Saturday

Som när himlen blivit sådär lagomt mörkblå och stjärnorna försiktigt smyger fram,
Kvällssolen efter en underbar sommardag, när harmoni och lycka fyller ut de annars mörka
hålrummen i kroppen som annars lider ensamheten och sorgens kval,
när det plötsligt uppdagas att munnen ler för sig själv, ler åt det varma oförklarliga inuti,
och bara därför sjunger hjärtat ytterligare ut sin okomplicerade och lättsinniga lycka.
Som när hjärtat slår så hårt att luften verkar ta slut och man nästan håller andan,
så rädd för att det sköra, bräckliga ögonblicket ska förlora sin fantastiska glans och fullständighet
i ett litet tafatt andetag som sluppit igenom de torra läpparna.
Så underbart, så makalöst magiskt och skört.
När lusten att skratta plötsligt faller på och rädslan för att möta sina mardrömmar
blir grusad av en underbar tilltro, hopp och bottenlös vördnad.
Världen har klarare färger och luften verkar ljuda av osynliga toner mitt hjärta snappar upp,
insidan målar himlen en nyans vackrare och bergen är endast kullar.
Demonerna flyr ljuset och precis som kvällssolen gör, fylls kroppen med ett tryckande lugn.
Allt det där vackra som kan fylla ut och förgöra mörkret,
när färger och former framträder så klara och musiken verkar göra egna historier.
Murarna rivs oförklarligt och hjärtat slår långsamt och snabbt på exakt samma gång,
jag kan inte sluta titta och är rädd för att blunda,
rädd för att missa en enda sekund av det där vackra, bottenlösa harmoniska.
Som när känslan av att hitta hem sköljer över en med en sån otrolig lättnad och lycka
att det är omöjligt att stoppa tårarna som rinner,
rinner av tacksamhet för den nyfunna lyckan som hotar att spränga bröstkorgen.
När man förbluffas över sitt plötsliga mod att våga drömma och hoppas.
Som när ingen längre kan såra och själen är fri.
Så är det jag känner för dig.
 
Ta mitt hjärta, du ger mig liv.
 

Kommentarer
E

Du är i mitt hjärta, du är mitt allt!
älskar dig.

2014-10-19 @ 22:41:32
mamma

Åh, vad otroligt vackert skrivet!! Vad vi friska tar allt det där som så naturligt... och bara skyndar vidare...

2015-01-02 @ 20:45:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin