Söndag 5 dec

Tiden rullar på, som alltid rinner den förbi i samma takt
som snöflingorna täcker marken här i Sundsvall.
För första gången på väldigt länge blev det en helt nykter helg,
och jag tror att det kan ha behövts. Det har blivit lite väl mycket
drickande den sista tiden, men jag har samtidigt haft behovet av
att dränka snurrande tankar och en virvlande oro i magen..

Hjärtat och hjärnan krockar, dygnet runt och har världens fight.
Jag står här och har absolut ingen aning om vad jag ska lyssna på.
"Lyssna på ditt inre" säger de.. Men hur skulle det gå till, när allting
inuti känns både rätt och fel på samma gång? Vad borde jag lyssna
till? Förnuftet som bleknar eller hjärtat som skenar..? Jag vet inte.
Det gör ont, och det värmer. Jag dör, varje dag nu.
Någonstans struntar jag i det onda, blundar för det och bara hoppas
att det ska glömmas bort.. liksom blekna. Jag önskar att jag kunde
veta vad som väntar mig i framtiden, om det någonsin kommer bli
något gott av denna virvlande karusell jag satt mig i igen.
Men jag är rädd att jag vet, att jag kommer falla igen och det värsta
är nog att bära den vetskapen - och ändå strunta i den, för dessa
varma stunder som värmer insidan och får mig att låtsas att allt är bra.


Åh gud. Vintern.. Vad gör man? Det är mörkt dygnet runt och det smittar
av sig till min insida, precis som varje år. Jag vet att ni troligtvis är less
på att höra mig gnälla om hur tungt jag har det, men utan den här bloggen
skulle jag krevera. Jag vet inte vem jag ska vända mig till, och vad jag ska
våga öppna mig om. Skulle jag börja gråta nu, är jag rädd att jag aldrig
skulle sluta. Jag är trasig, jag vet. Det är ett hål inuti som växer och just
att känna att ingen kan göra ngt åt det.. tar ihjäl mig. Så jag dör igen.

Torsdag 2 dec

Such a waste of time - Jag vet. Jag vet det så väl.
Ändå kan jag inte säga nej, avsluta det medans jag fortf står upp.
Huvudet skriker på mig, försöker få mig att förstå allt det som är
fel i detta medan hjärtat sväller - och får mig att bli döv. Jag kan
inte lyssna på förnuftet, som vanligt. Jag tar ihjäl mig själv efters
jag låter detta fortgå, låter karusellen snurra snabbare och låter
mig dras med i den ljuva, svindlande farten.. - Fjärilarna i magen.
Jag vet att det inte finns ett lyckligt slut. Jag vet, jag vet, jag vet.
Men vem kan klandra, när hjärtat sväller och andetagen bränner
sådär varmt i bröstet som de bara gör när världen runtom bleknat?
När tid, rum och sunt förnuft inte finns? När det enda som räknas
är varma blickar & det där leendet du aldrig ngnsin kommer glömma?

När du för några sekunder åt gången faktiskt tror på ett lyckligt slut?

Åh. Jag måste hoppa av. Jag vet. Men det går inte är jag rädd.
För tillfället sitter jag hos frugan och lånar datorn. Vi har nyss sett på
Eclipse och njutit av Edwards äckligt vackra ansikte. Snart blir det
Expandables och lite mer gluttande på våld och snygga, arga karlar!
Ja, och visning på huset var det idag.. och en familj är intresserade.
Vi får se vart allt detta leder, och ngnstans måste jag hoppas på ngt gott.
Snart vet jag varken ut eller in när hela världen verkar snurra åt helt
fel håll och allting på samma gång.. Vars är jag på väg?

-
Nu efter jul ska jag sätta i dreads och jag längtar nå fruktansvärt.
Är så fruktansvärt less på mitt hår, och blev sjukt förälskad i peruken jag
hade på plåtningen i somras.. Så, nu blir det dreads! Måste bara få ihop
pengar :/ Sjukt synd att jag inte kom på detta tidigare efters jag då hade
kunnat önska mig pengar som julklappar. Bra där Dea, bra där. Men men.


bloglovin