Söndag 30 augusti

Idag har jag ont, så fruktansvärt ont att jag bara ligger mest.
Stackars Simon får stå ut med mitt tysta, halvt griniga lidande.

Igårkväll for Simon och jag upp till Härnösand, där vi visste att
Nettan och Danne festade. Vi ringde till Danne när vi var utanför
porten, och fick honom att lova att inte berätta för Nettan vilka
det var han skulle släppa in. Surprise-moment. - Rätt skoj att se
Nettan bli så glad.
Överlag var det väl rätt trevligt däruppe, jag och Simon for hem
strax före 24 igen och la oss i soffan för lite film.
Yeay, jag är sjukt rolig nuförtiden - inte. Och det skiter jag i.

Nu ska jag och Sajmon festa till det med hämtmat.

Lördag 29 augusti

Imorse vaknade jag självmant strax efter o6..
Gick upp och la mig i soffan och har legat där tills alldeles
nyligen då jag tvingade mig upp för att koka kaffe.
Jag har ont idag, igen.

Det är lördag men det känns verkligen inte som det.
På ngt sätt känns det som att jag mer å mer gör slut med omvärlden.
Förbereder mig mentalt, för någonting.
Accepterar och förbereder? Jag lider inte längre, det vet jag.

Det lockar inte längre med glada folkmassor och galna fyllor.
Det lockar inte heller med stadsrundor eller birsta-besök.
Jag vill helst vara själv, eller bara med Simon konstigt nog.
Vi har börjat prata på ett helt annat sätt, och nu lär vi känna
varann på nytt, vilket är precis vad jag behöver.
Det har varit så mycket oavslutat och så många frågor, om
saker som varit - och saker som aldrig kom.


Överlag vill jag be världen att ta ett steg tillbaka.. å lämna mig ifred.
Jag vill inte vara med å är tillfreds med det.
Ta ett steg tillbaka, jag har slutat spela den här omgången.

Fredag 28 augusti

Mkt har hänt på sista tiden, men jag har inte orkat skriva.
Det börjar bli en ful ovana?

Igårkväll var jag hos Hanna på skräckfilms-natt vilket verkligen
fick mig att 'skita knäck'. Vi såg filmen "Haunting in Connecticut"
och jag måste säga att jag är riktigt imponerad. Det var väldigt
länge sen jag blev så rädd (för att inte prata om Hanna, haha!)
Hon skrek rakt ut vid ett tillfälle - vilket roar såhär i efterhand ;)

Och idag.. hade jag tid hos tandläkaren.
Efter tandläkaren blev det fika hos mormor, och efters jag var
bedövad i hela käften fick det bli varm nyponsoppa med glass.
Sjukt gott! <3
Efter att hon skjutsat hem mig, tog jag en värktablett och la mig
i soffan. Sov ca 2,5 timme och nu verkar bedövningen släppa,
skönt. *Jag kunde inte prata och dreglade ner hela mig förut!

I helgen blir det lugnt. Har helt tappat fest-suget, vilket är rätt bra I guess.
Äta glass, dricka kaffe och mysa i soffan låter alldeles förträffligt. Friday <3


Måndag 24 augusti

För första gången på väldigt länge så blev det en lugn helg.
- Konstigt nog blev jag inte stressad eller rastlös alls, vilket jag
brukar kunna bli när det inte händer något spektakulärt. Eller
okej, när alkoholen gör det roligare än vad det kanske egentligen är.

Jag och Tova har impuls-beställt varsitt par skyhöga lack-stövlar.
Med tanke på klacken vet jag att jag kommer skjuta i höjden, men
efter att ha lyssnat på sötnosen, känner jag att jag kan ha ett par
iallafall. "Det är snyggt att vara lång" Jag ska inte vara fast i tankar
om att jag blir för lång längre. Jag kommer inte se ut som eifeltornet.

Jag är sjukt spänd på att få se dem på, och hoppas verkligen att de
passar. Samtidigt ska det bli kul att få se reaktioner, med tanke på
att det bara verkar vara jag och Tova som älskar dem. Det gör inget.
De kanske ser ut som "horstövlar" - I dont give a shitt. I love them.

Annars så blir det mer tatueringar i veckan så jag är nöjd :) Blabla.

Lördag 22 augusti

Igårkväll kom Tova hit. Vi tog hem kina-mat och myste framför "Horton"
och efter filmen kom allt babbel om himmel och jord. Hon fick mig att
glömma den hemska förmiddagen, så det har jag henne att tacka för.
Hon har sovit här, och är fortfarande kvar nu lördagkväll.
Vi har bakat kladdkaka, trots att mina baknings-skills inte är de bästa.
Jag har chokladsmet i precis hela köket efter att ha 'sluntit' med vispen.

Ronja vännen ringde även idag och frestade med tacos-planer så efter
att hon lagt på, for jag och Tova till Hemköp. - Här skulle köpas tacos!
Sjukt trevligt att laga mat tillsammans, och för en gångs skull duka fint
med tända ljus och grejer - vilket gör mycket för mitt humör.

Sen har vi bara suttit i soffan, slötittat på tv och hunnit bli helt inne i serien
"From G's to Gents" som haft weekend-special på MTV. Nu går "Gröna milen"
på 3an så vi tittar lite på den mellan allt tjejbabbel. Helt underbara dagar,
trots det sjukt tråkiga vädret och den tunga saknaden av Mirou.

*Nu ska jag fortsätta vara social med tösen, Ciao!

Fredag 21 augusti

[o9.14]
Natten som gick följde mig med mardrömmar och en oro som vägrar att släppa.
Jag låg i soffan, tittandes på pappas stora platt-tv och hoppades på en
sinnesro som jag visste inte skulle komma.
Jag har vaknat till och från, legat i febrig dvala och bara varit.

Strax före o6.3o gick mamma upp för att göra sig klar till jobbet.
Jag klev upp. Drack lite kaffe och sa hejdå när hon gick till bilen.
Sen har jag suttit framför tvn, funderat å verkligen försökt läsa Mansons självbiografi
(som jag för någon dag sen tyckte var alldeles underbar) utan framgång.

För en liten stund sen ringde jag veterinären i Timrå.
Berättade om vår lilla pälstuss och mina farhågor om 'Nosematos'.
Tjejen i telefon lät lugn och förstående, men det hjälpte inte mig,
veterinären var upptagen och ska ringa tillbaka under dagen.

Det är fredag idag. Ikväll ska jag umgås med Tova framför någon film
med kinamat och annat mys. Inuti funderar jag på hur det ska gå,
med alla tankar som maler och den där hemska tyngden i magen.
Fredag. Jag önskar så innerligt att solskenet som visar sig,
kunde värma min insida.
Jag har alltid blivit melankolisk av höstsolen.
Som ett sista försök, försöker den trösta och mata en med minnen
från sommaren som snart gått förbi, och ändå påminner den
om vintern som är på väg. Den mörka tiden.

Jag är kluven.
Det känns så ironiskt att solen skiner därute, när kylan finns härinne.
Jag tänker på pälstussen, och blir samtidigt förundrad hur livet kan
fortsätta som ingenting - trots att små värdefulla varelser är på väg bort.
Så kommer det alltid vara, och någonstans skrämmer det mig.

[14.55]
Veterinären ringde tillbaka vid 11-tiden, och efter en stunds prat var
det inga tvivel om saken. Lilla pälstussen hade 'Nosematos' och
behövde avlivas. Och nu när klockan är 3.. så finns lilla Mirou inte mer.
Den enda lilla trösten är att han ska ligga bredvid Mirina på baksidan.

Ännu en gång har världen tagit mer än vad den gett.


Torsdag 20 augusti

Igår blev fest, igen. Det har blivit mycket onsdagar nu på slutet.
Simon, Timmy, Nettan och jag satt hos mig och röjde loss totalt
på fyra personer. Vi dansade macarena och "lågstadie-danser",
spelade tutt-memo och söp ner oss totalt. Eller ja, vissa av oss.
Timmy och Nettan *host* Sjukt trevlig kväll iaf.

Idag blev det dock slött som fan, Simon och jag käkade litegrann
och sov sen halva dagen.. Mitt kök ser ut som ett bombnedslag
men jag orkar verkligen inte ta itu med det. - Någon annan gång.

For the moment sitter jag i Gångviken efter en kväll på bilbingo i
ljustorp med mamma och mormor. Haha, jag har blivit helt fast
i bingo'n. Blir helt inne i spelet och blir förbannad när jag inte vinner.
Ikväll vann jag dock för första gången, så det kändes lite skönt :)
Visserligen 15o:- men äh! *Yeay me!

Annars gör det ont inuti. Vår lilla kanin-bäbis, den otroligt vackra,
söta lilla pälstussen,
verkar ha nackproblem. Han kan inte räta
upp huvudet och springer snett pga detta. Vi har trott att det kanske
skulle gå till sig när han blir lite större, men lutningen på hans lilla
underbart söta huvud blir bara värre..
Jag kollade nyss upp detta på internet, och troligtvis lider sötnosen
av "Nosematos" - en obotlig nervsjukdom som leder till döden.
När jag läste detta frös hjärtat till is å en jätte-klump bildades fort i
halsen - och den vill inte försvinna.. Älskade pälstuss, fan fan fan.

Imorgon ska jag ringa veterinären. Jag gruvar mig ordentligt för jag
vet att jag inte klarar av att vara med och ta bort en kanin till. Det gör
för ont och bilderna av Mirina's sista andetag finns fortf på näthinnan.
Vår första kaninbäbis. Jag förstår inte hur livet kan vara så grymt.

- Ännu en gång får jag bevis på att den här världen oftast gör mer skada
än nytta och att det många gånger gör alldeles för ont att leva här.
Helvete, jag blir så ledsen och det gör så jävla, jävla ont inuti att jag inte
riktigt vet vart jag ska ta vägen. Men det spelar väl ingen roll det heller.

Nä, det går inte. Jag känner för att gråta. Halsen blir bara tjockare och
frustrationen och paniken är ett faktum. Det går inte, och jag börjar få
panik på riktigt - det är för mycket känslor. Det gör så jävulskt ont inuti.

Jag hatar verkligen hela världen. På riktigt. Jag hatar, hatar, hatar den.

Måndag 17 augusti

Mkt har hänt på sista tiden, och det här med blogg blir allt svårare.
Någonstans bubblar det så mycket inuti att jag inte riktigt vill sätta mig
ner och skriva. Jag är lite för rädd att bli carried away, skriva för mycket
och för djupa saker - utan att liksom tänka mig för. På sista tiden har
jag fastnat i egen-mörker och misstro. Det är säkerligen inte nyttigt för
min 'stabilitet', men samtidigt så matar min cyniska insida mig.

För mycket ska man aldrig öppna sig, och om man nu skulle öppna upp,
vad skulle det hjälpa? Såna här funderingar slåss i huvudet, så jag förblir
tyst. Det gör ingenting, för jag har ingen ork.
Nuförtiden finns det tyvärr väldigt, väldigt få saker som får mig att skratta
sådär på riktigt och det gör ont. Jag vet inte varför, men det verkar som att
min kropp har glömt bort funktionen ''tycka om''.

I helgen var jag iallafall i Borås med Patrik. Jag hann träffa Ronja och det
är väl det som jag uppskattade, och behövde mest. Jag saknar verkligen
den relationen, på det sättet som du saknar värmen på vintern, något du
vill ha jämt, men som alltid verkar vara lite för långt bort.
Jag behöver ha en sån tjejkompis här i Sundsvall, som jag kan prata med
precis allt om, och som faktiskt förstår och ger något tillbaka. Jag är halv.

Annars har jag renoverat hos mamma och pappa. Spacklat, slipat och
tapetserat - Jag byter bara renoverings-hus känns det som. Jobb, jobb.
Var även hos tandläkaren idag och det sög. 626:- jävla spänn för vanlig
undersökning tycker jag är sjukt.

Kan en grundkänsla dö på riktigt och kan kärlek gömmas i regn?

Tisdag 11 augusti

Godnatt, alltså godkväll. Egentligen tycker jag fortfarande att det
är måndag men klockan är o2.11 så jag börjar på morgondagens
inlägg.

Nästan hela måndagen har gått åt till renovering och fix i päronens
sovrum. Riva tapeter, spackla å slipa i omgångar.. Tungt jobb men
det kommer bli kanon när det är klart.
Pappa skjutsade hem mig vid 22.3o och på en halvtimme hade jag
hunnit duscha, blåst håret och gjort mig klar för att ta 23-bussen till
stan. Det är fan bra grejat alltså, tänk allt slipdamm jag hade på mig! 

Jag, Sanna och Sajmon har suttit på Bk's uteservering och haft en
awesome avslappnad måndag-natt. Att bara sitta och babbla goja
var så jävla mysigt. Sajmon var dessutom snäll kille och skjutsade
hem mig, så jag har i princip bara klivit innanför dörren.

Men nu ska jag sova, imorrn väntar Birsta-besök och två tatueringsjobb. Tjingeling!

Måndag 10 augusti

Morgon Morgon, klockan är 11.35 och jag har precis vaknat.
- Det ger mig lite ångest om jag ska vara ärlig, och stressen
sätter in.. Varför vet jag inte, för jag har ingenting planerat idag.

Det är så mycket nu som jag inte kan svara på.
Varför jag känner mig så fruktansvärt vilsen,
Varför jag är rastlös inuti trots att orken försvunnit helt,
Varför jag känner mig så tom trots känslostormarna på insidan..

De säger att man ska prata om saker som känns svårt,
men hur skulle det gå till när man inte riktigt vet vad som blivit fel?
Jag har bara den gnagande vilsna känslan i magen, som gör att
jag känner mig mer ensam än ngnsin förr. Och jag kan inte förklara.
Någonstans rämnade världen.

Nu skulle jag kunna fortsätta i all evighet, rabbla upp allting som gör
det tungt att vakna till en ny dag och om allting som känns fel, men
spärren finns där så jag gör det inte. Åren har lämnat mig med bevis
på hur fel det kan bli om du visar för mycket. -Mina brännmärken inuti.

Äh. Det är måndag och en ny vecka. Det gör ingenting, det går över.

Söndag 9 augusti

Seriöst, nu får jag skärpa mig. Bloggen glöms bort mitt i all
känslomässig kaos och allt festande. Ja, och fest blev det i
dagarna 2 denna helg. Drakbåtsfestivalen var på tapeten så
varför inte.
Konstigt nog blev jag glatt överraskad och hade sjukt trevligt
i öltälten med bra folk och gott humör. Kanske lite för mycket
alkohol, men vafan.. Jag orkar inte riktigt bry mig tyvärr.

Fredagkväll var det förfest i Gångviken med grillning och mys.
Lördag (igår) fyllde mormor år så det blev mat och fika i stan.
Jag fick skjuts hem av päronen och sedan satt jag och Sanna
hos mig å fyllnade till innan stadsbesöket med Patrik.

-
Idag for jag, Simon, Patrik, Bunte och sötaste Tova iväg för att
bada i Tranviken. Mkt 'strul' och förseningar skedde på vägen,
så vi var inte framme förrän 17 och då hade solen och det bra
vädret försvunnit.. *Haha, lagen om allsköns jävlighet!
-Vi badade ändå, tills åska & blixt tvingade upp oss ur vågorna.

Nu väntar en ny vecka med tatueringar, mer trolig kaos inuti och
till råga på allt fyller lillebror 19 på onsdag. Jag ska försöka skriva
av mig, för någonstans tror jag att det kanske kan hjälpa, men
vad gör man när orken inte räcker till?

Onsdag 5 augusti

Jag märker att jag blivit sämre på att blogga den sista tiden,
men det finns inte riktigt ork eller engagemang längre.

Jag hade funderingar på att skriva av mig, men nu när jag sitter
här är huvudet tomt och orken borta - ännu en gång. Egentligen
spelar det väl ingen roll.

Nettan åkte precis. Vi har färgat hår så nu är äntligen mitt hår
knallrött igen, och ikväll blir det alkohol-intag, skönt.

"Pars maior lacrimas ridet et intus habet" Man ler åt sina tårar men har dem i sitt hjärta.

Lördag 1 augusti

Have you all forgotten?
Have you not woundered?

Is it all forgotten?

-

Förlåt, jag vill inte såra men det gör så fruktansvärt ont inuti.
Tomheten kväver mig.


bloglovin