3/2

idag ska jag träffa Kristina och dietisten samtidigt, blir första träffen med båda två. 
Vill inte väga mig. Vill inte. 
 
jag förstår inte vad jag ska göra för att vara säker på att mina saker inte går sönder. Det är väldigt mycket som gått sönder sista året som inte kan räddas, lagas eller få nytt - det mesta har jag ärvt eller fått, eller köpt på secondhand och loppisar. 
Glas tex. Vet inte hur många glas jag sörjt över. 
Imorse slog Emil ner en ljuslykta från mormor och morfar. 
Jag har haft den uppe på en bokhylla men tog ner den i höstas och ställde den i hallen. 
Idag är den i miljoner bitar och ännu en gång är det bara att acceptera att något gått sönder. 
Det gör så jävla ont att se lyktan, den står på diskbänken och bitarna skriker åt mig. 
Jag kan inte ta i skiten. 
Jag måste möblera om och ta bort allt jag är rädd om.
 
så jävla trött på livet. Jag är verkligen det.

Kommentarer
Mamma

Blir så ledsen för din skull😢. Vet precis hur det känns. Vet oxå att för dig är känslan större o sorgen blir så tung! Mest oxå för att det är DINA saker! Massa kärlek till dig ❤️❤️❤️

2016-02-04 @ 14:53:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin