Onsdag 3 nov

Det verkar som att internet dött helt hos oss i Gångviken.
Inte för att jag bryr mig alltför mycket, och det är just det - att inget
kommer åt mina begravda känslor nuförtiden..
Jag sover mest hela dagarna. Grönborgs och DBTn struntar jag helt i
efters min ork är helt försvunnen, jag vill bara sova. Och det gör jag.
Jag vill säga förlåt till mina nära som får se mig såhär, ni som lider
av att mötas av mitt tomma, hårda skal. Jag vill inte att ngn ska vara
ledsen pga mig, men ständigt så är det ngn som måste lida för att jag
är som jag är. Den här gången kan jag inte göra ngt åt det.
Medicinen tog bort det sista av det som kändes som 'jag' men innerst
inne undrar jag om jag faktiskt bryr mig. Mamma såg på mig igår m
tårfyllda ögon och sa sorgset, att det känns som att jag kapitulerat,
gett upp, å idag funderar jag på om det kanske helt enkelt är så..
Jag vet inte längre.

Innan helgen ska jag iallafall hämta ut näringsdrycker så att jag får i mig
det kroppen behöver. Den här månaden har jag gått ner 7 kg och det blir
inte bättre, jag kan inte äta. Jag vill inte. Så, jag kommer inte tyna bort helt.
Det är rätt mkt som inte är som det ska nu men jag stapplar mig igenom
allt i mitt tomma skal. Insidan lämnade mig när läkaren höjde dosen, igen.
- Men jag är vid liv, och det är väl det som räknas.. som jag förstått?

Ikväll blir det bio - Saw 3D med Hanna och Jonas. Innan det ska vi äta ngnstans
i stan, så det ska bli riktigt mys. Sen att jag faktiskt ska försöka äta känns ju lite
komiskt i sig.. Men vad gör man inte för de nära? The show must go on.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin