Februari

Jag har så mycket onda tankar och meningar i mitt huvud som bara vill välla ut och förstöra allt det vackra i min omgivning med sin råa styrka och fula ord. Jag kämpar på med maten och äter flera gånger per dag. 
Försöker med Lchf för att intala mig själv att det är okej att äta, att jag inte kommer svälla upp och se ut som en blåval - men det går inte. Det går fan inte. 
 
visst, jag äter. Jag klarar inte längre av att stå emot hungern som jag byggt upp (genom att ständigt äta) och vill inte låta Emil lida om jag faller igen. Så jag äter, låter vikten öka och likaså självföraktet och den vidriga känslan av att bli äcklad av mig själv. Jag säger inte så mycket eftersom jag vet att mina nära blir ledsna och att det börjar bli jobbigt med mitt eviga tjat om vikt, mat och kroppsfigur. 
Inuti dessvärre.. Ja, jag är arg. Jag är arg för att jag blev så jävla kär att jag struntade i mina ideal, arg för att jag förlorat min självbehärskning och knappt KAN gå hungrig ett dygn. Jag är arg för att allt jag äter sätter sig på magen - ja, det är objektivt och sant - och jag KAN INTE ta mig till att träna. 
Jag har ingen ork till träning, jag vill bara sluta äta. Helvete.
 
Idag är det så äckligt tungt att vara jag, i en kropp alla andra jävlar tycker om, men inte jag.
Jag som ändå ska leva med den. Det är orättvist. Det är tungt. 
 
Så. Nu ska jag inte öppna mig mer på ett tag igen. 


bloglovin