f ck - Something's missing

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag känner att jag verkligen borde berätta så att jag slipper gå omkring sprickfärdig och sjuk - men jag kan inte. Jag har inte hjärta och jag vet inte om jag borde, egentligen. Jag tror att jag vill, men jag kan inte. Det är inge vidare att gå omkring med hemligheter. Jag slåss med mig själv mest hela dagarna och argumenten i huvudet låter som ett familjegräl. , lyssnar jag inte på musik eller försöker koppla bort hjärnan på annat sätt, får jag lyssna på ett ständigt jävla gräl i skallen. Det låter säkerligen rätt sjukt och som vanligt bryr jag mig inte ett dugg.. I think I got some problems, huh?
 
Det är något som fattas, något jag inte kan hitta eller få tag i. Det där som gör en lugn och harmonisk. Jag förstår verkligen inte vad det är jag ska leta efter, men jag vet att något saknas. Jag går omkring blaserad* med ett tomrum i mitt inre som jag förstår behöver fyllas med något som jag känner har en mening. Och det är ju just det, det där som ger en mening - där kör jag fast. Jag vet att jag är vilsen och att det kan tyckas tragiskt men jag förstår inte varför någon skulle sörja över det. Det är något man får acceptera. Jag tror inte att alla är gjorda för ett längre liv på den här planeten, jag gör verkligen inte det. Alla kan inte vara menade att gå omkring med sitt skadade DNA och försöka fixa till något såpass hyggligt att det går att kalla för 'liv'.
"Vi lever bara en gång." Jo tack, det vet jag mycket väl. Det jag däremot inte förstår är själva hysterin över livet. Vissa lever i 100 år utan att egentligen leva på riktigt, utan att våga ta det där läskiga klivet eller våga ta chansen att göra något helt nytt. De lever som på reserv, på ren automatik utan att göra själva livet rättvist. Andra lever knappt hälften så länge men har då gjort sitt yttersta för att leva till fullo - med äventyr, chanser, misstag och risker. Om då denna 50åring väljer att trycka på delete kan jag med all respekt förstå detta.
Försök se livet som en bok - en del läser väldigt långsamt och kan njuta av sin roman under en lång tid.
Andra lusläser och slukar kapitel hur fort som helst - och blir då färdiga mycket, mycket fortare. Förstår ni vad jag försöker säga?
 
Åh. jag vet inte vars jag ska ta vägen, vad jag vill eller var jag vill vara.. Fan.
 
Något jag tycker är rätt lustigt just för att det är så träffande synonymer:
*Blaserad: blasé, levnadsmätt, övermätt på nöjen, likgiltig, ointresserad, världstrött, uttråkad, utlevad, bortskämd, däst
 
[Update 23.43]
Tro aldrig att du kan snacka om mig ostraffat. Aldrig. Fyfan vad jag blir trött på människor och som alltid börjar jag seriöst att fundera på celibat i någon liten lägenhet någonstans där jag kan öva på min förmåga att totalignorera världen - eller självdö. Vidriga jävla människor är vad ni är.
Skönt att man åker ifrån Sundsvall imorgon.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin