22 juni

Det är tungt och jag är fan missnöjd med allt. 
Det tar ihjäl mig och tar bort allt som gör mig glad. Troligen är det voxran. Nya jävla mediciner som förstör måendet så fort jag tror att jag börjar bli bättre igen.
Jag vill inte prata i telefon, vill inte ses eller vara tvungen att vara trevlig. Jag är på dåligt humör JÄMT.
För helvete, låt mig vara ett tag?
 
jag önskar att jag dog. Ja. På riktigt. Lägenheten är alltid stökig, emil städar inte direkt och kan aldrig plocka undan en enda jävla grej efter sig. Jag är van nu. Ibland hade det varit kul om vi hade haft det städat men jag kan inte förmå mig.- har ingen ork, ingen lust eller engagemang. Jag mår dåligt. 
 
vet inte varför jag skriver det här. kanske försöker hjälpa mig själv, med att få ur mig skiten som brinner inuti. Jag vet inte. Kan förfan inte ens skriva ett jävla blogginlägg korrekt längre. Inga stora bokstäver, rättstavat eller radbrytning.HORA. 
jag hatar det här jävla livet. Idag tog jag dessutom och rökte en halv cigg. Nu ska jag röka en till. helvetes fittliv.

Juni

Juni har snart gått. 
jag har ingen motivation till att sätta mig vid en stationär dator för att blogga om mitt eviga lidande och elände.
Det är så jävla tungt och ännu en gång har jag ofantligt svårt att tugga i mig ngt ätbart.
Eftersom jag lever ihop med min sambo är livet inte lika enkelt att göra som man vill med, det är ständigt ngt som händer och ekonomin är förjävlig.
Till och från önskar jag att jag dog i somras. 
Då var det nära. Nu är det långt ifrån trots att jag blir mindre. 
Ärlighet. 
Rädslor. 
Ångest.
Det är så fruktansvärt fruktansvärt jävla mycket hela tiden att jag inte kan fokusera på mig och MINA problem. 
Jag vill nog inte heller. 
 
Igår slutade jag att röka. Jag är så arg hela tiden, det kokar inuti. Stannar inne, vill inte träffa ngn. Inte ngn alls. 
Helst inte Emil heller. Jag vill på riktigt bara sova bort ett decennium. 
Det är så jävla svårt att dö. Det är det, tro mig. 
"De som verkligen vill dö, dör." 

Jaså? Ni som går i samma tankebanor måste uppenbarligen vara dumma i huvudet om ni inte kan tänka lite längre.
Kanske finns det en omgivning som inte tillåter individen detta? LPU, övervakning, dåligt samvete etc. Tänk förfan.
 
Min summering är åt helvete, precis som min slutkläm - livet är en jävla prövning och det enda jag lyckas med är att överleva ännu en kris. Överleva. Jag vill verkligen inte vara med. 


bloglovin