Revenge

Från en plåtning med Hanna Berglund i somras som fått alldeles för lite publik och publicitet.
Don't kill your girlfriend unless you know she's not coming back for you.
"Hello darling, I'm back."

The days

Den här veckan har det varit full fart precis som jag vill ha det.
Umgåtts med vänner näst intill dygnet runt! Tisdag blev det lite öl och annat gott med Micke, Onsdag blev det alkohol och musikquiz på Ågläntan med älskade Tova, Daniel och två andra roliga original. Trots att vårt lag helt klart hade släng av ADHD vann vi (såklart!) och hade huuur kul som helst. Det var länge sen jag skrattade så jävla mycket och runt 01 var jag helt slut efter allt härjande, dansande och skratt.. Jag följde med Tova hem och torsdagen tillbringade vi mest i sängen - sådär som det var förr <3 Jag är så glad att Tova är här och hälsar på för jag känner mig amputerad när hon inte är i närheten. Ungefär som om jag tappat en viktig kroppsdel och fått en protes som fungerar sådär..
Ikväll blir det utgång igen, med Tova och Åsa och jag är riktigt taggad på en till sjuk utekväll med skumma grejer och skrattanfall som får en att kippa efter luft. It's going to be awesome, I know it.

Inatt fick jag faktiskt en riktigt söt komplimang: Du är så snygg att jag blir lite torr i halsen! - Det värmde verkligen med tanke på att jag på sista tiden verkligen _inte_ känt mig särskilt fin. Tack! <3

Fixing isnt a choice

Jag vill leva i en saga där inga gränser finns.
Jag letar ständigt efter något jag inte kan finna. Det är aldrig nog och jag är aldrig nöjd. Det är en rastlöshet i kroppen som aldrig vilar och hur jag än försöker hittar jag aldrig en plats att slappna av på. Jag söker, jag söker, söker men finner aldrig. Karusellen går för fullt, men det går för sakta, det händer ingenting. Jag vill se världen brinna. Jag kan inte finna min plats i det här. Jag kan inte, jag springer för fort trots att jag står still. Jag är mättad på allt men vill ändå ha mer. Mer av något som gör att jag känner att jag lever på riktigt. Jag har fastnat i min kaos-karusell och kommer aldrig ur den, för jag har blivit beroende av farten och allt det dåliga. Det finns ingen plats i den grå, grå samhällsvardagen för mig. Jag vill heller inte vara en del av det, jag har försökt att passa in utan resultat. Det går inte, det kryper under huden på mig. Jag vill ha något mer. Jag är för kaotisk, impulsiv och rastlös - vilsen, likgiltig och sökande och jag kan verkligen inte tro att jag någonsin kommer kunna sätta mig ner i en soffa med gårdagens rester som middag och känna lugn i själen.

Jag vill leva i en saga där inga gränser finns.


bloglovin