Telefon-kladd


Well, bye cancer.

Jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera den här bloggen har jag märkt. Iofs har jag legat i dunderförkylning i en veckas tid och då har det inte blivit många knop gjorda trots rastlösheten som bosatt sig i kroppen. Mellan alla power-naps har jag gått omkring som en osalig ande i det här huset och hatat ensamheten.
Jag är fortfarande inte frisk men har blivit bättre och idag tog jag faktiskt och tränade magen. (Eftersom jag varit så dålig har jag inte tränat alls under den här sjuk-tiden och det har inte känts bra.)
 
Jag har gått och väntat på mina provsvar från vårdcentralen i drygt 2 veckors tid och idag ringde jag upp för att kolla om jag blivit bortglömd. Min remiss på arbets-EKG till sjukhuset är skickad och jag beräknas få komma dit om sex veckor - ja, inte verkar de ha någon brådska.. Och nu kommer jag till det som gör mig mest fundersam - alla prover var precis som de skulle. En annan människa hade kanske blivit glad och lättad och sedan släppt all oro på diverse sjukdomar - inte jag. Jag kan inte tro att jag plötsligt gått och blivit en väldigt trött människa bara sådär och att jag bara ska acceptera att jag sover mellan 12-18 timmar per dygn, utan ansträngning under dagen.
Men, jag borde vara glad. Jag har inte cancer om vi nu ska nöja oss med de futtiga prover de tagit på mig. 
- Att jag känner att det verkligen är något som inte står rätt till i min kropp är en annan sak.
 
Jag letar fortfarande febrilt efter lägenheter och försöker att inte slås ned efter varje avslag jag får, jag måste tro att jag någon gång kommer hitta en lägenhet jag har råd med och faktiskt får. Det är svårt att tro nu, men med alla färdigheter jag lär mig på DBT'n så klarar jag av att slå bort ångesten som gång på gång försöker slå rot.
I'm getting stronger! Trots min tidigare starka ovilja gentemot DBT och otaliga nerlagda sessioner går jag nu varje tisdag som det är bestämt - och jag sitter faktiskt där med öppet sinne. Jag kommer greja det här och även om jag verkligen vissa dagar bara vill hoppa över sessionen så går jag dit. Jag kanske börjar bli vuxen?
På måndag den 15e ska jag dessutom på studiebesök på Komvux eftersom jag seriöst funderat på att ta itu med pluggandet. Det har suttit jävligt långt in ska jag tala om men nu känner jag mig taggad! Jag borde verkligen plugga upp betygen så att jag åtminstone får min gymnasiekompetens.
Som ni kanske förstått så gick jag aldrig klart gymnasiet, mitt psyke var i botten och i samråd med läkare, psykologer och lärare så hoppade jag av för att försöka ta itu med mitt inre. Det är inte ofta ni hört den anledningen va? - Så dålig har jag varit och allt detta ger mig perspektiv på allt jag möter i vardagen nu.
 
Min självkänsla blir bara bättre och bättre efter att jag accepterat att jag aldrig kommer bli så som jag helst vill vara. Jag är en aning trasig, komplex och annorlunda - men jag är Jag.
OCH jag har tatuerat in min korsett-snörning i zebra på ryggen! Som vanligt har jag låtit Tommie Nordlund tatuera mig och jag måste säga att jag är tacksam att vi kommit varann såpass nära att jag nu t.o.m kan kalla oss vänner.
This is my back and this is porn! Nu väntar jag bara på tid till nästa sittning när vi lägger de sista skuggorna och finslipar den. Jag är så fruktansvärt jävla nöjd och jag kan väl säga så mycket som att nästa tatuering jag gör kommer passa perfekt till denna ;)
 
Nu vill jag höra era synpunkter raringar, slösa 30 sekunder och skriv en kommentar.
 
 
 

Secrets

Jag har en hemlighet
Jag berättar inte men den är vacker som få
Den är underbar men också smutsig och grå
Jag har en hemlighet som ingen annan vet
 "Darling, let's keep it a secret" she said to the girl in the mirror. Oh, if you only knew.


bloglovin