Loneliness

Är det inte läskigt hur känslor kan vara totalt orealistiska vissa gånger?
När de absolut inte borde finnas där, kan de dyka upp som onda skuggor från ett förflutet bara
för att lägga sig i bakgrunden och kyla ner ens dagar..
Hur kan man sig känna sig ensam i en folksamling?
Hur kan man plötsligt känna sig ensam bland vänner och bekanta?

Jag vet att känslor inte är allt, att känslor och tankar kan förstöra mycket för en individ,
men hur vet man vilka känslor som inte är relevanta, egentligen?
Vissa dagar borde man ha tillgång till en 'reset'-knapp, som en mental återställning när funderingar
börjar knacka hål på hjärnan och hjärtat.

- Åh, om man bara kunde låsa ute vissa tankar och känslor!
Går det verkligen att totalt ignorera en känsla som man vet inte är bra för en..?
Kan man glömma bort med egen tankekraft?
Kan man försöka att ignorera det brinnande svarta hålet i bröstet som dyker upp ibland?

Hur lär man sig att ignorera känslan av ensamhet?

Dea -09

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin