Backfire

Plötsligt kom ett nytt uppvaknande, att jag tydligen tagit för lätt på effekterna av svält. 
Ett fysiskt bevis efter två månader med ny inställning på mat. Igår, för första gången jag frivilligt åt havregrynsgröt till frukost med den fantastiska stoltheten att jag gjorde ngt bra för min kropp. Att jag ser det riktiga behovet, som så elakt är förklätt i ångest. Jag var så stolt och lätt i sinnet. 
Sen kom smärtan. Lång historia kort - jag kan inte hantera gröt på morgon utan att förvänta sig att få betala med obehag. det är såhär ont det gör att förstöra sig själv. Och såhär långt efter kommer plötsligt ett bevis på att jag gjort större skada än jag trott. 
Mycket att bearbeta. Idag har jag varit på väg att spy pga uppblåstheten, värken och magkatarrs-känningarna. Det har inte kommit upp ngt men jag mår fruktansvärt dåligt och IDAG IGEN får jag hysteriskt ont, efter ETT ägg. 
Inget mönster, inget att kunna undvika. 
Snart vågar jag inte äta för rädslan av att chocka magen för mycket. Trots detta straff, smärta när jag möter min matångest får mig att gråta för hopplösheten. 
Och det är jag tacksam för. 
Nu är jag ännu mer medveten om hur svag min kropp kanske är. Mer tvångskänslor gentemot rehab och nytt hopp. 
Trots illamående ser jag fram emot mammas besök. 
Det är fredag idag <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin