Sundsvall

Jag vet att det blivit riktigt dåligt uppdaterat på denna blogg den sista tiden, men mycket har hänt som gjort att tiden inte riktigt funnits - och samma sak med tålamodet eller orken.
MEN, jag är för tillfället i Sundsvall i "7an", min mors hus ute i Gångviken och saknar redan sthlm. Att vara här igen känns lite vemodigt men jag vet att detta är något som måste göras. Hjärtat värker och jag bär på en saknad som inte är utav denna värld, men jag ler. - Jag måste.
 
I'm alive.

Individual by Jordan

Nu tycker jag att ni ska vara gulliga nog att gå in och rösta på min outfit, eftersom jag ställer upp i tävlingen "Individual by Jordan". Lack for the win!
Jag ställer upp med favorit-bilden från Tommy Jonasson's plåtning:


Röstar gör du här!

Kärlek

Mitt hjärta sväller över av känslor just nu. Hjärtat känns som att det vuxit och nästan blivit ett par storlekar för stort.
Älskade pappa ringde och vi har pratat i över en timme och att få höra hans röst i andra änden gör mig så lugn. Jag tror inte att jag någonsin kommer träffa en varelse som älskar mig så villkorslöst och som verkligen förstår mig som han gör. Aldrig någonsin kommer jag känna mig missförstådd när jag pratar med pappa.
Nu såhär efter världens mest kaotiska vecka var det mycket att berätta för honom men jag visste - med hela mitt hjärta - att han skulle förstå och säga åt mig att följa mitt hjärta. Och det gjorde han. Jag behövde verkligen få höra någon som inte kommer med moralkakor, hårda ord eller åsikter, någon som verkligen bara kunde vara glad för min skull. Och det är pappa, älskade pappa.

Jag vet att jag sårat många och gjort väldigt många misstag i mitt liv, oroat och bekymrat, tagit fel vägar och varit omöjlig att tämja. Jag vet att jag förtjänat många hårda ord genom åren och ännu fler gånger fått skylla mig själv när konsekvenserna kommit som ett slag i ansiktet, och jag vet så fruktansvärt väl att jag kan tyckas vara självisk.
Jag behöver inga onda blickar eller nedlåtande kommentarer, jag är medveten om allt ont jag gjort.
Jag kan bara önska att någon ser förbi kaoset som ständigt omringar mig och förstår att ibland är omständigheter och miljö bara fel och bidragande till vissa snedsteg eller gärningar som tyvärr råkar bli fel.
Att få känna att någon ser förbi allt sådant och bara uppriktigt glädjs med en är så oerhört viktigt.


- Älskade pappa, du kommer alltid att vara en del av mig vart jag än tar vägen.

Let me be myself



I guess i just got lost
Bein' someone else
I tried to kill the pain
Nothin ever helped
I left myself behind
Somewhere along the way
Hopin to come back around
To find myself someday


Lately i'm so tired of waiting for you
To say that it's ok, but tell me
Please, would you one time
Just let me be myself
So i can shine with my own light
Let me be myself
Would you let me be myself


I'll never find my heart
Behind someone else
I'll never see the light of day
Living in this cell
It's time to make my way
Into the world i knew
Take back all of these times
That i gave in to you


Let it be stars





Plåtning med nya fotografen Pär Plåtare från Årsta. Sjukt rolig första session och det här var inte sista gången vi arbetade ihop. Let it be stars!

Chaos.

Stans mest slitna tjej måste det vara som sitter och bloggar. I söndags var jag vaken till 05.30 och sov 2 timmar. Inatt la jag mig vid 00 och vaknade 4 timmar senare av mardrömmarna och att jag var totalt nerdränkt i svett. Men sömn behöver man inte har jag hört.

Livet är upp och ner just nu.
Det är slut mellan mig och Robert och han tog ett tåg till Sundsvall igårkväll medans jag sitter kvar i en lägenhet som liknar ground zero. Jag är strax hemlös och vet inte hur jag ska få bort mina saker, pank vet ni ju redan att jag är, såå.. det här går bra.
Jag har 64:- på kontot men får skylla mig själv, för allting som hänt är mitt eget fel.
MEN FAN.. Imorrn går mina gratis sms slut och då har jag inte ens råd att prata eller smsa.
Just nu orkar jag verkligen inte engagera mig. Så fruktansvärt sugen att slänga ut soffjäveln och sängen från balkongen...

Jag har redan kastat ljuslyktor, böcker, tavlor, örhängen och 6 par skor. Nu river vi mitt gamla liv.

Göteborg eller Sundsvall...?

[Update 13.22]
Ja.. det här med att sluta röka gick ju käpprätt åt helvete, och tro det eller ej - bredvid mig står en stor kopp kaffe. Jag orkar inte bry mig samtidigt som jag går omkring i lägenheten och letar saker jag kan slänga så att det blir mindre att ta itu med.
Jag vet inte vad som hänt, men allt har fryst inuti. Nyss stod jag och slog sönder mina glas och fyllde sen en påse med spillrorna tillsammans med lite skor och kläder.. och gick kallt iväg med sop-påsen.

Pretty, hello.

Igår överraskade min Robert mig med en bukett igen. (Förra helgen fick jag vita, ljuvliga rosor)
Jag älskar verkligen hur blommorna förgyller mitt älskade kök. Stort tack till R <3

Han säger att de luktar gott så jag får tro honom eftersom jag tappat mitt luktsinne helt på grund av bihåle-inflammationen.. Suck. Jag kämpar vidare.
___________________________________________________________
Idag är det plåtning med en ny fotograf från Årsta och det är första morgonen jag kliver upp och inte har en aning om vad jag ska ha på mig, ha för frisyr eller make-up. Eh, ja.. Det löser sig I guess. Håret är fixat i mitt vardagliga rufs i brist på annat och jag har en skum känsla av att jag vill bära vitt idag. VITT?! - Ja, jag vet inte vad det har tagit åt mig.. Första plåtningen som riktig stockholmare, woho!

Förändringarnas mästare är igång igen och nu ska ni få höra något!

  • Jag har slutat att dricka kaffe på vardagarna - endast speciella tillfällen.
  • Jag har slutat att äta choklad..! (De som känner mig vet att jag är GALEN i kitkat och sportlunch)
  • Jag håller på att sluta röka. (Röker endast 1-3 cigg om dagen nu! Förr; 19 om dagen)

Jag har ju redan lagt om hela min kost och äter bara om jag absolut måste, plus mina powerwalks och dagliga 1 timmes-promenader. Snacka om att göra en helförändring!




Rain n agony

Ovädret fortsätter här i Stockholm och verkar inte vilja ge med sig alls.
Min förkylning har blossat upp och blivit värre sen min och Alice utgång i fredags på Debaser (men det var värt det) så resten av helgens två dagar har jag legat i soffan och läst och glott på filmer i massor. Karatekid, Blades of Glory, Bedtime stories, Natt på Museet, The Tourist.. - Mycket bra filmer.
Den här envisa förkylningen verkar dessutom ha fått mitt tandkött att bli inflammerat så nu spänner det i halva överkäken, tillsammans snorandet och all annan muskelvärk jag redan har..
*Jag har inte druckit nå ingefärs-vatten så jag får faktiskt skylla mig själv litegrann.
Pga både väder och förkylning har det inte heller blivit någon power-walk på flera dagar och det känns näst intill som att fettet sätter sig för att stanna om jag äter något. Jag vill ut och röra på mig, fan!

Jag blir inte direkt muntrare de gånger jag råkar titta ut och ser spöregnet piska mot våra fönster.

SUCK. Imorgon skulle jag, Nettan och Martin ha åkt till SRF som vi gör varje år - men jag sitter här i Enskede totalt pank och får nog tyvärr glömma festivalen trots att det river hål i bröstet på mig. Ska jag åka ner utan pengar ändå? Det kanske löser sig? Borde jag verkligen stanna här bara för att pengarna sätter stopp? Det är ju sommarens -och kanske årets - bästa vecka.
I och för sig blir man inte direkt sugen att resa någonstans i det här vädret, så jag kanske borde sätta mig som klistrad och stirra ut på stormen - för att liksom underlätta lite för mig själv?
'
Jag har huvudvärk men en längtan så stark i bröstet efter festival-livet att jag knappt känner av den.
Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att vakna imorgon när man vet vad man missar. Har jag rätt kommer jag nog ha kraftig ångest och vara så besviken att halsen kommer att kännas tjock, men "thats life." - Det spelar ingen roll hur dåligt jag kommer må, det blir inte bättre för det.

HAHA





bloglovin