GAH...

Suck. Det är alldeles för mycket som bara hänger i luften nu.
Jag klarar verkligen inte av lösa trådar och kaos i vardagen eftersom det krockar med
kaoset som jag har inuti, och nu är det verkligen en massa stök i vardagen.
Jag har mer eller mindre flyttat ifrån "7an" till Nettan's 3:a i Korsta - men utan några
egentliga tillhörigheter alls.. Jag har lite smink och en handfull kläder där.
Resten finns kvar i gångviken (7an) tillsammans med möblerna som jag ska ha i mitt rum
i nya lägenheten - tex sängen, kläderna och datorn... Bra där.

Idag hade jag möte med försäkringskassan eftersom de vill få ut mig på någon typ
av arbetsrehabilitering, se; praktik. Jag har redan praktikplats som bara väntar på
att allting ska bli klart så GOT YOU försäkringskassan!

Efter mötet satte jag mig på en buss ut hit till 7an, där det känns som att jag inte varit
på en väldigt lång tid nu.. Min zebraklädda säng, min mysigt nersuttna zebrasoffa, mina
grejer.. Det känns vemodigt skönt att sitta här i källaren bland mina alldeles egna saker
samtidigt som den inre stressen sköljer över mig. Jag behöver hjälp att flytta.
Jag har börjat packa ner mina skor i en ikea-kasse som snabbt blev full, och då insåg jag
snabbt vad mycket mer skor jag har som står på övervåningen.. Åh, herregud.
I den där påsen är det bara 19 par skor..

Fan, jag hatar att inte ha körkort och kunna fixa åtminstone en del av sakerna själv..
Jag kan inte ens frakta mina skor och kläder själv. Lycka till att försöka ta dessa kassar på bussen.

Helvete, jag orkar inte stressa upp mig för såna här saker, but still - I do.
Vars är alla vänliga själar som förr så villigt ville hjälpa till med skjuts?

Förlåt dig själv.

Hur kommer det sig att att vissa människor är så lätta att älska?
Du ser dem och något händer direkt inuti. Du vet på en gång att de fastnat på
näthinnan när du går därifrån med en varm känsla i bröstet, och små fjärilar
som försiktigt börjat testa sina vingar i magen.
Ja, har man varit kär vet man direkt vad jag pratar om.

Varför ska vi ha så svårt att älska oss själva?
Det enda riktiga förhållandet du har genom livet är förhållandet till dig själv,
och det är även den allra, allra viktigaste relationen du kommer ha.
- Hur viktigt är det inte då att den relationen faktiskt fungerar..?
När vi har så lätt att fastna för egoister, lögnare och skitstövlar, och till och med kan förlåta dem
ibland, varför kan vi då inte acceptera och förlåta våra egna brister med samma hjärta?
Att alla har fel och brister vet vi så väl om - och vi accepterar detta, eftersom vi vet att det är
något vi inte kan förändra - att alla är olika. Ännu en gång vill jag ställa frågan, varför ska vi då
ha så svårt att acceptera oss själva med de egenheter vi bär på?

Jag har vemodigt insett att förhållandet till sitt 'inre jag' oftast är det svåraste och mest fördömande,
och det gör mig bekymrad eftersom det rent spontant borde vara tvärtom.
Finns det någon som dömer Dig precis lika hårt och hjärtlöst som Du själv gör? Jag vill svara nej.
Åh, vad vi kan förstöra vårt inre med nedvärderande tankar som slår hål på självkänsla och hopp!
Varför ska vi acceptera att bli totalt nedslagen av sådana tankar, bara för att de kommer inifrån?

Du har bara dig själv att verkligen räkna med i slutändan.
- Hur hårt det än låter.
Om ingen annan tror på dig, borde åtminstone inte Du göra dig själv den tjänsten och göra det?
Om ingen annan älskar dig, borde inte Du ha sett det fina inuti och faktiskt älska Dig?

När det finns så fruktansvärt många i den här världen som kan tvivla, svika och trycka ner dig,
varför ta den bördan ifrån dem och göra det sorgliga jobbet själv?
Våga älska dina brister, problem och egenheter - våga älska Dig själv.


Lack och kyla

Nyligen hemkommen från dagens kalla, men kanonroliga plåtning i snötäckta Sundsvall.
Tommy Jonasson från Östersund fotograferade och temat för dagen var lack, älskade lack.

Vi skulle kunna kalla det Sundsvall tourism; vi har plåtat mycket i hamnen, uppe på Norra berget
och lite överallt runt där eftersom vi haft bil att färdas med.
Tack käre gud för bil med tanke på att jag haft mina 12,5cm lårhöga lackstövlar som snön fastnat
under och gjort rejäla "snökakor".. Jag har stapplat omkring bland gamla lador och stugor till PRO's
stora nyfikenhet som hade gäng-promenad..
Troligtvis var det väldigt spännande att se en brud i endast lackklänning och såna stövlar ute i det
här vädret - men det är alltid lika roligt med publik!

Och hörrni, kommer ni ihåg att jag skrev om att det säkerligen skulle bli problem med reflexskärmen?
Det var inga problem alls.. Den hängde så snällt på stativet!
Och Tommy var riktigt härlig att arbeta med måste jag säga, väldigt lättsam - och effektiv som jag vet
inte vad! Han arbetar jag väldigt gärna med igen!



Jag har nyss legat och njutit av värmen i badet med en tallrik av Nettans goda kyckling-gryta.
- Ja, jag äter och badar samtidigt, "multi-tasking" you know.
Och nu såhär efter att mättnaden och värmen slagit till, känner jag för en riktigt lång powernap...

Nu är det bara att vänta på bilder!

[Update 19.05]
Nu har jag fått en bild skickad till mig, som en liten sneakpeak, och tänkte att ni kanske är intresserade
av att se vad jag pratat om tidigare idag. Bilden är tagen från vår första destination; Sundsvalls hamn.


Petig som jag är, tycker jag att jag ser lite tjock ut.. Men jag måste lära mig att acceptera att jag inte
längre väger 58 kg och är smal som en sticka.. (Ni skulle sett mig 2006-2007 = 172 cm & 57 kg)

"I am so close to perfect as I can get"

Monday, once again

Egentligen har jag ingen lust till att skriva något vettigt här, men i brist på annat
så sitter jag här, ännu en gång, och tomskriver.. Det är tungt i bröstet idag.

Imorgon har jag plåtning med ny fotograf i Sundsvalls hamn-område och klädseln
tillsammans med den miljön kommer nog att bli tokläckert. (Älskade lack..)
Jag ser fram emot att få ha mina lårhöga lackstövlar på plåtning för första gången!
Egentligen skulle vi behöva en assistent som håller i reflexskärmen, men efters vi ska
ut så tidigt.. får vi klara oss själva är jag rädd.
Blåst, kyla och hantering av reflexskärm, haha - Detta kan bli en rolig utmaning..
- Så mina vänner, framöver kan jag äntligen lägga ut lite nya bilder!

Jag väntar fortfarande otåligt på bilder sen en premiär-plåtning i somras uppe i skogen
bland rotvälta, myr och kalhygge. Vars de bilderna är.. vet bara den fotografen. Bra där.

Vita non est vivere...

Imorse klev en förstörd Dea upp strax efter 08 för att åka och tatuera sig.
Ännu en natt har jag klöst sönder mig själv pga allergin. Kul. - Ja, med andra ord har
jag inte heller sovit så mycket pga detta.. Meen, "vill man vara fin får man lida pin",
- i detta fall kliva upp tidigt för att fortsätta fylla min kropp med bläck..
Tur att jag fick vakna till med en stor kopp kaffe i studion innan vi körde igång!
Som vanligt gjorde Tommie Nordlund mig lika nöjd som alltid.
Jag har insett att han är precis lika galen som mig, och det blir en perfekt match.
Denna gång började vi äntligen med stjärnor och banderoll på höger underarm, och
fixade även två säkerhetsnålar på nyckelbenen. - Too much unfilled skin.

"Vita non est vivere sed valere vita est"

Ursäkta den sjukt dåliga kvaliten på bild - jag är inte en hejare på att knäppa med vänster.

Var hemma vid 12.30 igen, käkade lite och somnade sen som en stock!
Middag hos mormor med hela familjen, vilket inte händer alltför ofta - och däremot spårade
samtalen som vanligt ur och kaoset var ett faktum. Älskade familj!
Efter middagen sprang jag ut och mötte Bert, fotografen, som tydligen hade bilder till mig.
Jag fick en chock när jag såg de gigantiska utskrifterna han fixat.. (A3 - A2 kanske..?)
Wow, vilken överraskning!




Häckbilden uppe till vänster är ju helt underbar - det är verkligen "jag" om ni förstår vad jag menar?
Man kanske skulle hänga upp den som nån annan poster..? Haha!

Olycka

Höjden av olycka är när man ska dränka sig i badkaret och man inser att man är rädd för kallsupar..




Dagen som gått har varit rätt tung.
Efter att ha vaknat av telefonen och haft en timmes riktigt påfrestande samtal lade jag mig i badet
och i all frustration funderade jag på hur man lättast dränker sig själv.. Efter en stund inser jag besviket att jag inte skulle klara av det pga de där j*vla kallsuparna som är så fruktansvärt vidriga.
- Höjden av olycka.
(Nu var ju självklart detta inte en fullt seriös tanke i sig så stressa inte upp er.)

Jag skulle verkligen behöva få iväg lite tavlor så jag klarar mig den här månaden, fan fan fan.
Dessa pengar gör mig galen, jag vill verkligen inte att humöret ska vara beroende av hur min ekonomi
ser ut men lik förbannat blir det så.. Den 18:e (4 dgr sen) fick jag mitt aktivitetsstöd men nu sitter jag
här pank redan. Det är fyra dagar sen!
Räkningen för det nya fönstret; 2090:- och sjukhusräkningarna; 900:- var ett hårt besked..
"Det är bara att gilla läget, Dea."

Time for a bath

En session från i somras. Photo by Björn Lundberg 2011











You wanna join me..?

The anxiety

Jag är nu tillbaka efter en vild och totalt galen helg i Stockholm med Nettan.
Ångesten är här igen, och har till och från gjort sig påmind under helgen men
jag har kämpat och gått emot känslorna - och har trots den grävande ångesten
haft riktigt, riktigt kul. Visst, alkoholen har hjälpt mig på traven.

MEN
, ännu en gång kommer jag tillbaka till Norrland med eksem och stress-utslag.
Jag sitter och kliar mig som den värsta dåre och blir mer och mer upprörd över att
både Tavegyl'en (klådstillande tabletter) och eksemsalvan är slut här på "7an". Fan.
Jag är så less på att min kropp är så fruktansvärt förstörd att minsta lilla gör att det
går utför. Blir jag stressad, kommer magkatarren och utslagen.
Det är inte helt okej, jag behöver solljus och D-vitaminet i det som aktiverar endorfinerna.
Åh, jag behöver sommaren. Ge mig sommar i en burk.

Titta vad underbart!






Jag skulle kunna sätta mig i timmar och glo på dessa underbara sommar-bilder som förmedlar så
mycket ljus, känsla och minnen.. Att få se grönt gräs och veta att man just då kunde gå utan jacka, åh.
Det är tungt att veta att en mörkerperiod väntar därute, väntar på att slå sönder insidan när jag inte
längre orkar försvara mig.. Det är bara att fortsätta kämpa, i år igen. Bara 7 månader kvar till livet.
Sommaren är det halvår då jag lever, på riktigt. Ja, jag är trasig.


[update 22.24]

Ångesten har lagt sig, tack. Nu är det bara att hoppas att jag inte klöser sönder mig inatt.
Tsss, som att det skulle gå att undvika...
- Ska man kanske ta och måla lite mer inatt när lugnet hittat till kåken?

Över till något helt annat; USCH vad jag hatar att vänta på bilder från fotografer.

Monday agony

Sådär, nu har jag lite tavlor att visa igen!
- Som vanligt är alla i akryl och till salu :)

"We"


"Siblings"


"Music is art"

New website

Snart mina vänner kommer jag få en hemsida där jag kan lägga ut min konst
lättare - och där ni kommer att få en bättre överblick i mitt skapande.
På sidan kommer jag skriva utförligare om tavlornas mått och priser, till er intresserade
köpare. Det låter väl alldeles underbart?
Jag, som är totalt handikappad när det gäller teknikens värld, har fått en hygglig karl
att hjälpa mig med detta - och jag kan inget annat än att tacka och buga!

Det skulle vara kul att veta hur många som faktiskt följer bloggen
, så skriv gärna
en kommentar och signatur. - Det kommer löna sig.
Strax efter jul funderar jag på att lotta ut en tavla till någon av er trogna läsare.
Mer om detta lite längre fram.

Håll utkik efter uppdateringar angående hemsidan och tävlingen.
xoxo / Dea

I HAVE TO HAVE, ohyes!!

Jag blir helt sjuk i huvudet när jag tittar på dessa underbara skor från Have2Have.
Det hjälper inte direkt mitt shoppingproblem men åh, vad det spritter i kroppen!
Fan, jag ska inte beställa.. Jag har inte råd. Men jag MÅSTE ha dem. fan fan fan.
Jag får ett sådant sjukt lyckorus när jag tittar på dessa, och bara tanken på att få ha dem i
min ägo gör att jag känner mig smått berusad.

Bilden kommer från have2have.se!



Bilden kommer från have2have.se!


Bilden kommer från have2have.se!

Have2have har gratis returfrakt vid byte och dessutom
gratis frakt över 400:- oavsett hur många skor eller väskor man handlar.

Här på "7:an"

Livet här på 7an är ganska lugnt för tillfället.
Jag vet inte om det är mörkret som gör att min familj här har hållit sig ganska lugn
och sansad de sista dagarna - om man nu inte räknar med när min käre bror skulle
leka hobby-elektriker och fixa nå sladdar och det bara small.. Sen var MITT sovrum
och vardagsrum kolsvart. var det lite smått hysteri här hemma, och främst från
min sida som SJÄLVKLART suttit på internet och pratat med en läckerbit just då.
"Men vafan?" .. Kolsvart överallt. Hm..? "NIIIIIIIIIICKEEEE!"
Jag möter mamma i korridoren som tittar lite skärrat på mig och fnissar nervöst.
"Vi skulle bara fixa lite.. Vi hade tråkigt."

Och det är så jävla typiskt det här huset. Så fort någon har tråkigt, ska någonting
"fixas" - med andra ord demoleras.. Kapa eller såga ner träd, plocka isär mopeden,
elda bokhyllor mm. Och detta gärna på kvällskvisten när vanligt folk har lagt sig eller
kollar på tv som vanliga människor gör. Inte vi. DÅ ska vi ut i mörkret och såga ner
syrenträdet för att vi plötsligt tycker att det står "i vägen". DÅ tycker min bror att vi ska
gräva upp den gamla jordhögen och fylla igen hålet intill husväggen. I MÖRKRET.
Jag är så blasé nu att jag inte ens reagerar när man hör att det sågas eller spikas
någonstans, eftersom jag börjat bli van vid att min moder och bror leker Martin Timell
så fort de blir rastlösa. - Många gånger blir det visserligen riktigt, riktigt bra.
- Andra gånger.. händer det alltid någon olycka, varav min bror muttrar och blir arg
medans mamma fnissar hysteriskt. Alltid.
Älskade "7an".



Natten som gick var riktigt, riktigt tung..
Ångesten var total och trycket över bröstet kändes som en sten som bara blev tyngre.
Att sova var ju bara att glömma när paniken låg och grodde och huvudet snurrade av alla tankar.
Ännu en gång gör sig sjukdomen påmind och ännu en gång inser jag att det är såhär livet är
och kommer vara för min del. Jag måste lära mig att acceptera.
Att vara sjuk utan att det syns är nog bland det jobbigaste, speciellt när det kommer till att interagera
med andra människor, och någonstans få dem att förstå att jag lever i en svartvit berg-och-dal-bana.

Nej, jag fungerar inte riktigt som andra människor.

Jag vet aldrig i vilket skick jag kommer att vara dagen efter.
Kommer jag orka kliva upp imorgon? Kommer jag orka ringa de viktiga samtalen?
För mig återstå sånt att se. Jag får ta dag för dag.
Åh, jag skulle kunna skriva mig blodig om detta och förklara mycket djupare och intensivare, men någonstans tycker jag inte riktigt att det ger något.
Så intressant är det faktiskt inte, och jag har ingen direkt ork heller.
Ibland funderar jag dock på att skriva en självbiografi.. Men jag viftar snabbt bort idén igen.
Hur skulle det gå, och vem skulle vilja läsa den? Det finns redan så mycket självbiografier om att leva
med sjukdomar och blablabla. - Näe, det blir nog inget av med den idén.

Imorse var jag totalt utslagen när jag vaknade efter 12 - med en kropp tung som bly.
Jag var ändå duktig och tvingade mig iväg till läkarmötet jag hade klockan 15..
Jag förstår inte hur ett läkarbesök på 10 minuter som inte leder till någonting kan kosta 300 kronor?!
Läkaren frågade om jag fortsätter med medicineringen och om hur jag hade det. Ehhh..
Bra där psykiatrin, ännu en gång har ni hjälpt en människa.      - Idioter.



På fredag åker jag ner till stockholm igen för att se In Flames konsert på Hovet.
Woho!
Jag har sett In Flames förr och de är faktiskt riktigt bra live, så nu hoppas jag på riktigt ös.
Ja, och en helg med fest och nöje i en annan miljö kan verkligen behövas just nu..
Jag behöver få gå ut på krogen och vara anonym - trots att det är trevligt med uppskattande
komplimanger från 'fans'. Men ibland vill man vara själv - med de man gått ut tillsammans med.

The agony fades..

"I´m having nightmares all the time, for reasons I couldn´t find
It´s getting darker now, but, I wont close my eyes

Nothing is for real, and you know it, You know it
I´m just gonna let it out, I´m just gonna let it out...

Since now, I´m gonna make it alone
Don´t cry, I wanna be on my own
It´s brighter now, I will make it on my own

I was broken and alone, I wanna rest my bones
The sun is shining now, but still I´m feeling cold..."


Det gör så fruktansvärt ont inuti att det river upp varma sår i hals och bröst.
Det onda i halsen har klamrat sig fast som en giftig klump och mina ögon
svider. Det är inte linserna. Acceptans kan ibland vara något totalt omöjligt, jag vet.
Förut var jag arg. Nu är jag inte ens arg längre. Jag är tom, men full av gift.
Jag kan inte vara arg, det går inte.
Fan, det gör så fruktansvärt ont att aldrig vara rätt.

Åh gud, den här natten kommer att bli lång.. 22.47.
Jag antar att det får bli mer målning igen. Bara någonting, för att hålla ångesten och
den krypande ensamheten i schack.
[Här skulle jag bara vilja skriva av mig om precis allt detta som dödar]
FAN...



I've tried so hard to understand why I've been so wrong. I've really, really tried.

Le art!

Jag har haft ett par riktigt kreativa veckor nu, och här är lite av mina färdiga resultat!

Face -
Såld.


Feeling Blue


Purple days

I guess I'm not allowed to leave


Why dont you want my heart?


Green skull


MisterblingGirl

Nu har jag fått lite bilder från misterbling-plåtningen!
Yes, I'm a misterbling-girl, and I'm proud.









Som sagt.. Det är inte mina starkaste bilder om man säger så, men jag får vara nöjd med resultatet
i vilket fall som helst - knappt någon sömn och noll egentlig ork. *Som man posar får man visas!
Vill ni se mer snygga kläder - eller helt enkelt kolla in mig - finns det mer här.

Misterbling

Eftersom misterbling fått in nya tjejkläder blev det plåtning för dem idag.
Jag får ärligt medge att jag inte var fullt på topp och engagerad för att få till bilderna bra..
Natten som gick fick jag ännu en gång slåss med mardrömmar, och ett fullständigt
kaos när det gällde att försöka hitta en sovställning som fungerade. Jag har vänt
mig hit och dit, och nervöst slängt täcken och kuddar runt omkring mig.
När jag vaknade imorse var jag dyngsur av svett och fick säga hej till obehaget och
ångesten som kom efter drömmarna..
Vad gör du i mina drömmar fortfarande?

Hur kan jag vara så speciell att du orkar spendera de långa nätterna i mitt trasiga huvud?






När ensamheten hittar mig i mörkret om nätterna försöker jag fortfarande intala mig själv
att det var bäst såhär. Det är bäst såhär. Någon gång kommer jag att glömma.
Någon gång kommer jag att kunna acceptera. Acceptera tanken på att vara för trasig.
Det finns ingen plats för sprickor i fasaden som döljer ett trasigt inre.

"Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till 15 miljoner,
men en kantstött människa till ingenting?"


Shopaholic

Idag hade vi husvisning här på "7an" så jag, min moder och bror fick lämna huset
och hitta på något annat. Vars min kära bror tog vägen har jag ingen aning om, men
jag och mamma for iväg på lite ärenden och shopping.
Jag måste säga att jag älskar nya Dollarstore här i Sundsvall! Jag hittar
grejer hela tiden som jag känner att jag bara måste köpa - trots att jag egentligen
inte vet vad jag ska med dem till.. Och detta är så fruktansvärt typiskt mig och mitt
ganska stora shopping-problem. Jag får verkligen kämpa med att inte plocka korgen
full med trams och jag kan stolt säga att jag gör stora framsteg. Heja mig!

Jag vet att ordet shopaholic/shoppingberoende används lite för nonchalant i dagens samhälle
men för en som verkligen lider av det - och vet vad det innebär - är det år av träning, terapi
och ångestladdade komplikationer. KBT är något som verkligen hjälper kan jag erkänna.
Det normala realistiska tänkandet finns inte. Att man näst intill är pank- eller kommer bli, har
ingen som helst betydelse när man står där i affären och impulsen att handla infaller.
Känslan av tillfredsställelse, eufori och tröst är också något som gör det svårt att inte handla.
Man bara måste ha (trots att man kanske egentligen vet att man inte alls har någon användning
för halsduk nummer 72..)
Om ni bara visste vad många gånger jag gått på grund för att jag för ett tag totalt ignorerat
det sunda tänkandet och bara låtit mig dras med i adrenalinruset på shoppingrundor.

När jag kommit hem, lugnat ner mig och går igenom alla påsar har jag ofta glömt mycket av det
jag handlat - eftersom sakerna i sig inte varit så pass viktiga - och när jag till slut inser att jag ännu
en gång handlat upp alla mina sista pengar.. kommer ångesten.



Har du problem med ditt shoppande och känner att det tar överhanden?
Kan du absolut inte hålla dig från att handla trots att din ekonomi rasar eller blir lidande?
Det finns hjälp att få - KBT* Sök efter KBT i din kommun.
*KBT = Kognitiv Beteende Terapi. Terapin fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden
Testa dig - är du shoppingberoende?

1. Du tänker ständigt på shopping och planerar för nästa köp.

2. Du köper för allt större belopp alternativt i större mängder för att uppnå spänning eller kickar.

3. Du misslyckas gång på gång med att finna en normal balans i ditt shoppande.

4. Du blir rastlös och irriterad när du inte har möjlighet att shoppa.

5. Du shoppar för att slippa tänka på problem såsom ensamhet, ångest, depression med mera.

6. Du ljuger och manipulerar din omgivning för att förneka vidden av ditt shoppande och slippa konfrontationer.

7. Du köper saker du inte behöver eller inte har råd med bara för att du ”måste” ha dem.

8. Du begår brott såsom stöld, rån, förskingring med mera för att finansiera ditt shoppande.

9. Du riskerar att förlora viktiga relationer, anställningar, studier eller annan karriär på grund av ditt shoppande.

10. Du litar på att andra ska ordna fram pengar för att lösa enekonomisk kris som uppstått på grund av shopping.

Om du instämmer helt i fem påståenden eller flera, lider du av köpberoende eller är att beakta som en shoppingmissbrukare. Du har problem med ditt köpbeteende om du instämmer i tre–fyra påståenden.


[Update 19.18]

Eh.. Jag råkade handla, har ju varit utan internet i snart två månader och har därför helt glömt bortmin internetshopping och nu var jag dum nog att gå ut och kolla på kläder.. Men, jag är nu en klänning rikare!

Kolla skönheten!


Halloween

Minns ni att jag var iväg på en plåtning med Evrung som blev totalt förstörd för
att det spöregnade? Jag la upp en liten sneakpeak-bild på sminket?
Anyway..
Vi skulle ha en 'halloweenplåtning' utomhus men besegrades av vädret och fick
istället göra det bästa av situationen - plåta inomhus.
Bilderna blev bra, men det är synd på original-idén som var superläcker med horn,
peruk och läcker outfit..

Här är ''nödlösningen'' som jag faktiskt är nöjd med iallafall:
(som Evrung sa, man får känslan av att man pausat i en vacker gammal skräckfilm.)

Photo: Nathalie Evrung
MUA: Lotta Larsson 




Nettan var även med och plåtade lite behind the scenes, vilket var riktigt skoj:


Kreativa dagar

Åh, det bara sprakar om mig! Jag har kommit in i en riktigt kreativ period
och jag kan inte göra annat än att måla, måla, måla. Jag älskar när dessa
perioder infaller och man får så mycket gjort!

Igår fick jag lämna iväg en beställning på 3 tavlor och kunden blev så nöjd att han
vill ha en tavla till - en större. Riktigt kul måste jag säga!
Här är beställningen:







(Ursäkta kvaliten på bilderna.)

Mer bilder på resten av tavlorna kommer inom kort.

Party and silence

Hej, jag ber om ursäkt för den långa tystnaden här på bloggen.
Jag har varit iväg på en veckas äventyr i Stockholm och även hunnit med
att härja loss på Rockbitch Boat vilket var helt galet, fartfyllt och klockrent.
Minnesluckor, blåmärken, skrapsår och blåsor fulla munnen var sviter man
fick ta när man druckit konstant med härliga karaktärer i 48 timmar. HAHA!

Med min vanliga otur och brist på immunförsvar hann jag bara kliva av båten
i måndags med världens förkylning å fick ligga till sängs nere hos en av vännerna
i Bromma i några dagar. Ja, och det var ju kul.. MEN, inget ovanligt att jag blir
riktigt sjuk när jag åker bort.

Jag har även hunnit dra på mig en ordentlig allergireaktion som spridit sig över hela
kroppen men som SJÄLVKLART mest syns i ansiktet med rodnad och utslag.
Det kliar så jag blir galen - och som den utseende-fixerade varelse jag är, mår
jag sjukt dåligt över att det syns i ansiktet. Inga plåtningar på ett bra tag.

Och nu denna lördagkväll blir det fest här i Korsta hos Nettan med älskade vänner.

Lite bilder från båten;





bloglovin