Nya steg

Tisdag, sista dagen på den här månaden men första dagen mot ett liv utan Cymbalta.
Cymbalta är en helvetes-medicin och jag kan minnas att jag skrivit en del inlägg om 
hur vidrigt det kan vara med mediciner.
 
Igår fick jag träffa en ny läkare som var helt otrolig måste jag säga. Han var lyhörd,
och uppmärksammade saker som tidigare läkare missat (eller inte brytt sig om).
SÅ, i samråd med honom börjar jag trappa ner Cymbaltan för att inom en snar framtid
kunna leva utan den helt. - Nu kommer en fruktansvärt jobbig period.
 
I övrigt så kämpar jag tappert med maten. Jag försöker hålla mig till Lchf eftersom det känns
lättare att acceptera (jag får för mig att jag inte kommer gå upp i vikt) men det blir svårt att 
köra fullt ut när man lever tillsammans med någon. Jag har även upplevt att det är lite dyrare
att fylla kyl och frys med lchf som man dessutom tycker om. 
Nu har det snurrat loss i hjärnan så nu provar jag 5.2-dieten vilket livade upp mitt sinne när 
jag fick höra att det är 2 dagar då man inte ska äta någonting. 
Jag rör på mig väldigt mycket och försöker att spendera mina dagar ute i naturen tillsammans
med min Emil. Men jag är aldrig ensam med honom. Ana lurar och viskar, dagligen spionerar
hon på mig och fnyser när kläderna börjar bli tajtare.
Hon tycker att jag lagt på mig för mycket. Jag tror att jag tycker det jag med.
 
Ber om ursäkt för det fruktansvärt långa uppehållet från bloggandet. 
Jag är så ointressant att det inte finns så mycket att skriva om.
 


bloglovin