Ångesten

Jag har så mycket jag vill skriva. Huvudet är fullt och tomt på exakt samma gång och panikångesten har aldrig tidigare kommit med så täta mellanrum tidigare.
 
Jag blev rånad och överfallen i fredagsnatt på väg hem från Daltons, för att jag var så jävla dum som gick ifrån Emil, pappa och Anki. Det fick jag sota för så det stod härliga till.
 
Jag orkar inte berätta mer. Det finns artikel på st sen en reporter jagat mig efter att hon sett mitt inlägg om överfallet. 
Utan min familj och vänner hade jag aldrig överlevt detta. 
 
Försäkringsbolag, strul utan mobil - nu har jag dock en från kära Nettan - problem utan legitimation och osv. 
Det är tungt. Så jäkla tungt. 
Men jag måste leva vidare. Jag måste våga leva.

Kommentarer
Mamma

Du gör det såå bra! Biter ihop, kavlar mentalt upp ärmarna o tar tillbaka DITT liv lite i taget! Strongt jobbat! Är såå stolt över dig!!!❤️❤️❤️

2016-04-01 @ 15:44:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin