Art

Här kommer bilden på tavlan jag jobbat på i veckan;



Sen har vi syskonet till tavlan som såldes i höstas;



och titta kära vänner vad jag hittade i mina gömmor!
En tavla från 2005 kanske.. Gymnasie-tiden, oj oj oj.




Jag funderar på att sälja iväg dessa så att de kan hitta ett bättre hem än att ligga i
någon av mina kartonger.
Vad mycket tavlor jag har som bara ligger.. Det är egentligen en skymf mot konsten.

FYFAN

Bra där.. Ingen medicin, ingen cymbalta till Dea eftersom läkaren glömt
att förnya receptet innan han for på semester.
Sen igår har jag tjafsat i telefon med alla möjliga instanser på sjukhuset
för att få ngn som kan skriva ut ett recept och det akut.. Men icke.

Jag blir kopplad hit och dit men vars jag än kommer så hamnar jag fel
och blir då kopplad vidare till nummer som är upptagna eller helt fel.
Nu ger jag upp. Jag är så nära gråten att det är skrämmande.
Jag måste ha min medicin och det illa kvickt, men det här skiter sig ju rätt
rejält. De som inte förstår varför detta är så akut, kan ju försöka tänka sig
att kroppen lägger av sakta men säkert - och sedan kommer svimningsattackerna
någon gång i minuten utan att faktiskt låta mig svimma.
Såhär blir jag utan min medicin, och det vet min läkare om och det är det som
gör mig så fruktansvärt ledsen och besviken. Hur fan kan de glömma?!

Ögon-inflammationen har dessutom satt sig på vänster öga idag och kroppen
är tung. Det går underbart bra för mig nu och helst av allt vill jag gråta ut hos
någon som faktiskt bryr sig, på riktigt, men det känns ju rätt kört.

Känner jag min kropp rätt så kommer jag vara liggande om en timme eller två
och inte kunna ta mig upp igen.. Det här blir en riktigt vidrig eftermiddag innan
jag slutligen slocknar av. Ja, det är ju kul att det är ny vecka iallafall.

Fredag.

Det har hunnit bli fredag och jag är fortfarande dyngdålig.
Fan.. De här dagarna har det inte blivit många knop gjorda,
jag har legat i en soffa med te, näsdukar och diverse andra
medicinska hjälpmedel. Det hade varit skoj att få nå samtal
som kunnat döda tristessen, men icke. På den fronten har det
varit dött - förutom kära L som ständigt ställer upp och kollar
hur jag har det. Tack, du har varit guld värd den här veckan!

Överlag är jag lite fundersam och besviken, men jag har inte hjärta
att skriva om det i bloggen. Sånt här ska man ta med vederbörande
först och jag antar att det kommer.. Egentligen vill jag bara sura på
som den värsta 5åring och hoppas att folk kan förstå själva vad de
har gjort - men det är tyvärr inte min grej så jag får bete mig moget.

De här dagarna har jag dock hunnit fått klar en helt ny tavla och jag var
så sugen att knäppa kort och lägga upp här för att visa, men så kommer
minnet tillbaka och tyvärr så är mina batterier i korsta.. Tillsammans med
en del andra nödvändiga saker. *Kul att man har bra minne.
Bild på tavlan kommer inom kort.

Just ja.. HÖRRNI.
Det är ingen som helt seriöst (detta är en seriös fråga) känner för att
bli sambo med mig, for real? I need a room-mate. Såå, vars är sambon jag söker?

Sjuk tisdag

Sen igår eftermiddag har jag varit hos mamma för att
hälsa på henne och kissarna. Det var riktigt fint väder
när jag kom, så hela dagen spenderade vi på balkongen
med Lelle som hälsade på.
På kvällskvisten drog jag iväg och badade i lilla bandsjön
med herr L och hade efter det Californiacation-maraton
hos honom fram till ca 03 på natten.

Idag vaknade jag helt död och insåg att jag gått och blivit
dyngsjuk.. KUL. All ork är borta och snoret rinner värre än
vatten samtidigt som hostan och nysningarna river i bröstet.
Jag orkar seriöst inte vara sjuk.
Men men.. Tack vare det hemska åskvädret som kom idag
har jag, lillebror och mamma suttit i källaren och tittat på alla
Pirates-filmerna - hur mysigt som helst, speciellt eftersom jag
känner mig döende. Vi tog till och med ner maten och åt den
framför film nr 2.

Och nu.. vet jag inte alls vad jag ska göra. Jag har en konstig tung
känsla i bröstet som inte har något att göra med förkylningen, och
ärligt talat skrämmer det mig lite. Jag vill inte, inte, inte ha några fler
dåliga dagar nu. Det räcker, snälla.
Just nu önskar jag att jag hade haft ett riktigt sammansvetsat gäng
som hade kunnat suttit bredvid mig och glott på film, eller att vi inte
gjort någonting alls och bara känt lugnet men ändå suttit och pratat å
skrattat. Det känns inte som att jag känner många personer som är
så i grunden - som kan sitta och prata en hel kväll utan att det händer
något.. Och det är så jävla synd.

Jag saknar Hanna och den tiden då vi hela tiden umgicks med Daniel och
Eifel och de andra grabbarna från bosvedjan. Det var folk som inte krävde
något speciellt när man sågs - att man skulle vara visst många, eller att
det skulle hända något speciellt. Där kände man verkligen att folket man
umgicks med, lika gärna hade kunnat vara själv med en - för att de ville.
Något sådant har jag inte riktigt nu om jag säger så..


blöööh...

07.19.. Självklart hade jag rätt när det gällde sömnen.
Nu på morgontimmarna har jag iallafall fått sova en hel timme
i sträck efter att ha vaknat till och från natten igenom, as usual.
Jag har funderat och jag ska faktiskt börja med medicinen ändå,
trots att jag riskerar att möta ett par jobbiga veckor..
Men vad spelar det för roll egentligen?
Jag har ingen anledning till att kliva upp på dagarna egentligen och
att inte umgås med folk är något jag snabbt vänjer mig vid.
Folk kliver upp och går till jobbet och längtar sedan efter sin semester
som de faktiskt njuter av - och återvänder till jobbet när den är slut,
för att fortsätta med sitt liv. Jag står still, där jag stått väldigt länge.
Jag har trampat upp en liten rondell, som jag ibland svänger av för att
irra bort på någon stig - och sedan återvända dit jag var från början..
Tittar man överlag så står jag still.

Det är tungt att ha en sådan självinsikt, att den hotar att kväva en om man
inte lyckas tänka på annat - sådär så man håller huvudet ovanför vattenytan.
Jag är ledsen att jag lyckas inse alldeles för mycket saker hela tiden.
Någonstans önskar jag att jag inte tänkte och funderade så mycket, men vad
kan man begära av någon med så fruktansvärt mycket fritid?
Fan. Inte ens nätterna får jag bli av med längre. Det är så fruktansvärt mycket
tid - alldeles för långa dygn och väldigt många timmar att spendera ensam.
Men, det gör mig ingenting längre, ännu en gång har jag börjat vänja mig.

Kul att det är måndag hörrni.

Sunday.. gosh

Så var gatufesten äntligen över.. Det har varit en hård
(men rolig) vecka. Jag tror inte att jag frivilligt köper 3-dagars
pass nästa år, men jag är ändå nöjd över de här kvällarna.
Jag har ont och massa blåmärken över hela kroppen efter alla
karusell-åk - men det är sådant man får ta. Jag älskar verkligen
att åka karusell, jag blir som ett litet barn igen!
Jag fick även stå längst fram igår på Helloween vilket var riktigt
mäktigt (trots halvtaskigt ljud.) Jag är TOTALT jävla kär i Sascha
Gerstner. Oh my god vilken karl, jag var bara ngn meter ifrån..
Såå, jag tror att jag kan släppa min Edward nu.

Halsen mår inte bra efter all rökning och all alkohol, så idag har jag
bara legat i soffan och sovit i omgångar medans Nettan var iväg på
middag med familjen.
Efter att hon kommit hem bestämde vi kvällsdopp i Vivstavarvs-tjärn
med Jimmy, Mats och Anna. - Riktigt mysigt i vattnet.

Och som vanligt sitter jag vaken nu när nattens timmar tittat in.
Jag har massor med funderingar och tankar som snurrar runt i huvudet
och känner jag mig själv rätt, kommer det inte bli mycket sömn inatt..
Ja precis, mina sömnproblem är fortfarande kvar.
Hur trött jag än blir, går det inte att somna.


Här har vi lite bilder på min dödsheta blivande man

(om jag får som jag vill. vilket jag måste.)



Friday love

Gårdagen var riktigt jobbig, det var den.
Det blev ju Gatufesten på kvällskvisten med Nettan efter att jag
hinkat i mig öl och vin - i hopp om att hitta det glada humöret.
Jag var inte på topp, men jag skrattade och log, och jag antar att
det är sånt som räknas..
Efter breakdance-karusellens allt snurr mådde både jag och Nettan
illa - och for hem igen. Det blev en snabb visit på stan.

Nu ligger stackars tösen i soffan med en baksmälla som heter duga
och jag ska ut och bada med herr Berggren som nyss fått semester.

Idag är det mycket bättre och jag måste säga att jag är rätt tacksam över
att mina dalar kan gå över så fort - just som det är när man är såhär sjuk.
Trots alla mina hemska, ömmande blåmärken sen karusell-turen igår är
jag lugn inuti och rätt glad.
Försäkringskassan ringde nyss och jag kommer få pengar i slutet av den
här månaden(!) så ytterligare en sten har släppt taget om mig. *Åh, lättnad.

Såå, bad nu och sen ikväll är det bara att börja om med alkohol-intaget för
att peppa inför ännu en gatufest-natt med härligt folk och sjuka aktiviteter!
Friday, I'm in love.

What a day

"What a perfect day to disappear.."

Ibland slår tyngden i hjärtat till när tajmingen är som sämst och
det verkligen är som mest opassande.
Solen skiner, och det är alldeles underbart väder för sol och bad
med bra vänner på någon mysig strand, där man kan spendera en
hel dag med att bara vara, och njuta av nuet. Om man hade haft
orken till att le utan ansträngning och faktiskt kunnat skratta utan
den tunga brännande känslan i bröstet.
.

Det är en perfekt dag för att kunna sitta utomhus med de närmaste vännerna,
med solen i ögonen och en öl i handen. En perfekt dag för att vara alldeles
lagomt trötta efter en dag på stranden men ändå riktigt uppspelta inför kvällens
kommande festligheter.. En dag då man kan skratta hjärtligt åt någon som blir
livrädd för insekter som flyger förbi, eller åt någon som spiller på sin rena tröja.
- En dag då man kan ta allt med en klackspark tack vare den lätta känslan inuti.
Det är också en sådan dag man måste ljuga sina vänner rakt upp i ansiktet när man
försöker le och skratta tillsammans med dem..
This is a perfect day to disappear.


Ooonsdag..

GÄSP! Fasiken vad jag är trött i kroppen..
Jag får fortfarande inte sova ordentligt och det känns i huvudet kan jag lova.
Kroppen gör ont, speciellt under morgontimmarna och jag känner mig riktigt
tung i skallen. Jag har fått ny medicin som "troligtvis" ska hjälpa men jag vill
verkligen inte ta tabletterna nu i sommar.. Jag vill inte förstöra årets fina
månader med alla bieffekter under insättningsperioden. Jag vill inte, vill inte!

Såå.. Jag tjurar på och försöker klara mig utan dem - och får antagligen skylla
mig själv när jag inte får någon sömn. Okej, jag ska inte klaga mer.

Igår blev det veckans första Gatufest-dag i Daltons öltält med trevligt folk.
Vi fortsätter ikväll med sjuhelvetes förfest med grabbarna på Trådgränd och sen
kör vi som vanligt järnet nere på stan, woho! Jag är riktigt pepp måste jag säga.
Det är precis som att vädret till och med firar att Sundsvalls bästa vecka börjar,
det är strålande sol och riktigt varmt. Jag är nöjd.

Photo..

Förhoppningsvis kommer jag snart kunna uppdatera er om
lite nya plåtningar, men än så länge vill jag hålla det hemligt
tills det är helt klart.

Jag är iallafall medlem på Zivity nu och hoppas att få lite röster där!

Nu väntar Sundsvalls Gatufest med start imorrn så jag tror att det kommer
bli dåligt uppdaterat den här veckan med tanke på alla aktiviteter och fester.
Det var riktigt, riktigt länge sen man hade ett 3-dagars pass!


bloglovin