Its friday

Den här veckan har faktiskt levererat två riktigt mysiga dagar utan ensamhet.
Onsdag förmiddag kom Jennifer hit med tåget från Gbg och var hos mig hela dagen. Vi satt på balkongen och njöt av solskenet med mängder av kaffe och cigg. Det var så uppskattat att hon ville komma och faktiskt bryr sig om en brud hon bara träffat på fest en gång. Det finns hopp om medmänsklighet, det måste jag erkänna och det gjorde väldigt mycket för min insida att få lite sällskap.
Igår for jag med tåget till gullefjunet Lina och som vanligt hade jag en underbar dag. Hon kan verkligen få mig att känna mig förstådd och accepterad - och tillochmed mer än så. Jag pratar och Lina lyssnar och förstår. Hon pratar och jag lyssnar - och jag förstår henne. Trots att jag nyss lärt känna den blonda lilla varelsen har jag starka känslor för henne och en stor tacksamhet för att hon direkt tog mig till sig och fick mig att känna mig hemma.
För mig är det så oerhört viktigt att inte känna mig ensam eller isolerad, och det blir tyvärr lätt så när man flyttar ifrån allt det "trygga" i ens tidigare vardag. Jag har blivit van och bortskämd med att kunna åka hur som helst till vänner i överflöd och alltid ha någon att vända mig till när jag får nå impulsiva ryck och vill hitta på tokigheter.
Att vara så impulsiv som jag faktiskt är, krockar lite grann med att flytta ifrån alla man känner. Det finns inte utrymme för de impulsiva idéerna eftersom ingen finns till hands. Eh.
 
Imorrn drar jag iallafall till stockholm, visserligen bara för en natt, men det behövs. Lite frisk fläkt i vardagen, ja tack.
Och idag, denna fredag, blir det .. ingenting vad jag vet.

Monday agony

Ännu en kväll sitter jag ensam i lägenheten medans Olof jobbar. 18.47.. Bara drygt 6 timmar tills han kommer hem igen. Ja, jag funderar på vad jag ska göra resten av kvällen. Jag har ingen motivation till något alls men tog ändå itu med lite av disken trots pust och stön. Jag är fruktansvärt trött i kroppen och jag är rädd att jag börjar bli sjuk.
 
Jag kollade nyss mitt konto och blev rätt ledsen. Med de få kronor jag har kvar på kontot kan jag inte ta mig någonstans. Jag vill bort från den här hålan i helgen. Jag skulle så gärna vilja åka till något av mina gamla hem, sthlm eller sundsvall, men det är kört. Jag har sån fruktansvärt stor lust att fara och träffa mina vänner igen!
Jag saknar verkligen storstan, jag saknar att åka tunnelbana. Fan fan fan.
 
Något jag förr blev så fruktansvärt irriterad över ibland, är något jag saknar nu. Att gå ut på krogen och nästan känna alla och vara tvungen att hälsa och prata med de flesta. Då är inte Sundsvall en liten stad. Vi är 900 000.
Åh, det river i bröstet och det värsta är att jag inte tror att någon i den här hålan förstår hur det är att lämna en sån stor stad med ALLT i närheten, modellbranschen, mc-klubbar, dansställen, krogar, köpcentrum och framför allt liv och rörelse. Fan. Idag är jag ledsen.
 
I miss you my sweethearts.

Beach

Bättre sent än aldrig bjuder jag på lite bilder från min första bikini-plåtning, med underbart duktiga och kreativa Hanna Berglund från Sundsvall. Trots stenig och riktigt obekväm strand, lurigt väder och stark sol i ögonen som fick sminket att rinna, lyckades vi få till ett par riktigt bra bilder som jag blev nöjd med och först ut är min absoluta favorit-bild.
 
Och lite svartvita bilder. Vilka tycker ni är bäst?
 
Kritik, kommentarer?

Funderingar

Måndag, ny vecka och nya tag. Samtidigt som skallen är full av funderingar.
Skulle jag sätta mig och skriva om allt nytt som hänt, skulle det bli ett väldigt långt inlägg och troligtvis rätt långrandigt, såå, jag struntar i det.
Helgen som gick bar med sig saknad och en rätt deppig känsla av ensamhet. Jag saknar att ha mina egna vänner precis i närheten, någon som känner mig utan och innan och någon jag kan gå bort till när jag känner för det. Flyttar man 90 mil är det inte konstigt att man blir ensam och känner sig lite nere ibland, och jag vet att det kommer vara så ett tag framöver. Jag är beredd.
 
Nu jobbar baby 13-01 två veckor så jag oroar mig lite för alla timmar i ensamhet. Jag antar att jag kommer bli en ANING rastlös och jag hoppas att dagarna går fort. Jag känner för att inreda här, måla om något och dekorera!
Dörrarna i lägenheten är bruna, och jag är så fruktansvärt sugen på att måla dem i vitt. Det skulle verkligen göra skillnad, men eftersom detta inte är endast mitt, låter jag bli. Men, lite förändring är ju alltid kul..
Drömmar om att måla om i sovrummet, göra om köket och massa sådana funderingar sätter fart i skallen när jag blir ensam i lägenheten och mest vandrar runt som en osalig ande. Det kliar som FASEN i fingrarna på mig!
 
-
Jag har insett att söndagar är den absolut bästa dagen på veckan. Då har veckans och helgens allt stök och hets försvunnit och jag får underbara timmar helt själv med min Olof. Bara han och jag - i lugn och ro. Då lagar vi mat, myser i soffan och bara njuter av lugnet som jag behöver. Förr hatade jag söndagar som oftast var fyllda med ångest, dåligt humör och rastlöshet och nu kan jag knappt tänka mig tanken att det skulle kunna vara så igen. Jag längtar redan till nästa söndag. (Börjar jag låta som en tant?!)
 
JAHAPP.. klockan är 14.o2 och jag är redan klar med dammsugningen. Att skura köksgolvet är jag inte ett dugg sugen på.. Vad fan ska jag kunna hitta på idag?
Hörrni norrlänningar, skicka ner ljuslyktor till mig? Jag saknar mina ljus och lyktor som alltid fyllt mina lägenheter och verkligen skvallrat om vem som inrett. - Jag är galen i zebra, ljuslyktor, rött, små hyllor och vackra plåtburkar och mina hem brukar i vanliga fall vara fyllda med just dessa saker. Ehe..
Det är alltid en balansgång när du flyttar in till någon om hur man gör med inredning.
Hur mycket vågar man förändra och be om? Vad ska man låta vara och kanske lära sig att leva med?
Det är inte lätt - med risken att trampa någon på tårna eller helt enkelt inse att man tycker om helt olika saker.
 
[Update 18.23]
Jag har insett att jag blir på jävligt dåligt humör när jag är uttråkad och rastlös. Härligt och vuxet beteende måste jag säga. Jag har legat i soffan och kollat på RuPauls dragrace halva dagen i omgångar, men har inte ro att bara ligga still och nöta program efter program SÅ jag går från datorn till balkongen och tillbaka igen. Det går väldigt mycket cigaretter såna här dagar.. Men men. Jag har en huvudvärk som vägrar ge med sig och jag känner för att 'käfta' med någon. Vara sådär spydig och dryg - bara för att. Som sagt, jag känner mig väldigt mogen idag. Not.
Bara 7 timmar till Olof är hemma igen. Yeaj..
 
Fan, jag funderar och funderar.. Ska jag färga håret rött igen eller ska jag låta det vara blondt?
Jag trivs inte riktigt i det här ljusa eftersom jag tappade en del av mig själv när det knallröda försvann, men samtidigt känns det nästan dumt att färga tillbaka nu när jag faktiskt har fått det såhär ljust. (Det är ju inte det lättaste att få det snyggt från rött till blondt och tar dessutom en j*vla tid med alla blonderingar!)
 
Det hade varit kul om man fick någon respons på bloggen ibland. Men inte. Ni är för lata.
 
/ Stans tjurigaste Dea.

Cowgirl

Senaste plåtningen i Sundsvall med Tommy Jonasson.

Fun in the sun

Nu börjar jag vidga mina vyer ännu mer, babysteps i rätt riktning!

Jag har mer eller mindre inte behövt fundera på hur kollektivtrafiken ser ut här, eftersom jag inte haft ngt behov utav det, då jag och baby tar bilen om vi ska någonstans. I torsdags ringde jag Ronja mest för att se vad hon hade för sig och för att förhoppningvis få lite sällskap medans jag njöt av kaffe och en cigarett i solen. Vi pratade på och en timme senare satt jag på tåget mot Alingsås för att träffa tösen. Woho! Framsteg, Dea! Jag har inte sett Ronja på flera, flera år och det var så fruktansvärt mysigt att få umgås igen ute i ett gassande solsken i mysiga lilla Alingsås. Jag erkänner, jag blev smått förälskad i den lilla staden som påminner mig om Östersunds mysiga stadskärna.
 
Vad mycket jag missat under tiden vi inte setts! Medans vi njöt av varsin stor latte på en uteservering, med en cigg i näven, pratade vi om allting som vi missat, om allt nytt och sånt där härligt skvaller som man kan fnissa hysteriskt åt. Underbar dag måste jag säga, som avslutades med några öl på en uteservering efter å-kanten innan baby och Modig kom och hämtade mig.
 
Igår firades helgen in med öl och gassande sol på balkongen med bra musik i högtalarna. Olof som klarat av första arbetsveckan efter semestern ville hitta på något skoj och efter lite prat med vänner blev det bestämt att dra på Sticky Fingers i Göteborg. Det var första gången jag var där och jag hade riktigt roligt med grabbarna, as always,  och tågresan hem var precis lika kul den med. Efterkrök och sen gav jag upp och stapplade hem - grabbarna fick roa sig ensamma.
 
Idag är jag sådär härligt seg! Jag rör mig inte mer än nödvändigt och hela förmiddagen har jag tillbringat i sängen, helt utslagen. Grabbarna är på Eddie Meduza-museum någonstans och dricker öl så det är helt tyst i lägenheten förutom det behagliga surrandet från datorn. Egentligen skulle jag ha följt med grabbarna idag, men jag hade absolut ingen ork och föredrog hellre några timmar till under täcket. Bara tanken på engagemang och aktiviteter i någon form får mig att skratta - som om det skulle hända idag! Här har vi en riktigt seg norrlänning.
Härliga lättja, vad skönt det är att vara lat ibland!

Some changes, yes.

Konstigt nog känns det som att jag bott här i Herrljunga i månader, folket jag träffar är sociala och får en verkligen att känna det som om vi skulle umgåtts hur länge som helst. Jag känner mig hemma här i byn och jag njuter av varje nytt ögonblick med min Olof. Att ta en del av mina kläder och skor i ikea-kassar och bara dra hit är nog det absolut bästa jag gjort. Inte en sekund ångrar jag mig och det är en sån fruktansvärt härlig känsla. Jag saknar inte ens mina egna saker!
Så mycket som jag fått uppleva dessa knappa två månader med Olof har jag inte gjort på evigheter och min näthinna är redan sprängfylld av underbara minnen och erfarenheter.
Vi har hunnit med Liseberg, en resa till Norrland med diverse äventyr, massa god mat och fester, mina plåtningar, sightseeing och dessutom en helt underbar makalös helg på kusten i Kungshamn.
 
Jag är så lycklig att det känns som att hjärtat ska spricka, och för varje dag som går får jag mer och mer känslor för den mysiga karln jag flyttat in till. Det här kommer bli så bra. Här skulle jag kunna sitta i timmar och ösa ur mig komplimanger och fina ord om Olof och allting jag känner för honom - men jag inser att det blir en aning tjatigt.
Allting är så fruktansvärt bra i mitt nya liv.
Det som kommer över mig är dock att jag verkligen saknar mitt gamla kök i Enskede, Sthlm, med den murade väggen, de svarta luckorna och öppna ytorna och den otroligt mysiga inredningen som var så mycket jag. Köket här skvallrar om en ungkarls knappa inredning och ordning om jag säger så. Menne.. det ska vi nog få ordning på hoppas jag. Annars bojkottar jag helt enkelt kökslivet som jag egentligen älskar; matlagning i timmar, fix av inredningsdetaljer och småplock, bakning etc.. Jag får helt enkelt flörta lite med mannen i hushållet och framföra lite önskemål såsom STÄDNING. (Jag orkar inte engagera mig i det, haha!)
 
Woho, jag har dessutom klippt mig idag - det blev superkort och det tar ett tag att vänja sig vid spegelbilden nu..


bloglovin