2/2 2016

Nytt år. 
Trycket i huvudet är fortfarande kvar och jag kan inte släppa tanken på att det är en blödning eller något annat allvarligt. Jag har inga tecken på bihåleinflammation längre - men trycket och den abstrakta känslan inuti huvudet är kvar. Två veckor med det här trycket. 
På tisdag ska jag till vårdcentralen i Skönsberg och kanske tycker DOM att det är allvarligt nog att kolla upp. 
(Akuten ville inte bemöda sig med CT eller ultraljud, trots att ett oförklarligt plötsligt tryck i huvudet alltid ska tas på allvar. Jag var för ung för att tro att 'det är något.')
 
Jag har fått en otrolig kvällsångest, ständig oro för hjärnan och för allt läskigt oförklarligt jag känner. Mina dagar kantas av detta. Jag är livrädd. Panikslagen men lugn. 
Jag känner att det här trycket är något fel. 
Jag känner det så väl. 
Men enligt sundsvalls sjukhus är det inte ens värt att kolla upp - om så ens för att hjälpa mig med vardagen, att slippa vara såhär obeskrivligt orolig för att det kanske är något allvarligt - och tid är dyrbart. Jag har så svårt att förlika mig med möjligheten att det kanske är för sent att göra något åt när det väl upptäcks. 
Jag önskar att jag kunde få slippa vara rädd. Jag önskar att jag kunde slippa känna det här. För det gör mig rädd. 
Väldigt rädd. 
 
Jag önskar så innerligt att någon kunde hjälpa mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin