Tisdag

Hjärnan är trött.
Dricker kaffe och försöker vakna till med ännu mer kaffe.
Helgen gick åt till att skapa, nonstop, och hade inte Emil varit en sån otrolig hjälpreda hade det inte gått.
Om två timmar ska jag vara hos mormor för att visa upp ljuslyktor, pimpstenshjärtan och andra hantverk för att ev. få sälja iväg lite.
Till råga på allt skiner solen idag och jag är så otroligt tacksam.
Jag är så trött på mig själv, hur jag är utan mediciner, och vad det faktiskt gör med alla i min närhet.
Jag är inte enkel eller ens rolig att ha att göra med när jag mår såhär, och trots vetskapen kan jag inte hejda tankarna och beteendet.
Nu hoppas vi på att jag ska få en ny medicin, för sista gången, som kanske gör mig mer stabil och inte lika lätt att rubba.
I'm sorry for being this way.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin