Du får inte

jag vet inte, det blir liksom lite tyngre hela tiden. Jag försöker vara här i nuet och tänka DBT men jag märker att mörkret fläckar ner mitt humör. Ångesten ligger där i bröstet och rädslan för framtiden, orken, hjärtat och ångesten gör sig påmind så fort lugnet eller ensamheten hittar mig.
Det känns verkligen inte som lördag. Inte för att det skulle spela ngn roll egentligen, men just att veta att det är helg och man inte känner för att göra någonting kan bli lite nedslående.
Jag borde ta mig upp till Nettan och Danne men just nu sitter jag fast i min morgonrock och sjukhus-byxor med min gamla vanliga kaffekopp. Melankolin är rätt tung här i lyan ikväll. Fun girl.
 
http://www.youtube.com/watch?v=njZTmwnItS4

Suicide and agony pt.1

All ära till Bert Öhman som har gjort det här projektet möjligt och dessutom över all förväntan.
 
 
 
 
 
 
Som sagt; foto av Bert Öhman 2013.
 

16.13

I fredags blev det fest igen och jag som hade funderingar på att bli fullast i kommun för att kompensera den jobbiga eftermiddagen fick världens bästa kväll. Det var riktigt nice, förfest på södermalm, Oscar, Kebabcity och taxi hem. Lördagen startade med bubbelbad och mat på Svenssons med tillhörande morgonöl. Sen blev kvällen lugn och jag har hittat någon som jag verkligen trivs med.
 
Nu är jag tillbaka i mitt krypin i korsta och har tagit itu med städningen som jag skjutit på så länge.
Den här veckan blir.. intressant kan man väl säga. Mycket att ta itu med.
 
Har ni tänkt på vad fort människor kan dyka upp i ens vardag för att få det att kännas som att de alltid borde varit där? Någon som bara fastnar på insidan. Kommer den stunden, ta vara på den och njut.
 
 


bloglovin