Miss fail

Klockan är 13.03. Jag sitter med en cigg och funderar. 
Funderar på hur jag hamnade här, hur jag föll och när jag gjorde det. Jag vet inte. 
Det jag vet är att jag inte vill leva resten av mitt liv såhär, ständigt vacklandes på hårda kanter, djupa som stup. 
Jag vill inte sitta med en cigg i handen om 20 år och fortfarande må såhär jävla dåligt över min kropp - och mitt förhållande till mat. Jag vill inte kämpa varje dag, varje jävla dag med att övertyga mig själv om att det var bra att jag åt, att jag kanske lär mig att tycka om min stora kropp, accepterar att jag hatar mig själv. 
Hör ni? Hör ni snälla hur det låter? 
Jag gråter nästan av tanken att det är såhär mitt liv kommer vara. Alltid jobbigt, alltid med ångest, rädslor, självförakt och sorg. Att jag bara ska acceptera att jag alltid kommer må dåligt - och att det tyvärr bara ÄR så, för att jag är sjuk.
Jag har emotionell cancer. En cancersvulst som försvårar och gör livet mörkt. Att vakna med ångest, och gå och lägga sig med sorgen och vetskapen att ännu en ny dag väntar - med den här hjärnan, och den här kroppen. 
Jag är rädd för att fortsätta kämpa. Jag är livrädd för att faktiskt orka stå ut mer. Att orka ännu mer sorg och smärta. Att bli så dumdristigt stark att jag lider där jag kanske skulle lagt av. Lagt ner kampen. 
jag önskar så jävla innerligt att någon, bara en enda människa på denna stora jord, kunde få mig att tro att det finns en mening i mörkret, att det finns en anledning till varför jag ska förknippa livet med sånt som gör ont och får mig ensam. För det gör allt det onda inuti, det får mig ensam. 
 
Jag äter väldigt ofta eftersom hungern är tillbaka på ett sätt som skrämmer mig. Jag kan inte svälta mig på samma sätt längre, har så jävla svårt att stå emot hungern  och det ger mig panik. Total panik. Jag fortsätter äter trots ångesten, och trots att jag går upp i vikt i rasande takt. 
Jag är en misslyckad anorektiker. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin