Måndag 28 feb

Så var man plötsligt tebax i Sundsvall efter ha varit borta
i en månad och lite mer.. Det känns sjukt skumt och trots
att jag tror att detta blir bäst, kan den tunga känslan inte
försvinna.. Känslan av att ha misslyckats försöker jag att
trycka bort och ignorera, men det är inte det lättaste.

Helgen som var blev hur mysig som helst. På fredagmorgon
tog jag tuben in till Tcentralen och mötte upp Nettan & Tova
och sen tog vi oss tillsammans tebax till Bredäng.
Sen gick hela dagen åt till shopping, skratt och tjejfasoner.
Först en sväng på stan och senare tog vi oss till Nacka Forum
för att checka in Deichmann sko och New Yorker.
Sistnämnda butiken hade världens bästa sortiment på billiga
och toksnygga underkläder kan jag lova, helt sjukt. *droool
Dagen försvann fort med all shopping.
På kvällen körde vi mysig förfest och senare blev det Rocks.

Lördagmorgon vaknade jag och Albin tidigt och smet iväg till Ica
medans brudarna sov. Eftersom det var Tovas födelsedag köpte
vi frukost först och gick sen förbi bageriet och köpte med oss en
skitläcker chokladtårta.
Efter att vi dukat fram frukost och hela rubbet väckte vi tjejerna
med "Ja må hon leva" och tårtan i högsta hugg. Hur kul som helst
med tanke på att det var rätt tidigt och dagen efter en dyngfylla..

På kvällen blev det förfest igen och då kom Albins vänner förbi och
sen drog vi till Rocks igen och hade en awesome time.

Och igår.. var man mer död än levande och ju mer jag gruvade mig
för att brudarna skulle åka hem igen, ju mer sugen blev jag att åka
med. Såå, ngn timme innan bussen skulle gå började vi tok-packa
alla mina grejer för spontanresan med dem hem till Norrland.
Så nu sitter jag här i källaren hos mamma, once again.

Tyngden i bröstet vill inte försvinna, och det var länge sen jag kände mig
såhär fruktansvärt meningslös. Jag känner mig som en tråkig, oattraktiv och
rätt betydelselös människa just nu, och stressen över att jag inte gjort ngt
av mitt liv än har hittat tillbaka. Hur jag än försöker att blicka framåt ser inte
framtiden särskilt ljus ut i mina ögon.. Vad ska jag egentligen kunna lyckas med?

Ett slag i ansiktet

Hur lång tid tar det för en människa att smälta hårda ord?
Med tanke på vår suveräna matsmältning och förmåga att ta hand om
olämpliga saker vi fått i oss, tycker jag att det är märkligt hur fruktansvärt
svårt vi däremot kan ha att smälta saker psykiskt.
Ord som egentligen bara skär inuti om vi låter dem göra det, kan överlag
förstöra en insida och få den att rämna totalt, trots att man i andra fall kan
överleva dödliga överdoser av diverse mängder tabletter..
Psyket är det bräckligaste hos oss, men hur vet man det utan att driva det till
bristningsgränsen? - Och vem skulle överhuvudtaget vilja göra det?

Något jag har undrat över och legat vaken över på nätterna, är hur vissa
människor absolut inte kan ha någon tanke på det bräckliga psyket hos andra.
De häver ur sig ord som slår i ansiktet och skär sönder allt inuti, utan att de
ens förstår eller funderar på vilken skada de åsamkar. Det skrämmer mig.

Det finns så fruktansvärt många trasiga själar i den här världen,
som minst av allt behöver verbala slag i ansiktet, iskalla tystnader eller dödande
blickar - men varför skulle någon egentligen bry sig - om denne känner behovet
av att hävda sig eller få ur sig ngt elakt till dessa trasiga människor?
Just att de inte behöver bry sig om vilka känslomässiga ärr de sätter hos den andra,
eller ens hur lång det tid kommer ta att smälta allting är det värsta..
Varför skulle ngn fundera över vilka som kan ta emot slagen och vilka som inte klarar det?

Hur lång tid tar det för ett sår att läka?
Jag skulle vilja svara att alla sår läker, men jag är aningen tveksam till det.
Vissa sår som satt sig på insidan, läker nog aldrig riktigt beroende på hur infekterat
det fortsätter att bli av omgivning och situationer.
Att smälta riktigt hårda ord kräver lång tid och försiktig omsorg från omvärlden.
Det värsta är att vi aldrig kan se vilka som går omkring och försöker smälta något
psykiskt, och just därför tycker jag att det borde vara så självklart att faktiskt
behandla varandra med lite mer eftertanke och omsorg.

Hur kan vi någonsin veta vem vi sänkt genom våra elaka dagar?
Hur kan vi veta vem som tog sig upp från slaget, och vem som kanske fortfarande
trampar omkring i skärvor av en insida vi tanklöst slog sönder?

Jag tror inte att människor är genom-onda, men något jag insett alltför många ggr
är att vi absolut aldrig tänker oss för - eller tänker steget längre.
Så fort vi känner oss förorättade, kör vi fram som ångvältar utan att tänka efter.
Behöver vi verkligen slå någon i ansiktet med verbala hemska spyor?

Jag hatar att vara ledsen, och framför allt trasig, av gamla slag och ord som etsat
sig fast under tider då min psykiska "matsmältnings-förmåga" varit på botten,
och det som smärtar mest är inte såren som aldrig läker.. utan att veta att de skyldiga
knappt vet om vad de egentligen gjorde mot ngn som inte kunde slå tillbaka.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sänka en människa till den grad att de under
sitt liv alltid kommer få gå omkring med inre ärr och fula lagade sprickor.

Varför skulle andra vilja det?
Det här är delar av mänskligheten som skrämmer mig.


Onsdag 23 feb

Jag vet inte, läser ens någon bloggen längre?
Rent spontant skulle jag satsa på Nej, men vad gör det..
Jag har inget vettigt att komma med och inga intressanta
funderingar. Hjärnan är tom och full samtidigt, men det
som snurrar mest är den här vilsna känslan som vägrar
lämna mig.. Meen.. Nu mina vänner, har jag tagit ett beslut
som jag tror är det rätta; jag säger upp mig från jobbet.
Det här är ingenting för mig, och jag måste se till mitt eget
bästa - och det kommer jag tyvärr inte finna här.

Men, brudarna kommer iallafall ner i helgen och det känns
så fruktansvärt bra. Jag behöver dem verkligen mer än
någonsin och jag tror att de kommer kunna ge mig lite ny
luft under vingarna. Jag behöver någon som accepterar
mig för precis den jag är, som vet hur jag funkar och hur
felande jag är vissa dagar - men som ändå kan älska mig.

Jag känner mig ensam och trots att solen skiner så når ändå
inte värmen min insida som just nu känns kall, mörk och tom.
Jag längtar verkligen till fredag då mina töser kommer. Åh.

Måndag 21 feb

Åh. Nu är det bara 5 dagar kvar till lön!
Jag längtar till att kunna handla utan att räkna exakt
varenda krona när man ska handla mat och faktiskt
kunna köpa ngt att äta till frukost.
Just nu kör jag "sthlms-dieten"; några koppar kaffe
under jobbet och ett paket nudlar när man kommit hem.
- Det är inte lätt att vara pank, men effektivare diet har
jag då aldrig provat. Här försvinner kilon på löpande band.

Huvudet är helt tomt och det är lite svårt att fokusera idag
faktiskt, men jag kämpar på och har iaf fått ihop 3 order så
än är inte läget kritiskt. Med tanke på hur bra jag sålt denna
månad än så länge, så kommer lönen i mars iaf bli rätt bra..

Jag saknar mina brudar. Jag saknar Nettan, Tova, Hanna och
mamma mer än någonsin just nu. Jag saknar festandet å bara
själva känslan av att veta att de finns i närheten. Att plötsligt
vara 40 mil bort och inte kunna delta i festandet och allt annat
skoj, känns lite tungt om jag ska vara ärlig. Det känns liksom
så bakvänt.. - Men, det var mitt eget val att testa det här.

Söndag 20 feb

Mkt har hunnit hänt de sista dagarna, men jag har verkligen inte
känt för att sätta mig ned och finna ro'n till att blogga om allting.
Nu är jag bosatt hos Albin i bredäng i världens mysigaste lägenhet.
- Det kommer verkligen bli snyggt här när allting är klart, själva
rummen har potential och rent spontant tror jag att Albins smak för
inredning kommer att göra det nice.
Han har precis flyttat in själv, så vi lever bland kartonger och tavlor
som lutar mot väggarna - men vi har världens bästa humör och är
nöjda med tillvaron ändå. (Okej, visst skulle jag vilja ha lite mer
inrett men jag kan inte begära hur mkt som helst av min nya sambo)

I fredags direkt efter jobbet drog jag och Alice iväg till en av de andra
från Predicitive - Gullman - för att dricka lite vin och bara ha trevligt.
Tanken var jag att jag senare skulle vidare till Tangen och Henkki, men
efter att ha sugit i mig 1,5L vin på en 2 dygns fastande mage slocknade
jag på Gullmans säng och vaknade 03.45 igen.. Eh, ja - så kan det gå.

Igår kom några av Albins vänner förbi för att dricka öl med oss, och det
var riktigt mysigt att bara sitta några stycken med öl och youtube-klipp.
Festen varade dock inte längre till strax efter 24 efters både jag å Albin
var smått döda efter veckans jobb.
Och idag.. har vi varit både effektiva och inte - på samma gång.
Albins alla filmer har kommit upp ur sina kartonger, och kartongerna är
äntligen borta ur lägenheten.
Själv har man handskurat badrumsgolvet för att få bort allt betongdamm
och försökt få bort den värsta smutsen.
Duktiga Dea!

Fan, jag känner inte för att jobba imorrn.. Gah.

Onsdag 16 feb

'Written in the stars' ljuder i headset'et för att vakna till liv
och väcka engagemanget. Jag är konstigt trött i huvudet idag
men med ett riktigt bra humör när det gäller att skratta åt allt
och få hysteriska fniss-attacker emellanåt. Som det ska vara.

Igår var Alice, Robert och jag ut efter jobbet och pimplade öl.
Hur mysigt som helst eftersom tösen var på världens bästa
humör och peppade verkligen igång en annan. Alice är tokskön.
Väldigt skoj med tanke på hur dåligt jag fungerar med brudar
överlag, och hur skeptisk jag var till idén att ens försöka ta
kontakt med några av brudarna här.. Men nu kör vi vårt race
på dagarna mellan samtalen - och har huur roligt som helst.

Förändringar är på gång. Nu i helgen flyttar jag ut från Robert
och lämnar Nacka för att flytta in hos Albin istället.
Tanken är att jag ska kunna få lite mer 'space' och egen-tid i
hans lägenhet och det behöver jag mer än någonsin nu.
, efter att ha prövat att bo en månad hos Robert, på en säng
i köket som enda 'eget-rum' prövar jag att byta sambo och
lägenhet helt enkelt. Det mysiga är att Albin bor i Bredäng så
det blir ju ännu mer som "hem".

Gud, vad jag saknar att ha ett eget ställe där man verkligen kan
komma och gå precis som man vill.. Jag är inte riktigt van att
känna såna här begränsningar, och det gör mig en aning vilsen.
Jag behöver få ha 'mitt' som bara är mitt. Men ja.. - Vi kämpar.

Måndag 14 feb

Alla hjärtans dag.. Ja, vad säger man?
De sista dagarna har varit riktigt tunga.
De två sista dagarna nu har jag spytt i omgångar och
magen har vägrat att behålla maten, så det har mest
blivit sömn för min del.. Idag är jag fortf krasslig och
känner mig sjukt klen medans magen åker karusell men
jag kämpar. As usual.

Saknaden efter Sundsvall har blivit enorm, samtidigt som
ensamheten här växer.. Motivationen har minskat och min
kära ångest har satt sig som en sten i magen.
Helst av allt skulle jag vilja lägga mig och sova bort både
illamående och ångest men det blir inte riktigt så när man
har ett jobb att sköta och en sambo i närheten.
Jag skulle behöva få vara själv och försöka rensa lite tankar
som virvlar runt dygnet runt.. Jag känner mig en aning
vilsen eftersom jag inte vet hur jag ska göra med någonting
just nu. Jag försöker väga för- och nackdelar, samtidigt som
folk lägger sig i och kommer med egna lösningar och förslag.
Som ni vet lider jag av den värsta beslutsångesten som finns
och allt detta gör det inte lättare.. Jag borde sluta lyssna på
alla andra men det går fanimej inte.
Jag vill inte ge upp bara för att det känns tungt, det vill jag
verkligen inte, men någonstans långt där inuti vill jag lyssna
på kroppen och den där rösten som säger åt mig att åka hem.

Vi får se hur jag gör.. Just nu ligger jag 2a på CanalDigital's
sälj-lista så någonting gör jag ju rätt, men vad väger tyngst?

Torsdag 10 feb

Eftersom orken att uttrycka mig är borta så..
http://www.youtube.com/watch?v=rH_9tn_qzeM


Tisdag 8 feb

Det är riktigt skönt att börja 12 på tisdagar måste jag säga,
men det kommer bli en lång dag anyway. Rätt trött och en
aning låg har jag varit sista tiden och det är svårt att slå ifrån.
På jobbet går det någorlunda efters jag måste prestera men
så fort man kommer hem väntar hjärnspökena.. Som vanligt.

Just nu ligger jag långt efter budget eftersom jag inte sålt de
ordrar som jag måste, på flera dagar.. Lite stress kan jag lova.
Men ja. Det löser sig nog kan man hoppas.

Här snöar det och regnar om vartannat, och har jag rätt i mina
farhågor kommer det frysa på och sedan bli snorhalt, å självklart
kommer jag trilla och säkerligen slå ihjäl mig. Jätteroligt.
Usch, idag är jag en aning bitter trots att solen skiner därute.
*Fan, bitterfittan Dea is in the house.

- Ge mig my crew, my kitten and some space så ska vi se att jag
kanske tar mig upp på benen igen, förhoppningsvis.
Om inte annat tar stressen ihjäl mig och jag får gilla läget as usual.

Måndag 7 feb

Så var det måndag igen, det rullar verkligen på..!
Helgen som gick var den mysigaste på väldigt länge, fröken
Karlman kom ner på torsdagkväll och stannade till igår.
Fredagkväll tog vi det riktigt lugnt med Cola och ostkrokar,
och lördagens för och eftermiddag spenderade jag å tösen
på stan. Det blev en del shoppande för min del, trots att jag
egentligen inte har den ekonomin, men som folk vet har jag
väldigt svårt att hålla i pengar.. 2 par skor och ett linne blev
det och senare god mat på TacoBar tills sista köpet (ciggen)
plötsligt inte kunde medges.
Ehm. Slut på pengar..
Sjukt mysig dag måste jag säga, jag var lätt i sinnet trots att
fötterna värkte en hel del efter att ha gått i högklackat en hel
dag. På lördagkväll blev det förfest hos Tangen i Ulriksdal och
senare utgång på Rocks. Sjukt svårt att gå i mina nya 15 cms
lack-stövlar, men jag klarade mig från att ramla en enda gång!
YEAJ ME! Underbara skor..

Igår var både jag och tösen stendöda - och sådär bakis har jag
inte varit på VÄLDIGT länge. Magen åkte berg-och-dal-bana, å
mitt stackars huvud sprängde värre än någonsin.
Jag kanske inte behöver nämna att vi två sov i omgångar halva
dagen innan vi slutligen orkade ta oss ut med Robert för att äta
pizza.
Värt att nämna är att duktige Robert städade hela lägenheten igår
medans vi sov. Han dammsög, torkade golv, dammade, diskade,
plockade kläder och tog undan julgranen. När jag slog upp ögonen
luktade det riktigt fräscht!

.. Och idag är jag en aning slö i kroppen med ett relativt glatt humör
trots att jag redan saknar Tova.
Waah, rätt omotiverad till att sälja kan jag lova men pressen ligger på
och nu måste jag börja prestera. Back to work.

Onsdag 2 feb

Solen skiner här i Nacka strand och det hjälper verkligen.
Igår lyckades jag göra min dagsbudget på 6 ordrar å det
kändes helt suveränt måste jag säga! HEJA MIG!
Det var fler än jag som klarade dagsbudgeten och som en
rolig avslutning på kvällen gick vi ut på en liten After-work.
Visserligen var det bara jag, Robert och Alice men det var
sjukt trevligt och verkligen uppfriskande att få göra något
annat en kväll. Och självklart var det väldigt gott med öl ;)

Jobbet går lite upp och ner, vissa stunder känns det helt okej
och andra timmar tvivlar jag verkligen på om detta är något
för mig.. - Men det kanske är så överlag?
Jag har iaf 'boundat' med tösen bredvid, Alice - och det är åxå
något som hjälper att klara av dagarna. Ensamheten blev lite
mindre, och humöret steg en aning måste jag ärligt erkänna.
Det är så viktigt att få känna sig med i en gemenskap, å hittar
man ingen connection med sina arbetskamrater blir det svårt
att orka med ett heltids-jobb.. Kanske blir det helt annat nu m
både ork och motivation när jag hittat en tös att snacka strunt
med mellan alla samtal. *Vi hoppas och håller tummarna.

Lite annat roligt att kunna uppdatera er om är att jag köpt ett par
röda snorheta lackstövlar som sitter underbart. Just nu ligger de i
hallen och bara ser underbara ut, det är lite för riskabelt att tassa
ut i 15 cm's stilettklackar nu.. Så jag får snällt vänta på lite bättre
sko-tider.

Det andra mysiga är att Tova älsklingen kommer ner imorgon och
stannar över helgen. Jag saknar verkligen våra slacker-dagar där
vi låg i varsin soffa med täcke och kuddar och bara.. var. Det blir
verkligen som en frisk fläkt att hon dyker upp i mitt annars inrutade
liv jag skaffat mig. Älskade Tova.
Trots att jag har magkatarr och egentligen inte borde dricka hoppas
jag ändå på härlig utgång på ngn av rock-klubbarna vi gillar så mkt.
Det här kommer bli en helt awesome helg kan jag lova. Det behövs.


bloglovin