Livet i Herrljunga

Åh, jag är ledsen för det långa uppehållet här på bloggen mina vänner!
Mycket har hunnit hänt, som vanligt I guess, i mitt rätt röriga liv och då har det blivit så att jag totalt glömt bort att blogga.Det har varit upp och ner vissa stunder, men jag känner verkligen att jag lever. Allting kommer att bli bättre nu, det känner jag med hela mitt hjärta och jag ser verkligen ljust på framtiden med något som känns som hopp i bröstet.
Sen förra torsdagen befinner jag mig i södra delen av vårt avlånga land, i en håla de valt att kalla Herrljunga 8 (?) mil fr Göteborg.
Så orolig som jag var för att inte trivas, att jag inte skulle klara av den lilla orten, sakna folket i Sundsvall och Sthlm, känna mig ensam eller annorlunda.. Ja, you name it.. var att oroa mig helt i onödan. Funderingar kan komma på löpande band om man väl råkat öppna den dörren på glänt, men detta var verkligen inget jag hade behövt tänka på inser jag nu.
 
Huset jag bor i, med varelsen jag älskar mest av allt på denna planet och aldrig någonsin kommer kunna leva utan, är fullt av grannar och goda vänner. Här pratar man med folket på balkongen bredvid, går över till nästan alla sina grannar och man både grillar och festar tillsammans. - Det händer inte särskilt ofta i resten av landet.
Jag har fått världens mysigaste bemötande (även om jag kände mig som en turist-attraktion i början) och jag måste säga att det flyter på här i lilla hålan.
Jag har hunnit se en hel del av Herrljunga och måste erkänna att det är mycket vackra vyer runtom det lilla centrumet där alla verkar känna alla. Att gå på Ica tar tid om du bott här ett tag eftersom du ska hälsa och prata med de flesta, och sitter du på balkongen med en cigg hinner du heja på minst tio stycken som gått eller åkt förbi.
- En smärre omställning, oh ja.
 
Trots ett ganska hårt festande som invigning på min ankomst känner jag mig lugn härnere, ända in. Jag har funderat och jag tror att det är det här lilla samhället som faktiskt smittat av sig med sitt småstads-lugn.
Iförrgår var jag, min Olof och Tim på Liseberg och jag är riktigt nöjd över min bragd trots min sjuka höjdrädsla. (jag åkte Pariserhjulet)
Igår spenderade jag dagen i Ljung med underbara Lina på mitt ev framtida jobb! Underbar dag med en underbar tös. Efter att grabbarna hämtat mig och vi kommit tillbaka till byn blev det grillning och öl med våra kära grannar.
Oh my, jag trivs. Som fisken i vattnet.
 
Det är fredag och jag njuter av lugnet som ensamhet kan ge, mina grabbar är ute på kvällspicknick eftersom både far och son lider av myror i brallan. Jag är glad att de är ute och roar sig så att jag samtidigt kan få vara själv en liten stund. Bara en timmes ensamhet gör så fruktansvärt mycket, som en mental uppladdning, och sedan klarar jag mig hur länge som helst innan jag ens börjar fundera på att det skulle vara skönt med lite lugn och ro i ensamhet. Tv'n är enda ljudet i lägenheten som mest är ett sorl i bakgrunden och jag skulle lätt kunna lägga mig med ett nöjt leende på läpparna just nu. Nöjd är verkligen rätta ordet. Jag mår bra nu.


bloglovin