It hurts

Dagarna springer förbi och jag stressar långsamt - inuti. Där går allting på högvarv trots att jag sitter avslappnad i solen och njuter av värmen med en cigg i ena näven och något drickbart i andra. Det är så mycket jag vill göra och så mycket jag vill hinna med. 'Prestations-ångest light' kan jag nog kalla det.
Ännu en gång är jag nytatuerad av Tommie och jag är så nöjd. - Nu börjar allting verkligen hitta sin plats på min ganska nerklottrade kropp. Det känns i hela kroppen att sommaren är här för det är få perioder jag är så lätt i sinnet som just årets första riktiga sommar-dagar och de kom ju strax innan helgen. Äntligen!
 
Inuti värker en saknad som jag oftast kan hålla gömd längst där inuti i ett av själens mörka hålrum. Oftast, men alltför ofta den sista tiden har saknaden och alla frågor satt sig på näthinnan och plötsligt känns allting lite kallare. Jag förstår verkligen inte. Jag tänker på dig, jag saknar dig. Spelar det någon roll?
Fan. Back to Wonderland.
 

"Jag ljuger när jag ler"

Jag är överlycklig, spänd, nervös och sentimental - allting på samma gång.
Jag ska nämligen få ha min första riktiga utställning här i Sundsvall tillsammans med Mymoa Wängdahl!
En dröm jag länge haft är att just få ställa ut min konst, och nu händer det.
Utställningen handlar om ämnet självskada, sorg och förbjudna känslor - att ljuga när man ler.
 
Vi kan, vi vill, och vi vågar.


bloglovin