Iron Fist

När vi tjejer pratar kärlek handlar det ofta om skor, iallafall i mitt fall,
och nu har jag hittat min nya stora kärlek i Iron Fist's samling!

Jag har läst lite recensioner om deras skor och det verkar som att de flesta högklackade
faktiskt är rätt bekväma att gå i - trots klackhöjderna som alla kanske inte är vana vid.
För en annan är 12-15 cm's stilett ingenting att prata om så Iron Fist's pumps är klockrena
när det gäller både höjd och stil. - Som ni vet letar jag alltid efter det annorlunda, egna.

Och här mina vänner, har jag hittat den stora kärleken som jag nu ska spara pengar till;


Thursday

Dag 8 388..
Efter gårdagens födelsedagsfirande av Hanna med alkohol på krogen, efterfest och
väldigt skruvad och jobbig morgon är jag riktigt döende idag.
Somnade på soffan runt 04 hos karln som hade efterfesten, medans de andra sov i
sängen i sovrummet..
Klockan 07 imorse vaknade jag av ett jävla liv och inser att karlns mamma har kommit
och argt börjat städa vardagsrummet där hon sätter på tv'n på hög volym och smäller
med glas och skåpluckor! Blöhh.. vad händer?
Jag tittar förvirrat och trött upp och möts av hennes onda blick medans hon kyligt frågar
"Jaha, så ni festade igår alltså?"

"Ja, jo.. Jag var på krogen och kom hit sen på efterfesten..?"
"Det här är INGET JÄVLA HOTELL - och min son har faktiskt ett JOBB att sköta!"
Sen stampar hon iväg och i samma veva öppnas ytterdörren och exet till karln kommer in
med hunden som de delar vårdnaden på.
Resterande två timmar vaknar jag till och från bredvid den arga mamman som satt sig i
soffan och irriterat tittar på mig, medans hunden krafsar mig i ansiktet med klorna.
Vilken jävla morgon.. Mer skrik och bråk medans jag förtvivlat låtsas sova i soffan och
samtidigt önskar, önskar, önskar att jag hade förmågan att självdö.

Baksmälla from hell har besökt mig hela dagen efters jag inte åt något innan jag somnade,
så när jag väl kom hem hit till "7an" slocknade jag som en stock i soffan - tills mamma kom
innanför dörren och smått panikartat ropade efter mig. men vafan, ska man aldrig få sova..
Jag stapplar upp och ser problemet jag med... Tequila (katten) har utkletat bajs över halva
baken och bakbenen..
Att försöka få fröken Tequila att bli tvättad är inte det lättaste, och riktigt avancerat att få till.

  1. Stänga in katten i badrummet och sen försöka få ner henne i badkaret.
  2. Försöka hålla kvar henne medans hon skriker och förbannat slår med tassar och klor
  3. Med tvättsvamp och duschslang försöka få bort allt bajs från långpälsen
  4. PARERA FRÅN KLOR OCH MUNHUGG
  5. Plocka ur Tequila ur badet och försöka få henne att stå still och inte riva inredningen
  6. Försöka torka henne med handduk medans hon fortfarande skriker och försöker huggas.
  7. Ge upp, kasta från sig handduken och panikartat lämna badrummet - med henne kvar.
Detta är INTE roligt när man är snorbakis och får kämpa mot kräk-attackerna, medans man blir
träffad i ansiktet av en rejäl bajsdoft och dessutom skitvatten som skvätter lite överallt.
Näe, fyfan, vilken jävla torsdag!
- Välkommen till kaoset i mitt liv.

Nu funderar jag på att sluta existera ett tag (lägga mig under täcket) och helt enkelt ignorera den
stackare som försöker få kontakt med mig de resterande timmarna av den här dagen. Adjö.

Sunday

Idag njuter jag av en slö söndag framför tv'n. Vissa dagar har man inte ork till annat - om det inte gäller godsaker.. *Åh, chokladmuffins!


Sneakpeak

En sneakpeak från gårdagens plåtning.
Jag är absolut inte nöjd med min prestation men det får jag tyvärr leva med.
Det kändes bara inte bra igår, men jag får väl acceptera att man har sämre dagar.
Resten av bilderna får ni vänta på - och då får vi förhoppningsvis se några som blev bra.



Är det bara jag eller ser jag väldigt skum ut? Please share your thoughts..

I cant tell.

dsc00403 (MMS)

Jag borde inte berätta om det inuti, och jag antar att det är nu jag ska vara tyst. Oh, I wish I could tell you.


Onsdag 14 sep

För första gången på riktigt länge hade jag ställt klockan imorse.
Jag klev yrvaken och förvirrad upp 10.30 och stapplade till duschen utan
att riktigt veta vad jag sysslade med. Trött tjej AB..
Jag sover fortfarande inte bra, och de senaste ångestfyllda dagarna har inte
gjort det lättare. I kroppen är jag orolig och stressad, och minsta lilla hotar
att knuffa mig över stupet. "Please dont push me."
Men, 11.35 satt jag på en buss för att ta mig till Jimmy som för en gångs skull
var ledig - och dagen där på Trådgränd var riktigt, riktigt rolig.
Båda granntjejerna Sofie och Anna kom över och efter att vi släppt lös totalt
slutade det med att vi satt fnissandes och busringde på sexlinjen, HAHA.
Fy vilka sinnessjuka karlar det finns - jag blir näst intill mörkrädd.
Väldigt mogen underhållning, jag vet, men det behövdes och att få skratta var
behövligt för min del.

Nu sitter jag här i lägenheten i Korsta med en kopp kaffe bredvid mig i väntan på att
Nettan ska komma hem så vi kan sätta igång med all hårfärgning till plåtningen imorrn.

Eyebrows?

Jag står i valet och kvalet.. Jag har slutat att raka bort mina ögonbryn och har nu fått
tillbaka mina naturliga en rätt bra bit - men jag vet inte hur jag ska göra.
Ska jag behålla de riktiga eller återgå till bortrakade? HJÄLP MIG.
.. Det är ju roligare att måla dit dem själv, med olika former och färger efter humör.



Visst, på bilden med de naturliga ögonbrynen har jag fyllt i dem lite - jag hade ingen bra bild.
- Men ni ser ju skillnaden på "höjden" åtminstone.. De riktiga blir lägre.

Vad tycker ni, hur ska jag göra?

....

Nu faller det mesta.
Gårkvällen var riktigt, riktigt tung. Jag vet inte hur länge jag låg invirad
i zebrafilten och glodde in i väggen. Jag märkte knappt att mamma kom
in, satte sig bredvid och tittade sorgset på mig.. Hon gick strax därefter.

-
Jag måste ringa någon som fixar den trasiga rutan i lägenheten, men jag har
verkligen ingen ork - eller pengar till det.
Jag måste ansöka om bostadstillägg snarast möjligt men jag förstår ingenting
om vilka papper och uppgifter som ska med, och jag har verkligen ingen ork.
Jag borde höra av mig till försäkringskassan och kolla vad min nya handläggare
heter och sedan bestämma tid för möte... men jag har verkligen noll jävla ork.
Jag måste fort som fan försöka returnera kjolen jag beställt så jag kan få mina
pengar tillbaka.
Busskortet ligger på minus, och jag har en 1,5 cigg kvar - men jag är pank.
Tills imorgon borde jag ha fixat fram pengar så att jag kan färga håret innan
plåtningen på torsdag - hur nu det ska gå..
Stressen inför höstmörkret har nu bekantat sig med ångesten och gör inte saken
lättare direkt. - Fan, jag har verkligen ingen ork att ta itu med sakerna nu.
Det gör så fruktansvärt ont i magen och den inre stressen tar ihjäl mig.
Som sagt, nu faller det mesta.

Jag hatar att känna mig besviken, men det är jag. Känslan sitter som en ond klump i
magen och förstör humöret ytterligare ett snäpp. Fan fan fan, det verkade så bra.
- Hur släpper man på besvikelsen?





Hey monday

Dag 8 378 i mitt uppochner-vända liv.
Att leva med ett trasigt psyke är vissa dagar väldigt påfrestande och idag
vaknade jag med ett riktigt knepigt humör. Att vara på gränsen mellan arg
och irriterad, för att någon timme senare vara riktigt sällskapssjuk, kan bli
lite kaotiskt för ens omgivning.
Tack käre gud att jag var ensam de första timmarna då humöret var som sämst,
och tack käre gud att jag har folk runt omkring som vet hur jag kan vara ibland.
Just nu sitter jag här i källaren på "7an" i Gångviken och hör hur mamma renoverar
tvättstugan i bakgrunden. Idag råder det ett annorlunda lugn här i huset, trots att
hela familjen är hemma. (Det är inte så vanligt att det blir tyst med min familj...)
Herr Berggren kom på besök idag men for för en timme sen, vilket är lite tråkigt.

Tankarna snurrar i huvudet och jag har en läskig stress i magen som jag fortfarande
inte hittat något ursprung till. - Jag känner mig stressad och vilsen. Hm.

Som vanligt händer det hur mycket som helst, precis samtidigt som allt står stilla.
På onsdag är det både röd och svart hårfärgning som skall fixas, och på torsdag
har jag plåtning neröver landet.

Är det bara jag eller babblar jag osammanhängande?
Det är för mycket i huvudet.
Aja, hey monday!




Jag önskar så innerligt att ångesten kunde lämna mig ifred.

Idag är en sån dag då jag verkligen inte orkar acceptera hur min verklighet ser ut.
Jag vill inte ha fler kvällar med en ångest som trycker i bröstet och tårar som hotar
att bränna hål bakom mina ögon. Jag får smått panik när jag inser att höstmörkret
kommit och jag vet vad för tung period som väntar.
Ännu ett år kommer jag gå omkring ensam i lägenheten och lida av mörkret.
Det skrämmer mig.

About you

Ännu en morgon vaknar jag söndersliten efter nattens drömmar.
Hur kan jag fortfarande våldtas av känslor för någon som inte bryr sig ifall jag andas?

Dessa drömmar sliter sönder mitt inre med ditt perfekta leende och blickarna bara du
kan ge mig, trots att mitt inre skriker att jag ännu en gång kommer falla, för dig, och
på grund av dig och din kyla du alltid burit med dig.
Precis som Within Temptation sjunger; "All of my memories keep you near" så våldtas jag på nätterna.
Jag är så fruktansvärt livrädd för att jag aldrig kommer finna sinnesro.
Kommer det någonsin sluta bränna som eld i hjärtat bara jag hör ditt namn?
Kommer jag att kunna se ditt ansikte utan att halsen tjocknar och ögonen svider?
Kommer jag någonsin att släppa funderingen på om du fortfarande tänker på mig ibland?

Hur många år tar det egentligen för ett hjärta att läka?
Hur många fler nätter kommer jag behöva vakna med ett värkande hål inuti?
Kommer jag någonsin kunna släppa dig?

Jag förstår inte, jag förstår verkligen inte. Jag vet att du faktiskt var fel för mig, men hur
kan jag då fortfarande känna, med hela mitt hjärta, att det endast är Du som är rätt?
Hur kan vissa fastna som nålar på näthinnan - medans andra försvinner obemärkt?
Jag önskar att det var du, Du och ditt gift som försvann med vinden.
När jag inte ens får ha mina drömmar ifred, känns det väldigt tungt att blicka framåt.

När du inte ens kunde älska mig ordentligt, varför ska du då envist stanna kvar inuti?

Snälla älskade, lämna mig ifred.



Not alone

I'm feeling trapped, they're following me. Leave me alone.


Gah..

Regniga onsdag.. Bara för att jag hade slut på cigaretter imorse, såklart.
Nu har jag hunnit varit ute i regnet och blåsten för det j*vla nikotinet, och just
nu känner jag för att stanna inne resten av dagen.

Jag har hunnit med en hel del idag faktiskt. Betalat lite räkningar, gjort lite research
till kommande plåtningar OCH hunnit gå med på internationella modellsidan som jag
funderat på ett tag. Nu känns det bättre måste jag säga!
Nu väntar jag på att att 'Water for Elephants' ska bli klar så jag har något att titta på.
Är det någon som sett den, är den bra?

Trots att jag haft sällskap i sängen av Tequila inatt har jag ändå inte fått någon lugn
och ro.. Mardrömmarna har jagat mig och imorse var jag osäker på om jag ens skulle
ta mig upp. Men, here I am.


Coffeetime?

Efter senaste utmaningen när det gäller konst, kände jag inatt att jag ville måla något
som är lite mer mig - och vad kunde passa bättre än en ny tavla till köket för att spä
på "café-känslan" jag är ute efter?
Efter några kannor kaffe kom kreativiteten och nu är jag igång igen, med något lättare
och lite mer fritt skapande. Tavlan är inte riktigt klar, men lägger upp en sneak-peak.


Fairy

Äntligen, äntligen är tavlan med älvan klar.
Det har tagit tid och tålamodet har varit nära att tryta flera gånger,
speciellt jag som sällan målar detaljrikt. Detta var en utmaning.



Vad tycker ni? Detta är ju väldigt olikt mig.

Ännu en dröm

Enda anledningen till att jag fortfarande andades inatt, var på grund av den döda flickans
syrefria andetag. Vi var sammanlänkade för att hon, precis som jag, inte var menad att
vandra i vår värld. Mamma och jag hade under vår bilfärd hittat till en övergiven by med
gamla hebren och en stor förmultnad gammal herrgård där de hade haft ett bibliotek, och
det var därinne, i det söndertrasade dammiga biblioteket, som jag hittade flickan.

Jag hade nog inte insett att mina andetag var den döda flickans, men när jag väl tappat bort
den lilla varelsen - som försett mig med lugn och trygghet - kom mörkret..
Bland brädor och omkullslagna möbler letade jag efter henne, men kunde bara höra stegen
från alla vilsna själar som fastnat i huset.
Jag vet inte hur, men mamma förstod plötsligt bandet mellan mig och den andra döda flickan
men vägrade acceptera ödet. I en panik bara en mor kan få, rusade mamma omkring i byn
för att leta efter en flicka som inte fanns, och när hon slutligen träffade mig i herrgården grät
hon hysteriskt och hennes smärta skar i bröstet. "Hjälp mig att leta flickan!"
Med en klump i halsen tittade jag melankoliskt på min älskade, gråtande mamma och sa
"Det är lugnt mamma, det är ingen fara. Både hon och jag har gjort vårt här."
Eftersom jag snart skulle vara borta jag med, fick hon tafatt försöka lugna ner sig mellan
hennes kippande andetag och rinnande tårar.
"Jag vill att du hälsar mormor, mamma..."
Jag visste att det fanns en anledning till varför vi hittat till den här byn och plötsligt insåg jag
sorgset kopplingen. Här, i huset med vilsna själar från en annan värld, skulle jag också vara.
Det var aldrig meningen att jag skulle överlevt, och det var här mamma skulle lämna mig.

Mörkret som fallit var kallt och lämnade herrgården i ett kusligt sken med damm som yrde omkring
oss, och plötsligt kunde jag se folket runt omkring mig som jag förut bara hört stegen från.
Mitt i en passage satt jag på det trasiga golvet med folk som inte fanns bakom mig och såg mamma
gå mot bilen. Hon visste också att det var här jag skulle lämnas, för att tyna bort och tillhöra alla de
andra i vårt förmultnade hus. Ångesten satt som en klump i halsen när min älskade mamma åkt,
men det var så här det skulle vara. Jag hade aldrig levt på riktigt.

Strax därefter vaknade jag med en ångest som hette duga.. Välkommen måndag.

Emilie Autumn

Thank God I'm pretty
The occasional free drink I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car

I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me

Thank God I'm pretty

Thank God I'm pretty
Every skill I ever have will be in question
Every ill that I must suffer merely brought on by myself
Though the cops would come for someone else
I'm blessed
I'm truly privilaged to look this good without clothes on
Which only means that when I sing you're jerking off
And when I'm gone you won't remember
Thank God I'm pretty

Thank you God
Oh, lord
Thank you God
Oh, oh and when a gaggle of faces appears around me
It's lucky I hate to be taken seriously

I think my ego would fall right through the cracks in the floor
If I couldn't count on men to slap my ass anymore

I know my destiny's such, that I'm all stocking and curl
So everybody thinks that I'm a fucking suicide girl

Thank you God
For the occasional champagne I never asked for
The occasional admission to a seedy little bar
Invitation to a stranger's car

I'm blessed
With the ability to rend a grown man tongue-tied
Which only means that when it's dark outside
I have to run and hide can't look behind me

Thank God I'm pretty

Thank God
Thank God
Thank you
Thank you
Thank you God!

.. ...


Jag är så fruktansvärt ledsen att du fortfarande lyckas slå sönder min insida.

Trots att dagarna går, biter sig minnena kvar, som iglar från mitt mörker.
På nätterna drömmer jag om dig och när jag vaknar är jag kall, och tom.

Skulle du sörja med mig om du visste vad du gjorde?
Skulle du bry dig överhuvudtaget om jag berättade hur jag känner?
Delar du min saknad eller bär du på förakt?

Jag undrar, har du kanske redan glömt mig?
Kanske, är det lika bra att smärtan endast är min..


Söndag 4th

Den här helgen har faktiskt känts lite.. thja, överflödig?

Jag är tillbaka i källaren på 7:an, som mamma så fint (och fiffigt) döpt vårt hus till.
(Nr 7 är nämligen vårt husnummer..) Och visst har hon en liten poäng i namnet
på sätt å vis, här där det alltid händer någonting kaos-artat, smått galet eller där
du ofta kan höra min älskade mamma skratta hysteriskt åt något på övervåningen.
- Huset där våra 2 katter går lös på inredningen och kaninen Mirc snarkar,
där det poppas högljudd olika musik från båda våningar, där man knappt vet om
min bittra lillebror ens är hemma. Älskade ''7:an'' och älskade tillvaro.

-
Idag träffade jag den nya fotografen på Barista för att kunna ses IRL och diskutera
lite idéer inför den kommande plåtningen, och det känns riktigt bra såhär efteråt.
Såå, troligtvis kör vi i slutet på den här veckan, oj oj!
Spännande att jobba med en ny fotograf igen, jag är alltid lika spänd på att få se hur
man kommer fungera och leverera känsla ihop. Ni kan väl hålla tummarna?



*Snälla, finns det någon som kan låna ut ett par gladiator-sandaler i st 39?!

Friday 2 sep

Åh herregud vad trött jag är!

Jag befinner mig fortfarande i Korsta hos Nettan och just nu gäspar jag
i takt med musiken - det är lite illa med tanke på att jag nu lyssnar på
Death Angel - The riddle, haha.
Jag har inte sovit mycket inatt, och mardrömmarna är tyvärr tillbaka igen.
- Överlag ska jag inte klaga eftersom jag haft nästan en veckas ordentlig
sömn, så nu är det väl på tiden att det går tillbaka till 'vanligheterna'.
Mer dålig sömn till Dea.

Mycket har hunnit hänt på sistone faktiskt..
Jag har ansökt om att få bli bloggare åt Yves Rocher, jag har beslutat att flytta
ut från mamma och tillbaka till lägenheten & jag har avslutat all psyk-terapi!
Ja, sen har ni ju kanske sett att projektet "Do and Don't" äntligen är startat!
Dessutom har jag ansökt till en studio i Sthlm som jag spänt väntar svar ifrån.
Troligtvis kommer det att bli ett nej, så jag har inte alltför höga förväntningar
men det skulle vara så kul! Ni kan ju hålla en tumme eller två?

Fasiken, det är fredag.. Ska jag verkligen orka mig ner till bolaget för att handla öl?
(Både jag och ni vet att jag kommer finna ork till det, det är ju trots allt alkohol.)

Lite rolig update:
Jag har nu 3 kommande plåtningar, varav en av dem är med en helt ny fotograf, riktigt skoj!
Så, september och oktober verkar bli fullt med nya uppdrag och möjligheter.
Jag längtar speciellt till en av plåtningarna som inkluderar horn, latex och strålkastare, erkänn
att det låter riktigt spännande? Tänk er vilddjur ;)


bloglovin