Insikter

Ikväll är en sån kväll där precis varenda tanke verkar göra ont. Insikter har den dåliga vanan att oftast slå mig i ansiktet när de väljer att uppenbara sig. Även så ikväll.
Det gör ont att inse att man mår rätt dåligt över sin nuvarande vardag, att man har satt sig där själv och endast är den som kan göra någonting åt det. 
Dagarna rullar på och jag kan knappt förstå hur tiden kan gå så snabbt medans jag trycker här i lägenheten. Jag går inte ut och hittar på saker längre trots att jag nog egentligen vill.
Det är tyvärr bara så att jag inte har ork och blir stressad över det plötsliga "kravet" på att vara social om jag ska träffa någon. Peppe är alltid här och då kan jag välja att vara social om andan faller på - eller vara precis tvärtom.
Även om han är i ett annat rum och vi inte ser varandra på flera timmar vet jag att han finns där. 
Vanligast är att han sitter och spelar xbox medans jag sitter och pysslar på balkongen. Min frizon och personliga oas. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att inreda och pynta det lilla krypinet?
Jag har även börjat måla igen! Äntligen kom inspirationen och lusten tillbaka.
I huvudet är det kaos. Jag har tappat så många vänner på slutet att det skrämmer mig.
Hur kan det bli så fel så fruktansvärt fort? Det känns som att vissa delar rasade så fort att jag inte hann med att reagera. Andra delar har sakta krackelerat under en längre tid, det inser jag nu.
Vissa grejer har etsat sig fast på näthinnan och spelas upp om och om igen, som en skräckfilm på repeat.
Det gör så jävla ont att bli sviken och jag har svårt att hantera det.
Visst är jag medveten om att det är jag som sumpat många relationer pga min frånvaro och brist på engagemang... Förlåt, det blev bara fel.
 
Jag kämpar dagligen med mina inre demoner - som tyvärr syns på utsidan - och det gör att jag lägger ner all min tid på inredning och pyssel så länge jag har ork. Det gör att jag kan hålla distans till tankarna och den vidriga ångesten. Iallafall för en stund. Efteråt har jag dessvärre alltid fruktansvärt ont i rygg och nacke och dessutom blir jag väldigt disträ. Min kropp orkar inte med för mycket ansträngning nuförtiden. Samma sak med huvudet. Jag har svårt att koncentrera mig, finna intresse i det runt omkring och blir väldigt lätt stressad.
Jag kan inte ha stökigt eller rörigt hemma, ens ha några enstaka saker liggandes framme på bordet! (tvdosor, skissblock, godispapper, nån disk, batterier osv). Små grejer som brukar hamna på ett vardagsrumsbord av någon anledning - och som inte alls är något jag brytt mig om tidigare.
Jag måste ha rena ytor för att jag ska känna mig avslappnad, det låter säkert konstigt och jag tycker också det. Det är så stökigt i min skalle att jag måste ha extremt rent och städat i mitt hem för att det inte ska bli för mycket. Aldrig något jag känt av förut och det nya extrema behovet av rena ytor bekymrar mig en aning. Det är tvångsmässigt, ångestladdat och energikrävande och inte alls likt mig.
Jag har blivit annorlunda, det känner jag ända in.
Tankarna maler i skallen, det är en ständig fight där inuti och jag känner mig som att jag vore fast i en bubbla. När jag vet att jag inte kommer få förståelse eller respons håller jag tillbaka orden om det som gör ont. Jag har inte ork att förklara och försvara mig för någon som inte vill förstå.
Ju mer jag håller tillbaka desto mer växer ångesten och känslan av ensamhet.
 
Den här kampen är svår att förstå sig på, det vet jag. Jag förstår knappt ibland.
Tankar och beteenden går inte hand i hand och mycket talar emot sig själv.
Det är komplext, extremt och svårt att närma sig. Snälla, fråga istället för att ta avstånd och fundera.


bloglovin