16/10

Jag gör ett försök till att sammanfatta tillvaron och tankarna.
Jag är inlagd på avd. 51 på sjukhuset sen i måndagskväll. Anledningen är lika dyster som stämningen här tyvärr.
Jag har svårt att finna hopp, ett ljus i mörkret som inte falnar och lämnar mitt inre i spillror.
Jag vet att min ångest och hopplöshet är orättvis mot alla som kämpar för att jag ska orka leva.
Jag vet att det kan tyckas märkligt att livet inte lockar när jag har en pojkvän som älskar mig, två underbara katter - och en otrolig familj som går genom eld och vatten för min skull. Jag vet.
Det orättvisa onda mörkret bor inuti mig och det verkar aldrig någonsin sluta gnaga på min insida, och det är just det som får mig att vilja ta det där steget jag inte ska prata högt om, för att inte såra.
Anorexin kommer döda mig medans mina kära får titta på. Jag kommer dö i en sjukhus-säng med slangar och ett hjärta som slutligen inte orkar slå.
Den vetskapen gör mig så tjock i halsen att jag vill slit strupen av mig. Inte för att jag kommer lida helvetets alla kval vid det laget, utan för att jag in i det sista kommer plåga de jag älskar med min trasiga själ.
Det. Det får mig att vilja förkorta vägen dit.
Och, jag är rädd. Jag är rädd för vägen jag valt och inte kommer avvika ifrån.

Trots att jag ätit två ggr om dagen sen jag kom hit på avdelningen finner jag ingen tro i att jag kommer vinna över Ana och hennes röst.
Jag kommer däremot leva i mörkret och den eviga ångesten för att hedra de jag älskar.
Jag ska leva för min mamma, pappa, lillebror och deras respektive. Jag ska leva för min mormor och för min Emil.
Men det gör ont och tårarna bränner bakom ögonlocken trots att jag nyss stoppat i mig min nya ångestdämpande medicin.
BMI ligger på 17.5, vikt 49. Ångest.
Men, det är fredag och jag fick vara ute två timmar i solen med Jannike, solstrålen som nyligen kom in i mitt liv, som en tröst i mörkret.
På mig har jag ett halsband med döskallar - en försenad födelsedagspresent från henne. Fina varelse.

Kommentarer
Mamma

Å hjärtat 😢 Jag önskar såå, att du kommer dit att du vill leva, för DIN skull. ❤️

2015-10-17 @ 08:01:04
Mamma

Å hjärtat 😢 Jag önskar såå, att du kommer dit att du vill leva, för DIN skull. ❤️

2015-10-17 @ 08:01:05
Bert

Du skall veta att vi tycker om dig för den du är.
Inte för någon du tror att vi vill att du skall vara.
Kram

2015-10-17 @ 11:15:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin