Torsdag 28 okt

Någonting som verkligen fängslat mina tankar idag
är funderingar kring livet och 'meningen med allt'..
Jag går omkring med en ständig vemodig längtan efter en ljus, grön och ständigt varm plats
som jag dessvärre inte vet namnet på. Jag tror inte att den ens har något namn.
Mitt i alla susande tankar kan jag inte låta bli att fundera på livets orättvisor och prövningar.
Förr trodde man att det man gjorde i det här livet, skulle avspeglas i nästa.
Så, om man stred för sitt land och dog med mod i hjärtat skulle man återfödas mäktig och
ännu mer lycklig i sitt nästa liv.. - 'Som man bäddar får man ligga' litegrann.
Skulle det fortfarande vara möjligt att det kanske är så nu också?
Att det vi gör idag - lämnar avtryck i det som väntar oss i nästa kapitel..?
Någonstans skulle jag vilja tro på det för att få känna lite lugn inuti, speciellt när jag tänker
på hårdheten i prövningarna livet verkar ha delat ut till just mig.
Kanske, är jag här av en annan anledning, att gottgöra ngt jag gjort för länge, länge sedan?
Kanske är det helt enkelt så hemskt att det här är mitt helvete på jorden och att jag
redan gjort mitt val långt tillbaka i tiden och nu får stå mitt kast. Att min prövning redan varit
och att jag helt enkelt saboterade det totalt första gången.. Det skulle förklara en hel del.
Jag skulle dock vilja hoppas på att jag snart får se den varma ljusa platsen istället,
att jag inte redan blivit dömd till det här eviga mörkret..
Jag funderar på om kanske alla människor går i en ständig sökan efter den här platsen
jag inte har något namn på, bara det att vissa har tur och hittar sin här på jorden.
Andra vilsna själar kanske aldrig hittar den, och det är det som smärtar.
Himlen på jorden, visst låter det underbart kliché och så otroligt icke-sant?
Kanske får vi aldrig uppleva ängla-sång, pärleporten och något ljust övermäktigt moln-paradis
som våra drömmar matar våra näthinnor och vår längtan med. Himlen.
Ändå tror jag att många funnit den, kanske inte med så öppna ögon att de förstått det själva,
men att de faktiskt befinner sig på en plats i livet som faktiskt känns grön, varm och evigt
ljus - en platå där de helt enkelt känner riktig lycka.
Himlen på jorden behöver faktiskt inte vara mer än så.
Faran är att tappa bort både sitt ljus och sig själv, i själva sökandet istället för att faktiskt
bara stanna upp på riktigt, andas och se sig om och acceptera sin okomplicerade himmel.
Jag önskar bara att detta var någonting för alla - tillgängligt och lätt att hitta dit.
Men, eftersom vi fötts i en värld full av orättvisa, mörker och sorg tyngre än bly får jag
acceptera synen av vilsna, ensamma och ständigt kämpande själar som utstår sina prövningar
- och jag får helt enkelt hoppas att vår tur kommer i nästa liv där våra handlingar speglar det
tappra slagsmålet och sökandet vi tvingats till idag.
En dag ska jag hitta min ljusa, varma, gröna plats - det är jag säker på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin