Nej tack.

De senaste två veckorna har fått mig till nya insikter, sorger och konstateranden.
Du blir aldrig så ensam som i en folkmängd. Att hitta lägenhet i Sundsvall är totalt jävla omöjligt om man inte är rik eller har kontakter. Alkohol smakar bättre med vänner intill. Det gör ont att inse att man inte har så mycket 'vänner' som man en gång trott, att man vaknar upp en dag och funderar när och var de försvann. Världen är en tjock, grå massa som formats till stela samhällen och sedan fastnat. Myggbett kliar otroligt mycket mer nattetid (varför?)
 
Midsommar har äntligen gått. Tidigt på dagen drog mamma iväg för att bo i husvagn, åka jänkare och fira med hennes umgänge, och jag blev ensam kvar i huset på soldatvägen. Till en början trodde jag mig ha någon chans att hitta någon att kunna umgås med, men allt efter att tiden tickade på insåg jag att jag för första året skulle bli ensam på midsommarafton. Det var ingen som frågade efter mig, hörde av sig eller undrade var jag höll hus och känslan av ensamhet vällde över mig som ett iskallt vattenfall. Jag satt i mammas vardagsrum och tittade ut genom det stora fönstret med havsutsikt och efter ett tag hade känslan försvunnit. Alla andra känslor med. Jag kände absolut ingenting, inget annat än en trötthet som smög sig på. - Midsommarafton spenderades i soffan framför tv'n, det var omöjligt att ta mig upp.
 
Tröttheten sitter fortfarande i och jag har läskigt svårt att hitta ork till att föra konversationer. Det känns som att jag näst intill går omkring i en bubbla, eller ett tomt skal, och bara iakttar min omgivning. Jag är med, men ändå inte. Trots denna enorma inre trötthet är det totalt omöjligt att sova på nätterna. Jag ska visserligen inte klaga eftersom det automatiskt gör att jag slipper mardrömmarna. Dessa eviga mardrömmar.
 
Jag vet egentligen inte ens varför jag sitter och bloggar och förstår inte vad jag ska få ut efter att ha skrivit klart detta. Kanske blir det en mental vädring? Jag vet inte, men här sitter jag iallafall i källaren på soldatvägen och blir oerhört tacksam över svalkan här nere. Det finns inget bättre än att sitta här när det är stekhett utomhus och läskigt varmt på övervåningen. Här är jag dessutom själv, med min lilla Sierra som trofast följer mig. Älskade lilla kisse. Helvete vad trött jag är, det är sjukt!
Sundsvall? Nej tack.

Sweden Rock 2013

[06.02]
Vem hade kunnat tro att jag skulle sitta vaken första morgonen efter festivalens hemkomst den här tiden?
Troligtvis ingen såklart, det var egentligen ingen direkt fråga. Och det antar jag nu att ni också förstod, eh.
Jag sitter vaken pga sundsvalls kåtaste katt som skrikit halva jävla natten. Tack Juni, ett hagelskott i arslet är vad du behöver.
 
Det här blev 5e året i rad och jag älskar verkligen denna festival med precis allt som tillkommer!
Det är dock första året som vi haft sol och stekande hetta HELA TIDEN och jag kan lätt säga att alla gick omkring med roliga 'brännor' efter några dagar i solen på området - fula 'bonnbrännor' efter tshirts, linnen, glasögon och andra plagg - haha! Jag och mina kumpaner i vårt camp ser väl inte så mycket bättre ut även om jag mestadels bara gick omkring i bikini - just för brännans skull. Som vanligt är det alldeles för mycket roligt och spektakulärt för att kunna komma ihåg att skriva om allt MEN i år var vi full bil ner - Martin, Markus, Nettan, Danne och Jag och det är dessa jag har spenderat min mesta tid med (för att inte glömma om familjen Brunnfors som redan var på plats när vi kom ner måndagkväll!)

Vi har hunnit springa omkring i våra familje-hattar (Jag, Nettan och Danne), lekt med silvertejp, badat, träffat gamla och nya vänner och haft enskilliga dunderfyllor mitt på dagen, gärna när ingen annan av oss varit lika full. Jag tex hade eget spritrace med mig själv - var borta en timme och kom tillbaka dyngpackad, spillde ner halva campet med rödvin och däckade i solen. Bra där. Till det roliga; vi har insett att vi aldrig kommer komma till himlen om man lever Uppenbarelse-brevet i BIBELN. Jo ni, 'Street Church' hade tältet mitt emot på FestivalCampingen och ville rekrytera alla till ett sundare liv med Jesus - kanske lite fel ställe att göra det på. MEN, som vi läste i allt som stod där och vad som skulle hända med icke-troende så verkar vi få ett riktigt helvete framöver. Markus och jag turades om att högläsning i en egen liten fylle-predikan i campet. Jag var dessutom riktigt bra på det! Med mitt egna citat som blivit tatuering kommer iallafall JAG definitivt INTE till himlen. ('Only God can judge me - and he doesnt exist' står på revbenen)
Något annat roligt att nämna är att vi ännu ett år haft en full främmande man i vårt förtält. Jag skulle ensam springa tillbaka till campingen för att ta på mig min OnePiece eftersom jag frös, och hittar då den här däckade främlingen i mörkret i tältet.  Jaha... Eh, HALLÅ, du sover i vårt tält, UT..! Inget svar. Jag både sparkar och ruskar honom, ordentligt utan omtanke. HALLÅ, DU MÅSTE UT! Ingen reaktion alls. Jag står i valet och kvalet ifall jag ska våga lämna honom där med alla våra tillhörigheter, samtidigt som jag lite stressat byter om med honom i ögonvrån. Försöker ringa Martin och Danne (de enda med telefoner såklart) och inget svar. FAN. Tillslut känner jag mig så elak eftersom stackarn faktiskt bara sover som en död, och det är kallt utanför - så jag lägger honom under en filt och springer därifrån. HAHA. Jag SPRINGER som en galning tillbaka in på festival-området tillbaka till Nettan och grabbarna och stammar fram "VI HAR EN MAN I TÄLTET, han går inte att väcka, han sover, jag försökte, visste inte vad jag skulle göra, jag sprang hit.." 
Vi beslutar efter min redogörelse att jag, Nettan och Danne stannar kvar för att kolla på band och supa medans stackars Martin och Markus, bröderna bitter, får gå tillbaka och släpa ut honom ur vårt tält. Det är kärlek det!
Jag har ÄNTLIGEN, äntligen fått se Kiss och det var så j*vla mäktigt! Andra band jag åxå njutit av att få se är: Five Finger Death Punch, Rush, Sweet, Sonata Arctica, CandleMass, At The Gates mm.. Så mycket bra band.
 
Jag har ingen röst kvar, brännande lår och ansikte, och en hals som gör mega-ont men åh, så jävla kul jag haft! Visst, vissa stunder hade jag kunnat vara utan men det får man leva med.
Sista bilden är på den mystiske mannen i vårt mörka tält, haha!
 


bloglovin