Torsdag 28 jan

Någonstans önskar jag så innerligt att det hade fått varit gjort.
Jag vet att man inte ska sörja saker som inte blev som de skulle,
men samtidigt är det svårt när en saknad ligger där och gror.
Det river inuti - och det är väl det som skadar mig mest. Tyvärr.

Jag önskar bara att det inte hade varit så skrämmande att leva.
Jag är livrädd. Och sårad.

Jag vet att pengar inte är allt här i livet.. men vad gör man när
man inser att det är för dyrt att leva? Att man inte har råd att leva?
Insatserna är för höga, och varje månad satsar jag ännu en gång,
men jag har inte råd. Jag har inte råd att leva - och det är det
som håller mig vaken på nätterna. Det, och ångesten.


Var det någon som sörjde i måndags? Jag tror inte det, och det är det
som är det värsta. I detta är jag ensam och det värsta är att det sista
jag någonsin kommer få - är förståelse. Måndagen var hård, men ni
märkte ingenting - precis som det ska vara är jag rädd.

Söndag 17 jan

Vissa dagar har jag så mycket jag vill säga, att det känns som
insidan fyllts med något starkt och otäckt, som snart spricker.
Andra dagar, är det precis som att jag blivit ersatt med en tomhet.

Kan huvudet vara fullt, och ändå tomt på samma gång? Det känns så.

Är det inte läskigt vad små, nästan obefintliga ord kan etsa sig fast
inuti? Små små tankar börjar plötsligt gro.. Och sen står du där, full
i gift som sprider sig på insidan - utan någon som helst hjälp av den
värld du blivit född till. Mycket snurrar som vanligt, och jag antar att
jag bara svamlar, men vad gör det? Jag brukar inte göra mig mer
förstådd trots att jag pratar klarspråk, så må det vara svammel då..

Jag begraver mig i Harry Potter-böckerna i den nya zebra-soffan och
konstigt nog har inte ensamheten slagit mig än. Det känns som att jag
befinner mig i en dvala, knappt levande idag? Äh, jag vet inte.

Någonstans önskar jag att ni hade kunnat inse att tystnad faktiskt skriker högst.

Fredag 15 jan

Ta hand om dina vänner.
Älska dem mest när de förtjänar det minst.

Riktiga vänner ska kunna se genom ett hårt och sårat skal
med ömhet i blicken. De ska kunna svälja sin stolthet för
en liten stund, för att kunna se vad som egentligen står på.
- Ställa sig frågan, hur kunde det bli såhär?
Riktiga vänner räknar inte goda handlingar som tjänster,
de ska handla utifrån sin insida för att det är vad som känns
bra - och inte vad som ska kunna förväntas tillbaka senare.
Riktiga vänner accepterar sin väninnas tystnad, men undrar
självklart vad som står på. Hon kan ringa en gång extra,
just för att se att världen runtomkring inte rasar - trots att
hon kanske inte fått något samtal själv. Det är en riktig vän.

Tisdag 5 jan

Någonstans när hösten smög sig på, kom bitterheten.
Det smakar surt och beskt, men det är först nu jag insett
att jag burit på den. Någonstans inuti har det legat och bränt
hål - hål som av glödhet aska från toppen på en cigarett.
När jag plötsligt kände smaken inuti - inser jag hur bitter
och cynisk det här mörka halvåret faktiskt har gjort mig.
Mörker, överallt har det varit mörker. Inuti och utanpå.
Folk gav mig, knappt synbart, mörker i små små doser som
de knappt visste själva - och jag tog emot. La i en ask inuti
och lät det gro, och någonstans sprack min ask och nu är
det mörka överallt - och på tungan smakar det bittert.

Åh gud, jag bär på gift. Jag känner det inuti, hur det sprider sig.
Det färgar mina dagar, och mitt sinne känns tungt. Jävla gift och
jävla mörker. Det är ett gift som förstör, som låter mitt inre ruttna
bort och förstör mina nätter. Mina tankar är färgade, mina dagar
likaså - och vad gör jag..? Jag försöker laga min ask, men det är
för mycket mörker. Alldeles för mycket mörker.


Det fanns en plats där det alltid sken, en plats där gräset alltid var grönt.
Ni klampade rakt in och drog med er mörkret som jag sprungit ifrån.
Det finns ingen grön plats mer, jag kan inte nå den. Ni tog min nyckel.

3 januari

Så har nyåret passerat, äntligen. Vilken pärs!

Onsdag-eftermiddag kom jag och Simon till Hanna för en
övernattning med lite öl och 'Chicago' - för att finnas på
plats i gångviken till själva nyårs-firandet hos mamma.

Torsdagmorgon klev jag och Hanna upp tidigt för att dra
iväg till ica och köpa det sista vi behövde till finmiddagen,
och första ölen öppnade jag vid 12. Backstreet boys drogs
på i högtalarna och sen blev det total nostalgi-tripp.

Jag lagade maten, medans Hanna och Simon gjorde sig
nyårs-fina med plattning och lockning av hår och diverse.
Honungsmarinerad fläskfile (som legat i marinad sen gårdagen)
och egna potatis & morotsklyftor tillsammans med rödvin
å kall bearnaise. - SJUKT GOD nyårsmiddag kan jag lova!

Hos mamma blev det rätt mycket strul, men det orkar jag inte
ens gå in på - så vi låter det vara så. Jag är iallafall nöjd över
att 2009 har gått. Ett år där det hände lite för mycket saker..

Meen, nu är det januari och jag hoppas verkligen att den här
månaden går förbi omärkt utan alltför mycket ångest.
Det är ju faktiskt ett år sen i slutet av den här månaden..
Och det gör ont. Faktiskt.


bloglovin