Torsdag 28 okt

Någonting som verkligen fängslat mina tankar idag
är funderingar kring livet och 'meningen med allt'..
Jag går omkring med en ständig vemodig längtan efter en ljus, grön och ständigt varm plats
som jag dessvärre inte vet namnet på. Jag tror inte att den ens har något namn.
Mitt i alla susande tankar kan jag inte låta bli att fundera på livets orättvisor och prövningar.
Förr trodde man att det man gjorde i det här livet, skulle avspeglas i nästa.
Så, om man stred för sitt land och dog med mod i hjärtat skulle man återfödas mäktig och
ännu mer lycklig i sitt nästa liv.. - 'Som man bäddar får man ligga' litegrann.
Skulle det fortfarande vara möjligt att det kanske är så nu också?
Att det vi gör idag - lämnar avtryck i det som väntar oss i nästa kapitel..?
Någonstans skulle jag vilja tro på det för att få känna lite lugn inuti, speciellt när jag tänker
på hårdheten i prövningarna livet verkar ha delat ut till just mig.
Kanske, är jag här av en annan anledning, att gottgöra ngt jag gjort för länge, länge sedan?
Kanske är det helt enkelt så hemskt att det här är mitt helvete på jorden och att jag
redan gjort mitt val långt tillbaka i tiden och nu får stå mitt kast. Att min prövning redan varit
och att jag helt enkelt saboterade det totalt första gången.. Det skulle förklara en hel del.
Jag skulle dock vilja hoppas på att jag snart får se den varma ljusa platsen istället,
att jag inte redan blivit dömd till det här eviga mörkret..
Jag funderar på om kanske alla människor går i en ständig sökan efter den här platsen
jag inte har något namn på, bara det att vissa har tur och hittar sin här på jorden.
Andra vilsna själar kanske aldrig hittar den, och det är det som smärtar.
Himlen på jorden, visst låter det underbart kliché och så otroligt icke-sant?
Kanske får vi aldrig uppleva ängla-sång, pärleporten och något ljust övermäktigt moln-paradis
som våra drömmar matar våra näthinnor och vår längtan med. Himlen.
Ändå tror jag att många funnit den, kanske inte med så öppna ögon att de förstått det själva,
men att de faktiskt befinner sig på en plats i livet som faktiskt känns grön, varm och evigt
ljus - en platå där de helt enkelt känner riktig lycka.
Himlen på jorden behöver faktiskt inte vara mer än så.
Faran är att tappa bort både sitt ljus och sig själv, i själva sökandet istället för att faktiskt
bara stanna upp på riktigt, andas och se sig om och acceptera sin okomplicerade himmel.
Jag önskar bara att detta var någonting för alla - tillgängligt och lätt att hitta dit.
Men, eftersom vi fötts i en värld full av orättvisa, mörker och sorg tyngre än bly får jag
acceptera synen av vilsna, ensamma och ständigt kämpande själar som utstår sina prövningar
- och jag får helt enkelt hoppas att vår tur kommer i nästa liv där våra handlingar speglar det
tappra slagsmålet och sökandet vi tvingats till idag.
En dag ska jag hitta min ljusa, varma, gröna plats - det är jag säker på.

Tisdag 26 okt

De viftar verkligen med dem, likt rakblad till en före detta självskadebrud..
Jag förstår inte varför, men tankarna som snurrar gör mig ännu mer vilsen
- och matar känslan av att vara totalt ensam.. Jag antar att jag är det.



Hur pratar man om det absolut ondaste med de man älskar allra mest?

Måndag 25 okt

Ännu en gång är jag bosatt hos Tova, och har varit här sen
i torsdags. Helgen var lugn med film, hårfärgning och stora
mängder gråt, skratt och CocaCola.
Mitt hjärta slår verkligen för den här tösen som alltid står där
med öppna armar och hjälper mig genom dagarna utan att
hon kanske ens märker det själv.

Igår for jag och tösen till Söråker och impulsköpte 2 katter
till Tova och de små bäbisarna är hur söta som helst.
Såå, halva gårdagen satt jag och storbölade med katterna
runtom mig. Älskade Jonas kom förbi för att titta på dem å
det var skönt att se honom. Varje minut utan honom känns
som en evighet och det känns sådär underbart hemskt.
Även mamma dök upp, och senare Emanuel. - Fullt hus.

Idag hade jag läkarmöte och ännu en gång höjde de dosen,
så nu är jag uppe i 3 tab/dagen.. Jag vet inte vad jag ska säga.


Åh, det är så mycket jag har velat sagt de sista dagarna, men orden
låser sig på vägen och jag förblir tyst.. De äter upp mig inifrån, men
jag kan inte förmå mig att tala, eftersom jag vet hur ont de kommer
att göra er. Någonstans vill jag skärma av er, skydda er från allt gift
jag bär på, men någonstans inser jag tungt att den som skärmas av
mest är jag. När ni inte ser, tittar jag på er och det gör så fruktansvärt
ont att sitta bredvid, men ändå så långt bort, någon helt annanstans.
Att sitta och le, samtidigt som insidan slås sönder och äts upp, och inte
ha förmågan att kunna visa det mörka, gör att ensamheten dränker mig.
Den värsta känslan är att känna sig ensam, trots allt folk runt omkring.
Det är så mycket jag vill säga, men jag kan inte. Jag är så ledsen.

Onsdag 20 okt

Uh, det händer mycket och samtidigt ingenting alls.
Kylan smyger sig på och gör mig påmind om vintern som kommer,
och jag måste erkänna att ångesten ligger och lurar. Jag hatar
verkligen vinter-halvåret, jag vill inte, inte, inte.

Igår mitt på dagen brakade helvetet löst här hemma i huset iallafall.
Jag hoppar in i duschen och efter ett tag hör jag plötsligt mamma och
lillebror börja skrika. I ren förvirring kliver jag ur duschen och går ner
till källaren och möts av panik.. Stopp i avloppet och mitt badvatten har
svämmat över ur toaletten, och ur gamla brunnen kommer en massa
bajs-vatten. Stanken var förjäävlig och sen var det bara att panikartat
att försöka börja skyffla undan allt vatten - och all skit.
Katter som är i vägen, Nicke som sköjs varann minut och stackars mor
som är nära lipen - det var en riktig jävla cirkus här kan jag lova.
Efter att vi fått allt uppstädat var det bara att gilla läget; ingen tillgång
till varken toa, dusch eller rinnande vatten överhuvudtaget.
- Vi fick kissa utomhus.

Jonas älsklingen som egentligen skulle ha kommit å sovit över, bjöd mig istället
på bio igårkväll, så vi tog och såg "The other guys" och fy vad vi skrattade hela
filmen igenom! Will Farrell är riktigt, riktigt rolig. Jag förstår verkligen inte hur
den karln kan hålla masken när han ska spela sina idiotiska, dumma karaktärer.
Världens mysigaste avslut på en kaotisk tisdag. Underbara fina Jonas.

Överlag mår jag rätt dåligt, faktiskt. Efter mitt senaste läkarmöte blev det bestämt
att jag skulle höja dosen på medicineringen - och självklart är illamåendet tillbaka.
I förrgår spydde jag igen, och då blev det verkligen för mycket. Jag satt ute på bron
med mamma och då kom tårarna. Jag har ingen ork över för det här.
Jag kan inte gå ner nå mer i vikt nu, det förstår jag med, men vad ska man göra när
man inte kan äta pga illamåendet eller kräkningarna? Jag kommer tyna bort.
Idag struntade jag i både Grönborgs och DBT, kroppen är tung som bly och humöret
är i botten. Visserligen får Jonas mig att le de stunder han är i närheten.. men han
har ju sitt liv och sina sysslor, så jag kan inte hänga mig på honom som ett plåster,
trots att jag egentligen vill. - Jag vill dela varje vaken minut med den människan och
jag vill att hela världen ska veta om hur lycklig jag känner mig som har hittat honom.
Han dök upp från ingenstans, och nu kan jag inte förstå hur jag någonsin kunnat levt
utan honom i närheten.. Det är skumt hur saker bara.. faller på plats - bara sådär.
Vet ni, jag tror att jag hittat någon som faktiskt kommer klara av att leva med mig.
Den tanken får hjärtat att svälla och mina tårar att svämma över.

Måndag 18 okt

Igår var det volbeat på Sporthallen, så jävla underbart. <3
Andra gången jag såg dem nu, och de levererade verkligen, igen.
Innan käkade älskade Jonas och jag buffe på Dragon House å tog
en promenad bort till hallen sen. Sjukt mysig söndagkväll.

Överlag är jag rätt okej, jag har tappat all ork att ta itu med grejer
och det är precis som att allt det viktiga bara sitter fast, det går inte
att ta itu med. Jag skulle behöva ringa bredbandsbolaget och tjafsa
med dem, men det går ej. Jag har ingen ork. Jag skulle behöva ringa
farmor och farfar och tacka för födelsedagspresenten.. men jag har
ingen ork. Jag skulle vilja blogga, städa, måla men jag har ingen ork.
- Och såhär håller det på.
Jag vill bara lägga mig ner och strunta i det mesta, men jag gör det inte
efters jag vet att det inte finns ngn som faktiskt skulle låta mig göra det.
Ibland behöver jag få bete mig sjukt, och barnsligt, och bara låta allt falla
men det är precis som att det åxå sitter fast. Det är för mycket ansvar i
mig som gör att jag låter bli. Jag vill fan inte ta ngt jävla ansvar alls.

Gick på stan efter Grönborgs idag och köpte ett par stövlar till mamma.
Hon har tjatat om att hon vill ha nya skor och att jag alltid handlar å sådär,
så nu känns det riktigt bra att jag har kunnat gett henne ett par fina skor.
Jag blev däremot helt pank, men det löser sig. Vad ska man med pengar till?

Överlag så suger världen rätt hårt.. trots att jag har hittat ngn som gör mig glad,
så suger verkligen livet - sådär överlag. Inte ens när det är bra är det helt okej.
Jag måste bara få häva ur mig det; ÅT HELVETE MED SKITEN. Sådär, puss.

Tisdag 12 okt

Det var sol ute idag, och det värmde. Lite grann iallafall.
Jonas är här, och det känns så bra.
Jag tycker om honom så mycket att det gör ont. <3

Söndag 10 okt

Igår var det troligen årets mysigaste lördag.
Jonas och jag for till Njurunda runt 13 för att fika med hans föräldrar,
och de var kanske hur söta som helst! (Alltid pirrigt att ses 1a gången)
På väg till birsta ringde Hanna som var i Gnarp och efter en stunds prat
slutade det med att vi for ner till Gnarp för att hämta hem henne.
Det är mysigt som fan med lite impuls-resor i bil - speciellt med Jonas.
Väl tillbaka i stan for vi till Birsta igen, för att gå på IKEA och kolla lite
möbler å annat skoj, hur mysigt som helst att bara strosa omkring och
drömma sig bort med de där två varelserna.
Efter att gubben skjutsat hem mig och Hanna blev det filmkväll hos henne
med potatisgratäng, fläskfile och bea-sås. Till det; chokladpudding, dricka,
ostkrokar och ett kilo godis. (Handlade man för 200:- på Ica Maxi fick man
ett kilo lösvikt gratis så då var vi ju tvungna att handla lite)

HAHA, det har blivit väldigt mycket film de senaste gångerna med frugan.
De här har vi hunnit sett på sammanlagt 2 dygn;
Salt, Iron Man 2, Descent 2, Robin Hood, Jonah Hex, The Expendables,
Svärdet i stenen, The Back up-plan, Pans labyrint, Stomp the yard 2
och
sen har vi börjat se på både Predators och When i Rome. Helt sjukt.

Och idag.. har vi färgat om mitt hår, så det är inte längre rött med svarta slingor.
Nu är det precis tvärtom, och jag måste nog vänja mig. Jag saknar redan det röda.
Jonas har även varit snäll och fixat Sims 3 åt mig, så det har jag suttit och nördat
nu ikväll, i brist på annat - haha. Så fruktansvärt kul var det egentligen inte, men
som vanligt fastnar jag i spelet ändå. (Jag är mest glad att jag kan ha ngt att göra)
Gah, jag saknar ihjäl mig. Precis som varje dag.

Fredag 8 okt

Tänka sig, födelsedagen har redan varit förbi.
Och det innebär kort och gott att hösten är här, och det suger ju lite.
Jag hatar mörkret och kylan, men jag får stå - precis som varje jävla år.

Igår var jag hos pappa och usch vad det kändes skönt att se honom igen.
Alltför länge mellan gångerna, men jag tar inte itu med det, tyvärr. Det är
precis som att allting faller varenda gång jag bestämt mig för att fara dit.
Vi åt iallafall god mat, hinkade kaffe och bara pratade. - Älskade pappa..

Idag var det broderi-dag på Grönborgs, väldigt skumt men ja, jag satt där
med nål och tråd jag med. Lunchade hos mormor som vanligt och somnade
därefter på sängen, helt utslagen. Drog ut på stan och mötte Nettan för att
fördriva lite tid efters jag inte var alltför sugen att åka till Gångviken å sitta
där och vänta på Jonas. (Han slutar 19 och väntan blir såå jävulskt lång.)
Efters jag fått presentkort på HM så blev det lite shopping - kostymbyxor.

Wah, ja vad säger man? Det är så mycket som snurrar i huvudet hela tiden
och det värsta är att jag måste lära mig att sålla mina tankar så jag inte ngnstans
på vägen drunknar i dessa av dem som inte är 'nå' bra. Jag har väldigt lätt för att
irra iväg i allt som varit, och allt som borde ha skett så jag måste lära mig att leva
i nuet. Det är väl det som är det svåra antar jag.
"Tankar som snurrar, tankar som slår"


Iiih, snart är Jonas här och idag firar vi en månad - Jag är så jävla lycklig.


bloglovin