Tuesday 31th

Det är så mycket som händer, som vi inte kan göra åt.
Förändringarna regnar, och jag är utan skydd.
Det är bara att stå emot slagen, hålla andan och hoppas på
att jag inte drunknar i det här känslomässiga ovädret.
- Kanske, gör jag det ändå.

Jag är bekymrad, skräckslagen och ändå blasé.
Världen går under, och ändå gör det ingenting?
Tankarna slår hål på mitt luftslott jag byggt upp den senaste tiden.
Jag brinner, Jag är iskall.

Jag vet någonstans långt där inuti att jag inte kan styra allt,
att förändringar sker och mardrömmar alltid hittar tillbaka.

Jag är inte gjord av porslin,
även om omvärlden bäddat in mig i bomull.
Jag behöver inte lagas, även om jag är trasig.
Och jag vet att jag är vilse, men kan inte bli räddad.

Det här är min fight och jag måste stå ensam.

Måndag 30e

Inatt besökte jag mardrömmarnas land. Usch vilken natt.
Idag hade jag en 2 timmars photosession med Bea, och
sedan har dagen bara glidit förbi, typ..

Jag orkar inte berätta.


Söndag 29e

Söndag. Känns inte riktigt som det..
Måste säga att dagen bara flög förbi i vilket fall som helst.
Sov i gångviken över natten, så jag for iväg och hjälpte pappa
med storhandling på IcaMaxi, och storhandling var det verkligen.
FY för folkmängder med fulla kundvagnar..

Mamma följde med mig hem, och nu äntligen, är min svarta
spetsgardin på plats i badrummet. Så jävla bedårande!
Vi drack lite kaffe och fixade lite sysslor innan hon for, strax innan
Whipe Out, som jag faktiskt missade ändå. *Vafan..?
Jävla dator.

Jag springer mest omkring i lägenheten, fixar och plockar,
med Nettan i luren, som får lyssna på mitt gnäll.
Sen har jag faktiskt inget mer att säga. Eller jo..
Egentligen finns det så mkt som jag vill skriva, men det blir inte så.
Det är lika bra, så jag är tyst och låter tankarna mala istället.
Som så många gånger förr.

Lördag 28e

Jag hade sjukt trevligt igår, med Marc, Nettan och Hugge hos mig.
Självklart med alkoholförtäring, GuitarHero 3 och diverse andra aktiviteter.
Vi dansade, skrattade och bara roade oss, på fyra pers!
Jag tycker faktiskt att det är mer läckert, än att vara på en riktig brakfest
för att kunna ha kul. Omge dig med lättsamma, roliga människor och en
riktig fest är gjord. *I love you guys!
Olearys senare på kvällen, med dansande även där + tillhörande efterfest ;)

Nu sitter här jag ensam, med en ordentlig ångest och gårdagens fest
skrikande i lägenheten. Krossat glas, popcorn och grogg-glas överallt.
Fan, jag har ingen ork. Men men..


Sofie ringde precis, älskade vän. Den saknaden är enorm. Jag tänker på allt
roligt vi hade innan hon flyttade, med guldfiskar, kamera och en massa filmer.
Hon har köpt en klänning åt mig därnere i skåne. Zebra, med midjeskärp <3
Awh, en månad tills jag får den och jag längtar!

- - - -
Det här med pengarna stressar sönder mig. Jag inser idag att jag inte kan
blunda för det längre, det är för stort. Fan, jag vill klara mig själv, och inte be
om pengar. Men det är svårt när försäkringskassan klantar till det. Ordentligt.
Ja, okej.. Jag erkänner; det här är för stort för mig och jag har dödsångest.
Det stryper mig långsamt och den inre stressen virvlar runt i magen som ett
gäng fjärilar på extasy. Jag klarar mig nog..

Friday

*Riiiiiiing* Vaknar yrvaket och sträcker mig efter telefon. o7.32..
Vad i hela friden..? Svarar och upptäcker att det är försäkringskassan.
Jag får inga pengar den här månaden. Inte förrän vi lagt på, stryper
ångesten mig. Det blir väldigt mkt som inte blir betalt nu.. Men okej,
jag är okej. Jag är inte okej.

Ikväll blir det alkoholförtäring igen. Samma som igår, och iförrgår.
Det är fest och vi klarar motgångarna. Det där med pengarna, det
löser sig nog.

Snart kommer Hanna och Mattsson förbi, Hanna för lite hårfärgning
och han med rommen. Ibland är det awesome att inte ens behöva
lämna lägenheten.. :) Muha! FestFredag.

[Update]
Jag är inte lika pepp längre. Det är ett jävla ringande, fram och tebax.
Jag får ingenting gjort och ingen har kommit än, så med andra ord
kommer det sluta med att alla är här samtidigt. *Inre stress, Ja.
Mattsson och jag skulle hinna umgås medans Nettan drog å handlade.
Hanna skulle komma runt lunch när vi pratade igår, och nu tar hon med
sig B-a. Så när Nettan och Mattsson kommer kan jag inte sätta mig och
ta en kopp kaffe, och känna lugnet med dem, efters. jag kommer färga
Hannas hår. Bra där. Det är kul att ni planerar allihop. Strunt i mig.


Torsdag 26e

Igårkväll blev det alkohol-intag. Jag och Mattsson umgicks och sen
blev det Daltons där det var ett jävla drag måste jag säga. Kareoke!

Imorse var jag fantastisk. Ronja väckte mig, och jag sluddrade mest.
Jag satt på toa och pratade med henne då jag tappade telefon bredvid
en tampong som Tequila hittat och lekte med.
Det roliga här är att jag tar upp TAMPONGEN och säger "Hallå?" Fylla.

Idag har hela dagen gått åt till Nettans sällskap. Vi har varit på stan och
shoppat lite, åkt en jävla massa buss och bara tokat oss. Nu sitter vi båda
i nya hårfärger IGEN och dricker öl och Irish Coffee. (Jag står för Irish'en.)

Det är så sjukt tärt.. Jag har inte fått mina pengar från försäkringskassan
än. Jag fick 28oo:- av Simon till hyran, men det fattas ändå en tusenlapp
bara där.. Det går inte ihop den här månaden. Verkligen inte. Jag är så bra.
För att glömma missödet köpte jag en ny zebra-väska. Makes sence, no?

Det är så bra! Allting liksom.. *Mitt kaotiska liv håller i sig.
Nettan och jag beställde tågbiljetterna till Göteborg idag å vafan, de kostade
bara 117:- styck! HEY, Vadå billigt?! Awesome..
Sen har vi fixat ännu en lägenhet över helgen. Vi tar över Stefan's, då han är
i sthlm. Sjukt nice kanske? Nettan kan sova där och slippa allergi-reaktioner
från Tequila. Festhelg. Fan vad jag babblar märker jag. Men ja, det är okej.

Onsdag 25e

Inatt sov jag riktigt dåligt. Vid o4 var jag fortf klarvaken och bara låg å stirrade..
"Fasiken, ska upp tidigt ju." Stressad blev jag, och det gjorde inte saken bättre.
Ja, det viktiga är väl att jag faktiskt tog mig upp o8.45 - dock var jag sjukt trött.

Och nu sitter här jag 12.57 och bara är. Jag är tebax från sjukhuset och har
nyss ätit klart min lunch till tonerna av G.E.S - När vi gräver guld i USAAAA.
Roa mig tack?

Jag har fått dille på svenska låtar den här veckan, det är inte alls likt mig, men
jag poppar Svenne Rubins, G.E.S och Fronda om vartannat. Sommarkänslor
måste det vara som sakta vill ta sig ut, med tanke på musik-valet. Jag tror att
pappa skulle dra lite på munnen om han hörde vad högtalarna spottar ut nu.. :)
Fan, jag är t.o.m ombytlig när det gäller musik. Okej, varför blir jag ens förvånad?

Fail

Ja.. Jag har nyss insett min lilla Tequila inte är en hona. Jag har en mans-katt.
Alltså vafaan, det här blir helt jävla fel. Det är inte helt okej, jag ville ha en hona.

Sanna hörde av sig på msn. Tequila's då trodda syster, hade blivit klappad och
helt plötsligt hade en snopp dykt upp. Jag skrattade som fan, liksom whatta fail!
Så får jag uppmaningen av Sanna att jag borde titta till Tequila's kön för att vara
säker, på riktigt..
Jag vet faktiskt inte hur ett könsorgan på en katt ser ut, så jag
visste inte riktigt vad jag letade efter bland all päls. Hittade ngt rosa och googlade
tillslut och fick upp en illustrerad bild.. - Tequila är en hane.
Simon tycker verkligen att detta är hillarious, att de nu blev 3 killar i familjen.
Meeeen.. Icke. Va? Näe, alltså fan. Hon ska fortfarande vara en "hon" - Sådetså.

 

Tisdag

Imorse vaknade jag tidigt. Konstigt nog av att Mirc börjat leva om i buren igen.
Fan. Han som blivit så duktig, och det hade jag t.o.m glömt att berätta! Det gick
några veckor utan att han bet i gallret å vet ni hur skönt det var?! Oj Oj Oj..
Ah, iaf.. Klev upp före 1o och gjorde rostade mackor och satte mig framför tv'n.
När klockan närmade sig 11, började jag med dammsugning och jag kan lova
att det behövdes. Allt spån från Mirc, hår från Tequila och diverse grus å damm.

Jag och Simon for äntligen och pantade idag så det är riktigt skönt att bli av med
alla påsarna som stod å tog plats, och förstörde mitt annars så trevliga lilla kök.
Vi handlade en hel del så nu är inte kylskåpet tomt hlr. Älskade vardags-sysslor!
Usch vad jag har saknat Simons närvaro och umgänge. Att bara se honom sitta
vid tv'n, se honom sova, att ha ngn bredvid.. Det här är kärlek. - På riktigt. <3

Till råga på all kreativitet, har jag målat i omgångar, i princip hela dagen.
Nu tror jag faktiskt att jag kan kalla min 'Sittande Dam' helt klar och jag har även
gjort bakgrunden till Hannas tavla klar. Nu händer grejer och tack käre gud för det.

Måndag 23e

Imorse vaknade jag strax före 11, konstigt nog ensam i Hannas säng.
Jag stapplade upp och tittade ut mot tv-rummet och där låg tösen, med
halvöppen mun och kläderna på. "Aha, hon somnade framför tvn.." 
Inatt var jag verkligen trött, och gick självmant ifrån Most Haunted för att
lägga mig i Hannas säng. Det händer aldrig! Hon skulle komma efteråt,
men det märker vi ju hur det gick.. Haha :)

Nu är jag hemma hos mamma och pappa igen. Ikväll, sådär efter maten,
ska jag åka tebax till mitt egna hem, till min lilla mysiga lägenhet i korsta 
å sen ska jag banne mig stanna där ett bra tag! Jag är alldeles för ofta här.

Det känns så konstigt, jag har inte sett, eller okej, umgåtts med Simon på
hur länge som helst nu. Vi sågs en snabbis i fredags men det räknas inte,
med tanke på att det var fest och vi knappt pratade med bara varandra.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här, men en aning olustigt är
det nog. Jag saknar min Simon, och jag saknar 'Oss' - när det var som bäst.


Sunday

Long time, no see. Jag är ledsen att jag inte bloggat på några dagar nu,
men det har varit en hektisk vecka måste jag säga.. Som sagt har jag bott
hos mamma och pappa, och lekt sjuksyster. Droppa antibiotika i pappas
ögon och lite sånt. Men nu börjar han bli bättre, äntligen.. *My heart sings!

Den här helgen har varit galen måste jag säga! Fredag blev det fest hos mig
i Korsta med en hel del folk. - Det var helt okej I guess.. Igår var jag rätt sliten
och spenderade dagen i riktigt långsamt tempo..
Runt 21 låg jag i badet med badbomb och fixade naglarna, (haha Girly Girl.)
Jag hade fått så mkt förslag på fester så beslutsångesten satte in, och just
därför funderade jag på att stanna hemma. Liksom enklast så.
Marc ringde och det slutade med att jag for till honom på GuitarHero och en
hel del alkohol. Sådär lite för mycket kanske?
Det blev krogen senare, och tillslut efterfest hos Patrik i Skönsmon, där jag
däckade i soffan. Jävulskt kul hade jag iallfall och ja.. Vad säger man?

Hela denna söndag har jag fortf varit berusad, vilket seriöst roar mig som fan.
Vaknade runt 14 hos Patrik och insåg att alla andra fortf sov? Det är inte vanligt.
Ngn timme senare satt jag, Towa, Patrik å Kriss och åt pizza i Granlo, mums!
Massa bil idag med Patrik och Kriss. Jag har fnissat precis hela dagen och de
stackarna har fått lyssna på mig och allt mitt härjande i baksätet. Haha, lovely!

Nu sitter jag som vanligt hos Hanna, eftersom det är söndag och våran tv-kväll.
Thats awesome, och nu är jag äntligen nykter igen ;) Vi höres!

FAIL

Som jag skrev förut idag, skulle jag färga håret knallrött.
Hade fått ManicPanic-färg av Nettan som verkligen var chock-rött i burken
så jag (nöjd som fan), kletade i färgen nu ikväll. *Nu jävlar, Äntligen!
Orkade liksom inte vänta till imorrn. (Och det är väl så jävla typiskt mig?!)
Jag tvättade ur håret.. Drog fram hårtorken och satte igång att torka det
samtidigt som jag stod med huvudet nedåt lutat. - Jag får bättre volym då.
NÄR JAG TITTAR MIG I SPEGELN HAR JAG ROSA HÅR!

Det ironiska i detta är att precis innan jag skulle tvätta ur färgen, pratade jag
med Nettan i tfn och sa följande; Jag skulle om håret blev rosa, fyfan. Vi
lägger på, och självklart, SJÄLVKLART så får jag rosa hår. What, what, what?
- Jag ringde upp Nettan igen, och ofcourse så asgarvade hon mig rätt i örat.

Vad säger man?
KnallRött, knallrosa.. Ja. Okej, jag är okej. Jag är helt okej, jag gillar rosa.
NEJ, Jag gillar inte rosa och jag är inte okej. Jag kan inte annat än skratta.

Dags för färgning.

Sunny

Soliga gångviken vinner nog i längden..
Förtillfället sitter jag med en kaffekopp i handen, och solen i ögonen.
Det är varmt, riktigt varmt, här i matrummet hos mamma och pappa.
Solen har legat på hela dagen och jag känner hur det riktigt bränner på höger arm.
- Det gör mig ingenting. Våren är på väg, och jag välkomnar den varmt. Kom!

Har spenderat dagen med Hanna och Nettan. Ännu en dag handlar allt om hår.
Sov hos Hanna inatt efter ännu mer blonderings-försök, och senare skräckfilm.
Trots att vi var uppe såpass sent inatt, klev vi ändå upp o9, för att åka buss 9.45
till Birsta. Mötte Nettan, köpte hårfärg till mig å Hanna och sedan for vi till gångviken
alla tre.

Nu sitter jag orangehårig och jävlig, gräsligt kan jag lova.. Men snart blir det rött.
Sådär chock-rött som vi älskar <3

Pappa är nyopererad, så det är därför jag befinner mig hos dem.
Han är näst intill blind, med tanke på att det är just ögonen han opererat.
Usch.


Men men, pratar med Raggar-Ronja i tfn, så bloggar mer senare!


Tisdag

Fan vad jag snorar! Det är inte sant..
Kul, jättekul. Har knappt sovit något inatt (igen) så ännu en morgon är jag
grinig. Handen gör mer ont än vanligt och huvudet känns tungt.
Med mitt dåliga immunförsvar är jag faktiskt impad att jag klarat mig så bra ändå i vinter.
*Snorar till*

Mitt hår ser hemskare ut än hemskast, och det tyckte ju Hanna var himla kul igår!
Iofs skrattade jag minst lika mkt åt henne, så ja.. Vad säger man?

Dock är jag inte alls pepp på att ta mig till birsta idag för att köpa ny färg till både
mig OCH Hanna. Jag mår seriöst kasst och vill hinna umgås med Simon, <3,
innan jag åker till gångviken imorgon, för att bo där ett tag & ta hand om pappa.

Så jag sitter och funderar, vet inte hur jag ska göra. Kanske, om mamma
slutar snart, så kan jag kanske åka med henne till birsta. Det lär nog vara okej.
Men det blir så tidigt.. Typ om ngn timme.
Då känns det sjukt onödigt att åka tebax till Korsta sen igen? FASIKEN!

Hår, hår, hår

Hela dagen verkar ha handlat om hår.
Klev upp relativt tidigt imorse för att följa med Sanna till frissan där hon skulle
fixa hårförlängning. Jag vet att hon längtat så länge, så det var riktigt kul att få
se det klart - ett Stort plus. Funderar någon på att göra förlängning hos frisör,
och faktiskt vill lägga ut 41oo:- så gå då till SPREJ. - Jag gillade vad jag såg.

Efter frisör-besöket gick jag och Sanna runt lite på stan innan vi drog vidare till
Birsta där jag skulle köpa intensiv-blondering till både mig och Hanna. Haha,
ännu mer hår-grejer.. Jag ska bli rödhårig igen, saknar det som fan och sitter
just nu med färgen i, hos Hanna gumman såklart.
Hennes hår blev.. ja, en aning misslyckat måste jag säga. Fläck-tyfus sisådär.
*Ops! - Jag kan inte låta bli att garva. Så imorgon blir det en tripp till H&M igen,
och självklart inkluderar det även mig. (Svårt att bli blond från svart liksom..)

Justja, hann även med en sväng förbi mamma och pappa på en kopp kaffe,
vilket var precis lika mys som vanligt. Hm, jag är där rätt ofta nu för tiden va?
Jävla gångviken. *pusS

..

Helgen försvann fort, oj oj oj.
Är det bara jag eller tjatar jag om dessa helger och veckodagar?
Det känns som att det är det enda jag gör, (sorry.)

Fredag blev det utgång med Mattsson, haha.
Vi som bara skulle sitta ner, ta det lugnt med ngn grogg framför tv'n..
Egentligen borde jag inte vara förvånad med tanke på att vi aldrig lyckats
med några såna planer. Vi drar alltid ner på stan och super ner oss,
- vad vi än har sagt innan.

Igår kom lillebror och Lajn förbi på skräckfilm.
Väldigt mysigt måste jag säga, de små-pojkarna gjorde min kväll!
Duktig Dea som man är så hade jag bakat kladdkaka åt dem,
fixat kaffe, dricka och popcorn.
Riktig värdinna liksom. Mhm.. *Creds till mig!

Och det super-duper-roligaste av allt; Jag tatuerade Nicke igår!
Min första tatuering och den blev riktigt nice. IH!
Jag är så fruktansvärt nöjd och det känns som att jag alltid tatuerat..?
Så jävla awesome.
Försöks-kanin någon? Anyone, please? Du kanske? Nähepp..

Och idag, söndag, är det tvätt-tid 18-22, jag längtar inte direkt.
Men det måste göras och det är det som är så surt!
JUSTJA! Wipe Out och Sanningens Ögonblick tonight, fuck yeah!

[23.42]
Hej, Update lite sisådär.
Inte för att jag egentligen har något roligt att säga,  men ändå liksom.
Jag missade en hel del av Wipe Out, pga den där jävla tvätten..!
Det känns lite små-surt måste jag säga, bara för att man är tvungen att springa ner,
tömma maskiner och hänga tvätt i torkskåp.
Tro det eller ej, missade tillochmed en del av Sanningen ögonblick, fasiken!
Aldrig mer tvätt på söndagkvällar.

Jag är hungrig. Det komiska är att jag nästan inte gjort ngt annat än ätit idag.
Jag är på väg att bli skåp-ätare på riktigt, man är en jävla husgris.
(Funderar på att ta med en filt och faktiskt bosätta mig i skafferiet.)

Strax Hemsökta Hus - löveli.
Som ni förstår kommer jag vara vaken ett tag inatt. PUSS!


Friday 1.3

Igår hade jag fullt upp kan jag lova.. Hann dock med att hälsa på mormor
och göra henne glad, hälsa på familjen i gångviken och sen åka till Nettan.
Jag skulle färga tösens hår. Från svart till två intensivblonderingar, som
dessvärre varken blev riktigt ljust eller blondt. När vi var klara, gick Nettan
omkring i någon gräslig orange/rödbrun hårfärg - och ja, vad säger man?
Slutdestinationen är lila, men dit har vi inte riktigt kommit än, som sagt..

Sammanfattningsvis var det riktigt trevligt, trots omställningen att sitta och
nästan viska med varann för att inte väcka föräldrar. Jag hade helt glömt
bort hur det är.. Tack käre gud för att ha en egen lägenhet säger jag bara!

And about today;
Tösen och jag vaknade runt 13, käkade lite frukost med myran, lillebror'n,
och ja, drygt en timme senare kom mamma och hämtade mig.
Eftersom det är fredag den 13e, (hjälp!) vägrar jag åka buss idag. Med min
vanliga otur lär jag väl trilla och slå mig, tappa bort busskort eller vara med
om någon annan otrevlig upplevelse - så Nej tack.
Nu sitter jag här i gångviken, det mysiga ställe som varit mitt hem så länge.
Jag tittar ut genom fönstret å ser havet skymta fram bakom de frusna träden
och jag kan nästan se framför mig, hur det kommer se ut till sommaren.

Och ikväll.. blir jag nog här. I'll be right here.

Engagemang!

Jag skulle kunna tänka mig att få bort överflödet på min mage.
Vänta! Jag vet att det är väldigt många som tycker att jag absolut inte
ska fundera på något sånt, att jag redan är smal, men tyst på er.
*En plattare mage till sommaren vore underbart.

Har ni tänkt på att ju längre man sitter och funderar på dieter och träning,
ju mer skavanker upptäcker man på sig själv. Precis som att människan
i sig, letar efter fel och brister på sig- och på andra för den delen.
Vi är perfektionister i sinnet. Och oftast är det endast där, tyvärr.
Hur många av oss går inte på alla nya G.I-metoder där man blir lovad
sin idealvikt, utan att behöva svettas på ett gym?
"Ät bara detta, eller skippa detta, blabla.." så får du Sommarens figur.
Gång på gång blir människor motiverade. DENNA gång ska det gå!
Så faller vi ur mönstret någon dietist gjort för oss, och kroppen är fortf
inte som vi vill ha den.

Är det ingen som märker vad vi gör? Hur vi beter oss?
Perfektionist-sinnet vill bli perfekt, men inte riktigt 'jobba' för det.
Men engagemang till att faktiskt köpa alla dessa tidningar som
utlovar dessa metoder - det kan vi minsann göra! Hur dyrt blir inte det?!
Ett sånt engagemang kan vi ha, att hålla reda på vad vi får & inte får äta,
hur mycket av vad och ja, jag vet inte vad.. Hur går det ihop?
Nu slutar vi klaga på våra överviktiga, slappa kroppar och tar tag i saken.
Nu skärper vi oss.

Det går att äta i princip vad man vill, så länge man håller kroppen i trim.
Börja träna istället - lägg pengarna som vi spenderar på tidningarna på
ett gym-kort, yoga, aerobics, vattengympa - You name it.
Det är jobbigt att arbeta hårt för att nå ett mål, men belöningen är desto bättre.


Du

Du är vild och vacker,
Vild och vacker.

Längtan

Det är så mkt jag längtar efter!
Jag längtar efter sommaren, då nätterna är ljusa & varma å kan ge mig lite värme inuti.
Det är alltid lite bättre på sommaren, det liksom känns lättare.
Ordet "lite" kan låta så betydelselöst, men i mitt fall kan just det ordet vara så avgörande.
- För så mycket saker.

I sommar är det Metaltown, och jag längtar något så fruktansvärt.
Det blir en roadtrip med Nettan, och underbara band att röja till. Och vi kommer röja!
Förhoppningvis har mitt hår blivit längre, (och ännu snyggare) tills dess,
och bara en sådan sak kan jag verkligen längta mig sjuk av.. *Extremt tycker vi om.

Det är lugnt och tyst i lägenheten. Simon har gått och lagt sig, och musiken är av.
Jag inser nu att klockan är o1.o6.. - Rätt sent, men ändå så behagligt.
Jag har ju egentligen ingen anledning att gå och lägga mig tidigt så varför sova nu?
Med en kaffekopp i handen har jag tillbringat den senaste timmen i tfn med Nettan,
som även hon är "natt-människa" förtillfället. *Vilket passar mig alldeles utmärkt.
Båda två kommer vara vakna ett bra tag till, så medans hon skulle äta lite, passade
jag på att blogga tills hon ringer upp igen.
Och ja, jag förstår att många kan reagera på detta. Men det gör inget.

Tim-långa nattsamtal tillsammans med kaffe och cigaretter är något jag älskar.
Så med den kommentaren avslutar jag det här inlägget. Oh, snart ringer Nettan!
Vi höres.


Sanningens ögonblick

Imorse vaknade jag alldeles för tidigt, törstig som jag vet inte vad.
Huvudvärken låg där och smög, men jag tassade upp och iväg till
kylskåpet. Hällde i mig massor m mjölk och coca-cola, och vinglade
tillbaka till sängen.
Igår blev det hårt. Förfest och en tripp till Aveny och riktigt roligt var det.
Så det är helt okej att vara lite slö idag. Det är ju söndag, vafan!

När jag bäddat ner mig i soffan för att se på American History X, ringde
det på dörren. - Mamma och pappa. *Älskade päron!
Det blev lite kaffe och sedan följde jag med dem hem till mysiga gångviken.
Eftersom det är söndag hade jag å Hanna bestämt "Most Haunted" kväll.

Hela veckan har jag längtat efter premiären på Wipe Out och Sanningens ögonblick
och äntligen är galenskaperna igång. Hanna och jag har skrattat oss hesa åt alla
dårar som slog sig gula & blå i Wipe out, och samtidigt funderat om folk allvarligt gör
vad som helst för pengar? Var tog värdigheten vägen?
Men för all del, fortsätt skäm ut er svenskar! Vi behöver ngt att skratta åt såhär på en
annars kanske tråkig söndagkväll. Och Sanningens ögonblick, herregud! - jag får
seriöst ont i magen av frågorna. Hur mycket kan inte det där programmet förstöra i
relationer egentligen? Jag hoppas verkligen att de tycker att det är värt pengarna..

Nu får det skynda sig att bli natt. Vi längtar efter gåshud och en pirrande mage så ge
mig och Hanna "Most Haunted" ngn gång! Bara lite drygt 2 timmar kvar, ih! SPÖKEN!

For a friend

Imorse vaknade jag med en lätt känsla i bröstet.
Jag har ingen aning om hur den hittade mig i mitt mörka sovrum
men jag klagar absolut inte. Tack, tack, tack kära lördag.
Jag klev upp, invirad i min fleece-filt och drog igång musiken,
alldeles lagomt högt för att matcha den berusande lättnaden i bröstet.
Sen gick jag till köket för en morgoncigg.

Det är så mycket som händer nu, som jag inte rår mig på.
Det sårar mig att ännu en gång stå på sidan om och bara se på.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, för att få det bättre.
Att bara finnas där, hur mycket hjälper det?

Tankarna slår knutar på sig själv, jag funderar intensivt.
Den här gången är jag hjälplös på hjälp-fronten.
Jag kan inget göra, och det gör mig lite nere, faktiskt.

Sitter nu och lyssnar på Brandy - Right Here
och jag inser att texten får stå för det jag känner.
Ronja, this is for you;

And when your tears are dry from crying
And when the world has turned silent
and when the clouds have all departed
You'll be right here with me

when you're trapped and there's just no key
And you can't breathe
I breathe for you

The fire got you down on both knees
And the walls are closing in
But I will break it through

and when you feel alone
I'll be your home
Whenevers come and go
You know I got you"

Fredag

Satt inte jag nyss och pratade om hur fort veckodagarna går?
Seriöst, det är redan fredag. Igen?!
Jag hinner verkligen inte med mig, eller ja, inte direkt för att jag har nå
planer som går i stöpet, men hjärnan hänger inte med!

På sätt och vis är det väl skönt antar jag. Vardagarna kan ju inte vara så
himla tråkiga ändå, eftersom de bara rasslar förbi, och det är ju positivt.
Men ändå.. så tycker jag inte att jag gör någonting alls. Äh, Whatever.

Idag fick jag ett riktigt tokryck och tog fram den halvt undangömda sminkväskan
ur badrums-skåpet. Letade fram ögonskuggor, puder och hela baletten.
(Nu låter det kanske som att jag aldrig sminkar mig, men inte såhär ordentligt.)
Jag har någonstans tappat engagemanget för sotiga ögon, eftersom jag oftast
bara sitter hemma ändå. Men nu, nu jävlar orkade jag- och det känns riktigt bra.

Ikväll lutar det åt middag hos Simons föräldrar ute på alnö.
Det faller mig helt i smaken då Kenneth är suverän på matlagning! :)
*Precis som min pappa är.

Och Tina har äntligen kommit hem över helgen! <3

Rädsla?

Det här med att vara rädd, är någonting som fascinerar mig.

Att en sådan känsla kan hämma en ngt så fruktansvärt och ända driva en framåt?

Jag antar, att det beror på vilket stadie i rädslan man är..


Är den omedelbar, stryper rädslan en och man hinner oftast inte retirera heller.
Då är den som mest panikartad och gör oftast inget mer än väcker kroppens alla sinnen, stryper luft-intaget och låter adrenalinet rusa som sportbilar på en motorväg.

Men är den långsiktig, är en rädsla drivande.
Har ni tänkt på att svartsjuka är det?
Rädslan att förlora någon, gör att svartsjuka människor undviker eller helt enkelt försöker ta kontroll över situationerna som kanske kommer att beröva dem deras älskade.
Egentligen, alltså egentligen, är det en rätt beundransvärd tanke eller ja, om det nu blir till en handling om man tittar vart det verkar bottna i. 
En rätt så älskvärd rädsla (om man nu kan försöka se det så.)
Egentligen borde jag inte diskutera just svartsjuka, med tanke på att det finns så mkt olika aspekter av detta, olika stadier och därför att just detta är ett rätt hett samtals-ämne.
Och jag måste tillägga: jag är inte för svartsjuka ifall texten verkar luta åt det hållet.

Men okej - rädsla i övrigt; Var går gränsen mellan rädsla och fobi?
Och vem fick rätten att dra den linjen?
Hur ska man veta om man är väldigt rädd eller faktiskt fobisk?
Det här med fobier verkar bli mer och mer vanligt - jag menar, nu har de tillochmed egna namn!
Då undrar jag bara; har vi gått och blivit räddare människor?
Behöver vi verkligen namn på rädslorna vi bär på?


Gallery

Hej, helt okej onsdag måste jag säga.
Imorse vaknade jag senare än vanligt, dessutom för att Nettan ringde.
Vi skulle ju ses i gångviken idag!

Mamma kom förbi på kaffe och sedan for jag med henne till birsta där
hon skulle fortsätta jobba. Stressat promenerade jag till gångviken på
15 min! DETNI. Helt förstörd kom jag fram där Nettan satt på bron och
redan väntade.
Idag hade jag vi planerat invalid-dag med Hanna. 3 stycken brudar m
varsitt fel. - Hanna med sitt skadade knä, Nettan med sin stukade fot,
och jag med min invalida högerhand. Erkänn att det är lite humor ändå?

Nettan for hem och åt för att ev komma tebax senare. Jag åt tillsammans
med familjen och gick sedan till Hanna-tösen och det är här jag sitter nu.
Bloggar, medans det blir våfflor i köket. Hade jag inte varit så fruktansvärt
mätt hade jag nog ätit det jag med, men får inte ner en smula till på ett tag!
- Och i högtalarna sjunger Mario Vazquez ut.

Jaja. Nettans mor var inte villig att leka taxi, så den fröken kommer inte förbi.
Det blir jag, Hanna å massa godsaker sedan framför tvn. Tjejkväll for the win! ;)

Suck.

Ja, vad säger man..
Sen jag insåg att jag var utan mitt kort-etui igår, har jag ringt runt till
alla taxibolag här i Sundsvall. Jag fortsatte idag, ville inte ge upp.
Efter att alla telefonister sagt samma sak; att ingen av dem har nå
silverfärgade taxi-bilar, gav jag upp. Jag åkte i en silverfärgad taxi!
(Och det är detta som är så läskigt.)
Är det en jävla spök-bil eller är det jag som håller på att förlora förståndet?
Vad fan är det frågan om?!

Nu har jag iallafall ringt och spärrat mitt bankomat-kort..


Förlåt, idag är jag en aning less måste jag erkänna.. Idag igen.
Jag har ont, som vanligt, men fingrarna rör sig bättre och bättre!

Igår tatuerade jag mitt första objekt. En stackars banan, som inte hade
något alls att säga till om. Det var lite svårt att greppa maskinen med min
skadade hand, men vafan - det gick! *Darr..rrrigt, but still.

[17.o3]
Simon drog precis, det var nå möte på casinot ikväll.
Jag har satt mig ner med en latte choklad för att bara känna lugnet.
Jag är inte alls less längre, jag är helt okej.
Till ngt lite läskigare; satt precis å funderade på om jag och lotti
skulle dra å hälsa på mamma. Liksom mysig idé, så precis när
jag smsar, för att övertyga henne om vad bra ide det faktiskt är,
skriver hon att hon ska till mamma. what? o__O
Jaja, jag fick som jag ville. Telepati anyone? *PUSS!

.. and the morning after!

1o.25 ringde mobilen. Trött som jag var sträckte jag mig ändå automatiskt efter
den och svarade. Det var mamma som bjöd in sig själv på fika, så det var bara
att kliva upp- lika bra det! Insåg att baby inte låg i sängen. "Han somnade i soffan ändå"
Självklart hade jag rätt. När jag kom ut i vardagsrummet låg han där med täcket.

Mamma for för en stund sen, och självklart har deras bil kaikat igen.. Tar det aldrig slut?!
Jag tyckte så synd om henne när hon moloket drog igen dörren, och hennes steg ekade
i trapphuset. - Och inget kan jag göra heller. 

.. Nu till ngt annat. Ni vet, när man umgåtts mkt med vissa, eller bara funnit varann,
vet man nästan helt säkert hur de skulle reagera på saker och ting, vad de skulle
skratta eller gråta åt! En del som hände i helgen, kände jag bara att jag ville berätta
för Tina. *Sådan perfekt humoristisk klantig grej, som oftast bara jag lyckas med!
Hon skulle skratta åt mitt missöde och troligtvis fnissa hysteriskt. Det hade varit mys..

[16.o8]
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är arg och ledsen, stressad och samtidigt en
aning likgiltig. Allt på samma gång? Ja, varför inte liksom..
För ngn timme sen beslöt sig äntligen Simon för att gå ner till stan för att hämta
sin bil som stått där sen lördagen. Jag bestämde mig för att följa med, så att vi
direkt efter, kunde åka och handla all mat som fattas.
Börjar plocka ihop grejerna jag ville ha med mig; nycklar, ciggen, mobiltelefon
och kort-etui. "Var fan är mitt kort-etui?"  Mer och mer stressad börjar jag vända
upp och ner på lägenheten, men hittar ingenting. Det är borta.
Kul. Jag måste ha tappat det i lördags i taxin, på väg hem från krogen. SLUTA!
- Jag orkar inte, jag hade alla kort där.. Jag kan förfan inte ens köpa cigg nu.
Gud, jag känner för att gråta. Såå, jag är väldigt nere nu. Men men, livet leker...


Nightwriter




Så har det nyss varit helg - Igen! o_O
Jag förstår mig inte riktigt på det här med tid och tidsbegrepp..
Det är så ofta jag sitter här hemma i lägenheten, uttråkad å alldeles rastlös och tycker att tiden går så fruktansvärt långsamt.
Så helt plötsligt kan fem dagar susa förbi bara för att bli helg igen!
Det är skumt, sjukt skumt och jag vet inte riktigt om jag tycker om det?

Även denna helg blev det alkohol-intag både fredag och lördag.
Jag orkar faktiskt inte berätta nå mer detaljerat men jag har haft himla kul.
- Och det är väl ändå det som räknas?

Den här dagen har varit långsam, riktigt långsam sådär som bara söndagar kan bli.
Simon tog sig upp ur sängen, till badkaret och sedan till soffan.
Där har han alltså legat sen dess och det är väl en tio timmar, typ?!
Så mycket roliga aktiviteter har det varit här i lägenheten idag..
Om vi inte räknar med mitt rastlösa spring till och från köket för alldeles för mkt rökpauser,
 eller alla misslyckade försök att hitta något gott i kylskåpet.
Typisk dagen-efter-söndag måste jag säga..

Tatueringen läker fint och nu börjar skorporna släppa. *Belåten Dea.
Det känns så himla konstigt att se ngt i ögonvrån och när man tittar dit så är det tatueringen.
Men det är nice, och jag kunde inte ha valt ett bättre eller snyggare motiv.
Jag kände att det mest naturliga för mig, om jag nu ville hylla mamma & pappa,
var att printa in dem i huden. Det är det djupaste sättet för mig att visa dem vad jag känner;
med en tatuering som följer mig hela livet. - Precis som dem.

Och det här inlägget tillägnar jag mina föräldrar,
som trampat upp stigar när jag gått vilse,
tagit min hand när jag famlat i ett becksvart mörker,
varit bakom mig i precis lagomt avstånd för att ta emot mig när jag fallit,
och faktiskt aldrig tappat tron om mig, även när jag varit som mest bortom hopp.
Mamma och pappa - Jag älskar er.


bloglovin