. *blabla, skitsamma. Engagemang.

Idag hittade jag Skorna. Skorna jag letat efter, de med stort S, de där du
börjar gråta över i butiken. Röda pumps. De som gör mitt röda komplett.
Jag och Nettan tassade in på Skorett och där stod dom -  på rea-hyllan..
Och nu är jag helt seriös; Jag tog ner dem.. och började gråta.
Hela den här veckan har varit en känslomässig berg-och-dal-bana, och
eftersom jag inte kunnat gråta ut, antar jag att det blev för mycket känslor
nu. JAG GRÅTER ÖVER SKOR. *Känslomässigt nervvrak, yes.

Fan, jag vill hemskt gärna kliva av känslokarusellen jag sitter i.
Jag antar att det är en del av mig, att vara just såhär, men kan
vi inte bara sakta ner? En karusell som bara fortsätter, snurrar
och låter mig falla på samma gång, bara för att skjuta mig upp
i skyarna och sedan få mig att susa i en ilfart neråt igen.
Jag dör, och återuppstår. Gång på gång. Jag tackar för färden,
men nu vill jag kliva av. ..Om så bara för en liten stund.

Söndag 5 april

Söndagnatt.. Det här blir ett sent inlägg, men bättre sent än aldrig, huh?
Hela dagen har jag spenderat med en trött Mattsson hos honom framför
tv'n, med varsitt täcke och utkörning från kina. ( Som han faktiskt bjöd på. )
Igår blev det fest och jag antar att det inte finns ngn som blir chockad över
det..? Förfest på bergsgatan och sedan blev det Irish på nattkröken.
Väldigt intressant kväll måste jag säga.. Patrik, som annars är lugnet själv
när det gäller bråk, blev hetlevrad och slog till en äldre man - riktigt roligt!
"Du har 1o sek på dig att gå härifrån, annars smäller det. 5.. 4.. SMACK!"
Karln hade inte en chans att hinna därifrån.. Haha, whaat?
Jag och Towa gifte oss tydligen, och Mattsson åkte på 8oo kr's böter för
offentlig urinering. - Som jag sa; det var en väldigt intressant lördag-kväll.

Så bakis som jag har varit idag, händer aldrig.. Magen har åkt karusell å
huvudvärken har sprängt. Äh, fyfan. Och som alla säger i sådana lägen;
jag ska aldrig dricka igen..! Jag har gnällt som fan idag och Mattsson har
snällt fått lyssna. Herrn har precis åkt efter 2 animerade filmer, så innan
jag lägger mig måste jag blogga. *Tack käre gudh för att jag mår bra nu.


[o3.54]
Ja, jag är fortf. vaken.. Har legat i sängen ett bra tag, bara vridit och vänt på
mig. Jag får ingen ro. Jag önskar att jag kunde bli trött, men det verkar inte
som att jag turen på min sida- än. Tankarna snurrar. Det är alldeles för mkt
i huvudet ikväll. Jag funderar å funderar och kan inte göra annat än försöka 
stå ut med ovissheten. Jag behöver få veta, få krascha, så jag någon gång
kan försöka ta mig uppåt. Men inte.. Och hjärtat brinner.

När hon går ifrån dig och är arg .... Gå efter henne!
 När hon stirrar på dina läppar .... Kyss henne!
När hon puttar dig eller slår dig .... Ta tag i henne och släpp henne inte!
När hon börjar svära åt dig .... Kyss henne och säg att du älskar henne!
När hon är tyst .... Fråga vad som står på!
När hon ignorerar dig .... Ge henne din uppmärksamhet!
 När hon drar sig ifrån dig .... Dra henne tillbaka!
När hon ser ut som värst .... Säg att hon är vacker!
När du ser att hon börjar gråta .... Håll om henne och säg ingenting!
När du ser henne gå .... Smyg upp bakifrån och krama om henne!
När hon är rädd .... Skydda henne!
När hon lutar sitt huvud mot din axel .... Lyft upp hennes huvud och kyss henne!
När hon tar ditt favoritplagg .... Låt henne ha kvar det och sova med det en natt!
När hon retar dig .... Reta henne tillbaka och få henne att skratta!
När hon inte hör av sig på ett tag .... Försäkra dig om att allt är okej!
När hon tvivlar på dig .... Försvara dig med sanningen!
När hon säger att hon tycker om dig .... Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!
När hon tar tag i din hand .... Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar!
När hon berättar en hemlighet .... Håll den hemlig!
När hon tittar dig i ögonen .... Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det!
När hon saknar dig .... Är hon sårad på insidan!
När du krossar hennes hjärta .... Försvinner aldrig smärtan
När hon säger att det är över .... Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!


Fredag 3e april

Ännu en morgon blev jag väckt av telefonen.. "Hej, det är mamma!"
Inte riktigt ovanligt, så jag klev upp och satte på kaffet, alldeles väck.

Idag följde jag med henne till Lantmännen och hjälpte henne att jobba.
Efter arbetet for vi iväg till Reginalds, butiken som stänger igen helt på
söndag. 5o-75% rea på hela butiken lät lockande, så vi tassade in.
Det bjöds på mat i gångviken, och sedan for jag, mamma och lillebror
till mig. Mamma kom för att spika upp min murgröna ovanför spegeln,
och Nicke följde med för att hämta xbox-gitarren, och datorn jag hade i
förrådet. ( Han skulle göra ngt med den, ngt sånt där tekniskt grunks. )
*Och ja, jag är så fruktansvärt icke-teknisk men det gör fan ingenting.
-
Nu har små-tomtarna dragit igen, så jag sitter med Troublemakers i
högtalarna, och Sofie i telefonen.. Det känns inte riktigt som fredag?
Folk förfestar i stan, men jag vet inte om jag egentligen vill dra ner å
träffa folk? Jag måste fara ner ensam.. - Inte helt okej.

Torsdag 2 april

Idag väcktes jag av mobilen, sådär vid 1o.
Jag svarade väldigt förvirrat. Mamma ville komma på kaffe.
Fika blev det, och sedan for hon iväg för att jobba mera.

Idag går jag bara omkring, plockar och rensar saker..
Simon kommer senare och hämtar alla sina grejer - han flyttar ut.
Jag har redan börjat packa ner i påsar, lagt fram grejer och magasinerat,
så han slipper göra allting själv senare.. Det är mycket som ska iväg,
tillbaka till Alnö med honom. Det sliter i mig att han ska göra allt själv
och för att göra den oroliga känslan mindre, vill jag hjälpa, lite iallafall.
Viktiga papper har jag sorterat, filmer är packade för sig, badrums-artiklar
för sig osv..

Jag vet inte vad som är värst, att jag går omkring nu och bär runt grejerna,
tittar på dem, håller i dem och översköljs av minnen, eller att senare sitta
och se på när han sakta men säkert försvinner ifrån mig när han packar?
Det är svårt, men det kanske är bäst såhär.

[19.55]
Och nu är han borta..

Ett adjö

Om tiden ändå stod stilla min vän,
om vi hade haft mer tid,
Att förbättra det härliga, och radera det onda.
Pausat skratten och låtit våra leenden tina bort kylan.
- Både dessa vinterdagar, och den vi bär på inuti.
Även om tiden rusar och ändå går så långsamt,
när det handlar om just farväl,
är det ändå alltid för hastigt.

Hur säger man adjö när allting går för fort,
och hur säger man farväl till någon som sakta glider ifrån?
Hur förbereder man ett tal, när ett farväl är på väg,
alldeles för tidigt, men ändå för sent om det är något som komma skall?

Jag vill inte säga adjö när den dagen kommer.
Jag säger;

Tills vi ses igen, min vän.


bloglovin